God Jul alla vänner!

Dán före dán är det nu redan och julafton kommer snart att bara ha swischat förbi, nästan så man inte märker det. Och vi går redan mot ljusare tider.

Jag vill passa på att önska alla en riktigt God Jul så här i sista sekunden och det med en bild som ger oss minnen och hopp om att det finns varmare stunder lite längre fram. Efter vintern kommer våren och därefter också sommaren... Även om man inte just nu kan tro det när man tittar ut genom fönstret och ser "kvicksilvret" långt ner på termometern. OBS! Det är bildligt för jag har, precis som säkert de flesta, en digital termometer

Stora, varma julkramar till era alla!

Snön faller och...

Nu har det snöat och snöat och julen närmar sig med stormsteg. Årets sista arbetsdag är avklarad så nu blir det skönt med ledighet - 13 dagar det är inte fy skam. Tur jag har en arbetsgivare som har stängt mellan jul och nyår och att jag dessutom hade tid som måste tas ut - pengar är inget att få ut det i = skatt.

Efter iskall promenad i ca a-12 och snålblåst så var det riktigt gott att komma inomhus och ta en mugg glögg och en pepparkaka. Skinkan är grilljerad och pyntad med nejlike-kärnor. Riktigt fin om jag får säga det själv. Återstår att smaka den lite senare i kväll.

Aladinasken är inköpt - även om det i år blev en Paradis eftersom den har flera goda praliner.

...en sak är i alla fall 100a i år och det är att det kommer att vara en kritvit julafton. Sen får man se om vädrets makter har tänkt att vi ska ha ytterligare en vinter som går till historien. Både när det gäller mängden snö och kylan.

The promise

Vad finns att säga - jag har haft skivan hemma några dagar men sparat på den för att lyssna och riktigt njuta i lugn och ro. Och vilken "pay back". Det är verkligen från the Boss och E Street Bands bästa tid, vilken saxofon, vilket munspel och för att inte tala om rösten. Texterna ska jag ta en kväll för sig. Det är de säkerligen värda. Önskar bara man kunde ta tillbaka tiden till början på 80-talet och få vara med än en gång om när riktigt bra musik skapas och spelas för fullsatt arena som stampas sönder. Riktig nostalgi.

Men faktiskt är ju denna skiva lite av just det och det är fantastiskt. Det är bara att luta sig tillbaka, blunda och NJUTA! och vips så befinner jag mig någon helt annanstans i en svunnen tid.

Detta album infriar alla mina förväntningar och den positiva kritik det har fått är det värt och med ytterligare guldkant till. I mina öron!.

Redan tredje advent

Åter igen undrar jag var dagarna tar vägen. Tiden rusar iväg och visst man hinner med massor men ibland känns det som man missar ännu mer.

I alla fall, i går uppvaktning av världens bästa Lizbeth som fyllde 50 lite tidigare i veckan. God mat, mycket värme och en härlig lugn fest med hennes goa vänner och familj.

Upp till en härlig vinterdag, så där lagom -8 strålande sol och det ser bara helt underbart ut ute. Frukost i lugn och ro - lite nyheter som man strax ångrar att man slog på. Terrorhoten har kommit till Stockholm och det känns totalt fel när jag tittar ut genom fönstret och ser denna härliga dag som tyvärr får en solkig kant kring sig. Om man får säga något om det så är det ju tur att det bara var självmordsbombarens eget liv som togs vid denna galna handling. Religion för, med mina ögon, med sig så mycket elände i världen. Är innerligt trött på att människor använder religion som en förevändning för att rättfärdiga sina handlingar. Dödliga handlingar, av barn och oskyldiga, vem är de att bestämma över andras liv?

Ut i solen och glömmer för stunden allt elände. Jag väljer ju faktiskt själv hur jag vill att denna söndag istället ska gestalta sig, Den blev härligt vinterljus, kalla rosiga kinder efter en härlig promenad på ca 1½ timme. Gott att komma in och ta en kopp tea - och kanske ska jag ta en till med en pepparkaka och tända adventsljusstaken igen. Det är ju trots allt tredje advent och ljus bringar glädje och värme i huset.

Oh what a day...

I vanliga fall gillar jag inte gråa dagar i november men gårdagen var helt ok. För att inte säga super trots vädret och att det aldrig blev ljust.

Trots att jag vaknade väldigt abrupt av att jag trodde grannen tog sig in till oss genom deras kök. De håller på att renovera och kl 8.10 fick de för sig att riva något "stort" i köket. Eller i alla fall lät det som det. Nåja, uppe så tidigt gjorde ju att frukosten blev extra lång och skön i lugnt tempo.

Sen tog jag tåget in till stan och gick ut till Minneslunden och tände ett ljus för Peter. Det kändes skönt för det var länge sen jag var där. Jag vet, det är tanken som räknas men någon gång lite nu och då är det skönt att gå dit ut på Djurgården och tända ljuset där. Bara man kliver in genom porten och kommer bakom muren så infinner sig ett otroligt lugn. Mitt i Stockholm och ändå helt tyst, jag förundras över detta varje gång jag är där.

Sen träff med världens bäst Norrköpings-tjej. Mycket skratt, djupa samtal och lite skratt till och så massor med fika. På fem timmar hann vi äta, fika och ta en öl med goda oliver på Dubliner som avslutning på en riktigt härligt em. Det är inte vad man gör som räknas utan med vem!

Hemåt och direkt ner till Söra för att kolla USM P95 där Åkersberga slog Alvik vilket var för första gången om jag inte tar helt fel. Matchen var superjämn, en riktig rysare på slutet och det känns i hela kroppen som om man själv varit inne på planen. Hjärtat slår hur fort som helst och glädjen är enorm när slutsignalen brölar. Varför är man inte 20 och får uppleva allt detta härliga igen? Basket är fantastiskt och lagsport ger en sån grymt härlig känsla. Saknar det när man är där...

Men kvällen är inte slut med det. Utan vi fortsätter hem till coach P95 för att kolla in hennes nya brf och avsluta kvällen med ett glas vin och MYCKET basketsnack. Som sagt var, saknar det när man är där.

Tack alla som idag bidragit till en helt underbar novemberdag!

Nu så...

Äntligen har den så kommit från tryckeriet!

Tänk att en mening från en mycket nära vän kan sätta så stora saker i rullning. Den löd ungefär så här: Varför skriver du inte en bok om allting? Ja varför inte. Tanken mognade ett tag och tog form vart efter och kunde sen genomföras/slutföras under sex härliga veckor i Grekland. Fantastiskt!

Det känns så himla häftigt att sitta här med en tea-kopp i handen och bläddra i en helt ny bok som jag dessutom skrivit. Lilla jag, kan jag tänka då. Det är en otrolig känsla att ha genomfört något och det här slår väldigt många saker som jag hittills företagit mig och genomfört i livet. Livet är en underbar resa och jag är helt övertygad om att det kommer många små avtagsvägar framöver där nya upptäckter och utmaningar finns och är redo att antas. Helst trevliga då men man får ju inte alltid välja. En del smällar måste man dessvärre utstå men sen är det bara att resa sig upp igen och hitta ljuset i tunneln och knalla vidare.

Om du inte redan gjort det - börja njuta av din resväg i livet.

Kram och Tack alla fantastiska vänner och Tack till min familj som stöttat mig i vått och torrt.

Wanna have...

Igår kväll fick jag en aha-upplevelse när jag var i Älta. Måste bara leta fram grabbarnas PS2 som ligger i något skåp någonstans och se om det går att köpa till prylar och få till en SingStar-uppsättning här hemma. Det brukar sägas att det finns party-dödare men igår stötte jag på en party-fixare i PS3 med SingStar och en 50-tummare och bra ljudanläggning.

Jag gillade inte att att stå med hopprep och mima till ABBA i mitten av 70-talet men nu skulle jag lätt kunna lägga tusen lappar på att få till en SingStar och kunna ha en novemberfest för att liva upp livet lite i november. Jag är lite för feg för att sjung bland idel okända ansikten men får jag ett eget och kan tjuvträna lite och det är bra låtar så vet jag att det kommer att vara svårt att få mig att släppa micken.

Jag minns när vi en gång får "100 år sedan" sjöng hemma hos en kompis som på den tiden hade laserskivor till sin kareoke-anläggning och jag och en till satt närmast. Det var trådat på den tiden och micken räckte bara till oss två och vi vägrade flytta på oss så de andra fick stå ut med vår sång under ganska lång tid... Vi hade i alla fall roligt. Frågar man de andra kanske de inte hade lika kul, eller så minns de inte...

Tålamod, tålamod

Tålamod är något som en rastlös själ har svårt för. Jag har dåligt med tålamod när jag väl bestämt saker, så jag är nog en rastlös själ.
Just nu är väntan på boken från tryck oändlig. Fast jag vet att jag inte kan förvänta mig något därifrån förrens om en vecka. Jag tryckte ju inte på startknappen hos tryckeriet förrens igår kväll när jag skickade mitt "tryck-original" till dem. Kan man spela framåt på livets band?

Ibland vill man backa och göra om men just nu har jag bråttom framåt. Det är så mycket jag vill och otåligheten är enorm, eller ska jag säga rastlösheten? Jag gör upp planer som kan ersätta andra planer om de inte går i lås. Skapar alltid minst en plan B och C utifall att A inte går att genomföra. Samtidigt som jag vet att det inte alltid är klokt att vilja för mycket - för det finns så mycket som kan gå annorlunda längs vägen.  Men jag älskar att längta till saker, saker jag skapat eller skapat förutsättningar för.

Ibland efterlyses dock lite större tålamod och något som kan dämpa rastlösheten. Alla tips mottages med glädje.

Snart så

... i helgen sätter jag sista fingret på min bok. Genomgång av det tryckta provexemplaret pågår och jag hittar små saker så det var super att jag hittade ett ställe där man får ett provtryck först. Fast jag kollat och kolla och läst och läst så hittade jag några små saker. Men bara ett stavfel, tack MS Office! Vad skulle människan göra utan rättstavningskontroll. Förmodligen vara noggrannare när man skriver...

Boken går till tryck digitalt. Detta gör att jag får upplagan jättesnabbt när jag väl säger TRYCK till tryckeriet. Är lite feg så jag ska ta dagen imorgon för en sista genomläsning. Pirrigt värre, löjligt nog.

Upplagan blir 75 ex och jag bestämde mig för att trycka den privat så den kommer endast att finnas till privat försäljning och inte i någon bokhandel. Det är ingen "boklådebok" helt enkelt.

Det kommer lite mer inblick här när "Rosor & Choklad" verkligen är tryckt.

Kram alla vänner!

Reflektioner

Läste äntligen ut en bok som har varit hur trögt som helst att ta sig igenom. Det är inte alltid kul att plugga. Men när man går i mål infinner sig älltid samma härliga känsla.

Boken då, jo den handlade om tacksamhet och den blev lite för mycket, nästan religös och då slår mina bromsar till. I hjärnan alltså. Men det roliga i kråksången är att nu så här efteråt inser jag flera saker och kanske var det just så att det behövde "tjatas" in lite för att den skulle ge mig något. Så som bokens författare uppmanar: Jag är tacksam för att jag läste hela boken och nu kan rekomendera den till er andra.
Boken heter Tack! och är skriven av Robert A Emmons.

Kursen jag läser är fortfarande PUMT på Skandinaviska Ledarskapshögskolan. Att läsa på distans passar mig perfekt. Jag går in i slutklämmen nu och känner mig hyfsat inspirerad just nu så och då är det bara att tuta och köra. Jag blev lite sen med att slutföra men jag får väl skylla på att jag faktiskt skrivit en bok i sommar som har tagit ett tag att klämma ur huvudet. Sista korrekturet ska jag läsa i helgen och sen skicka GO till tryckeriet. Ska bli så spännande men det får bli ett eget blogg inlägg om det.

Att läsa är en sak att lyssna något helt annat

Var i veckan på en föreläsning där Anders Magnusson höll ett föredrag med rubriken "Under sorgen väntar glädjen".

Han har gjort en översättning/bearbetning till svenska av en amerikansk bok om sorgbearbetning som jag läste för ca två år sen. Många kloka ord men som böcker är. När man läser dem tänker man att detta ska jag göra när det kommer upp en övning. I fallet med den här boken har jag faktiskt gjort alla övningar steg och de har hjälpt mig.

Under tiden som jag sitter där och tittar på och lyssnar till Anders ord inser jag hur mycket bättre det säkert hade kunnat bli om jag följt boken till punkt och pricka. Jag valde nämligen att göra alla stegen själv och inte tillsammans i grupp. Att sitta där och lyssna och inte direkt kunna ha en dialog, visst det gick att ställa frågor i pauserna men det är inte samma sak, kändes lite snopet liksom. Han var väldigt rak, öppen och sympatisk i sitt framträdande. Rekommendrar varmt att gå och lyssna till honom. Att lyssna till en människa och dessutom se kroppsspråket gjorde att jag bara ytterligare fick bekräftat hur viktigt det är. Hur mycket mer det ger och stödjer det som sägs.

En häftig sak till var att känslan var att han bara var en av oss, en redig psykologutbildning i botten utan en helt vanlig människa med en brokig bakgrund. Ärligt kanske lite brokigare än en gemene man men ändå...

Från sommar till höst på några timmar

I måndags bar det norr ut för veckan. I alla fall för mig. För Ramme blir det för två månader innan han kommer söder över igen för skollov och en fotbollsresa till Barca.

Norrut verkligen - för i dag har det snöat - fast inte mycket bara lite flingor i luften. När jag var här för två år sen tror jag det var så snöade det den 30 augusti, då låg det 2 cm på morgonen när jag vaknade. Så vill jag inte ha det denna gång i augusti...

Det känns konstigt att vara här i Kiruna och veta att jag kommer all lämna honom här och inte ses på två månader. Riktigt konstigt. Han verkar i alla fall helt till freds och det är det viktiga. Vi har farit om kring och fixat och shoppat i går och sen har han fixat själv igår kväll och idag haft upprop. Det är lite annorlunda här. De har bett att alla ska ha stövlar - och det har han nog inte ägt ett par sen dagis. Om inte stövlar så i alla fall skor som står emot väta. Undrar vad de ska ge sig ut på. Riktiga vildmarksäventyr?

Man skulle kunna tro att det är fjälljägarna för imorgon ska hela skolan springa Jägarmilen här inne i Kiruna. Får nog ta mig in från basen tills den börjar och se dem jogga Kiruna upp och ner. För den som inte vet; det är väldigt backigt i Kiruna. När jag sprang här en kväll (inte nu utan förrut) så var min upplevelse att Kiruna bara består av backar. Blir intressant att höra vilken upplevelse Ramme har av Kiruna - som joggare alltså.

Spännande och utmanande för alla parter. Mycket nytt, många frågetecken och dessutom i en främmande miljö. Men jag är helt övertyga - precis som Ramme - att det kommer att bli super. Alla är otroligt trevliga och tennisklubben tar emot honom med öppna armar. Fotbollen är lite mer trög men vi får se hur det går där det har ju inte gått många dagar att hinna kolla upp alla saker på. Jag tycker vi kommit en bra bit på väg och nu är det Rammes steg att fortsätta stigen själv. Vi finns ju naturligtvis om han vill.

En myra i

brallan har väl de allra flesta haft någon någon. Men nu är de så att unika jag varit i farten igen.

Vi satt i lugnan ro under parasollet och åt vår lunchmacka och kollade ut över bukten när alla segelbåtar lämnade hamnen (torsdag var detta) och så killade det till så där som det brukar göra i örat i bland när ett hårstrå fångas av vinden och kittlar till. Drog lite i och runt örat för att få bort hårstrået som killades. Trodde jag hade fått bort det men efter en stund kittlade det till igen och dessutom började det knastra i örat. Så där som om man fått vatten i örat och vill vända på sig och hoppa på ett ben. Försökte få bort knastret och kittlandet men tillslut bad jag Linus kolla om det kröp något i örat. Men det var bara mörkt. Ingenting som syntes.

Vi åt klart och la oss för att fortsätta slappa och läsa i solen. Men knastret gav inte med sig. La mig för att sola lite utan att göra något annat och bestämde mig för att det skulle få kittla - tills jag blev galen - och så skulle jag be Linus eller Rasmus komma över och titta i örat. Men när jag som bäst låg där och tänkte att nu står jag inte ut längre så åkte lillfingret in i örat och vips - längst ute på fingertoppen var en liten, liten myra. Den var säkert inte större än 2 mm men vilket oljud den kunde föra i mitt öra när den knatade omkring...

Nå ni som haft en myra i örat vet vad jag pratar om och ni andra får lov att föreställa er både hur det kittlade och hur det lät. Att testa är inte att rekomendera.

Segel, segel överallt segel

Här sitter vi på stranden i godan ro.

Jag har förvarnat killarna att tisdagar brukar det vara väligt många båtar som kommer in till Livadia och lägger sig på svaj i bukten. 12 har legat på svaj som mest när jag har räknat dessa veckor som jag varit här.

Helt plötsligt ser vi när vi tittar upp efter att ha läst ett tag att över nio segelbåtar med spinnackern hissade och full fart in mot hamnen. Sen börjar vi kolla in vad som kommer bort ifrån Red Beach hållet och förbi ön utanför. Vi fortsätter att hålla lite koll och att räkna. 26 nu börjar vi undra om det är rena regattan. 31 och sen tappade vi räkningen men många kom därefter.

Vi tänkte att det nog var bra att gå ut i tid och äta denna tisdag och det var verkligen rätt tanke. I denna lilla lugna idyll var det helt plötsligt proppfullt. Inne i själva hamnen låg det så många segelbåtar, tätt tätt, så de inte gick att räkna dem. Fotot är från min altan ner mot hamnen det syns inte riktigt hur mycket det var men man brukar se några master...

Ute i bukten låg det 16 som mest när vi räknade men det kom in flera efter det som fick lägga sig på svaj. Fotot togs innan alla kommit på plats.

Nere i hamnen såg vi sen att det var en klubb som kommit in - Offshore Yaching Club Rhodos

Man kan undra om det är nu högsäsongen börjar...

Oj, oj, oj

vad tiden går fort när man har skoj!

Härligt att ha grabbarna här och kunna återupptäcka Tilos tillsammans i så där härlig maklig takt som man kan göra när det verkligen finns all tid i världen och man gör precis det man har lust till för stunden.

Skönt att grabbarna och jag har taggat ner så att vi verkligen kan ha riktig semester tillsammans. Ligga i en solstol under ett parasolll på andra sidan ön som igår. Då tog vi bussen till andra sidan för att njuta lite sandstrand vilket det annars inte finns så mycket av.

Bild på glada grabbar följer här brevid och lika så en härlig bild på stranden.

Det går bara att njuta och vara helt nertaggad när man är här och det tror jag syns på bilden på den i stort sett öde stranden.

Lugnet självt i verkligheten.

Två grabbar snart i sikte

Kan inte längre skriva två tonåringar för den ena är inte det längre. Färsk icke tonåring sen i går. Och den andra flyttar hemifrån inom kort. Har ju bestämt sig för att plugga norrut.

Först ska jag i alla fall rå om dem i två veckor och just nu sitter jag och väntar på att de ska komma fram och kan berätta om sin först egna resa utan föräldrar. I alla fall utomlands - har ju alltid haft någon reseledare med sig förrut. Denna gång på egna ben så det ska bli så spännande att höra om deras strapatser, för såna blir det alltid när man reser.

Om jag får gissa så kommer strapasen för dem att handla om båtresan ut till Tilos från Rhodos. Det blåser nämligen "satan" där ute på havet. Jag sitter så till att jag kommer att se katamaranen när den dyker upp och då kan jag lulla ner för backen och möta upp dem på kajkanten. Gissa om jag längtar...

Jag ska inte sjunga "Happy Birthday" då utan det får vänta tills vi kommer för oss själva.

Det har varit fyra super veckor här för mig själv. Många tankar, allt nedskrivet och klart och hela utkastet utom bilderna är mailade till mig själv, finns på hårddisken och på en usb-sticka. Hängslen och livrem ni vet. Eller kalla det kontroll om ni vill :-)

Nu ska vi ha två helt underbara veckor tillsammans med mycket snack, härliga dopp och promenader i hettan för att återupptäcka Tilos tillsammans och jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag ser fram emot detta. MYCKET kan jag i alla fall säga.

Göra sig själv en björntjänst

Vilken morgon – det känns inte så varmt än. Det kan ju bero på att jag gick upp 45 minuter tidigare än jag brukar men det tänkte jag inte på när jag satt där på altanen och bestämde mig för att gå till Red Beach. Tänkte bara att det var en skön dag och att luften kändes ok så det är bäst att passa på när det inte är SÅ varmt.

Fixar och donar och kommer iväg vid 9.15, för det är ju en knapp timmes promenad så det känns bra. Lite, lite vind längs stigen som går runt berget. Fläktar skönt när jag kommer runt sista udden. Men under tiden jag går upptäcker jag när jag tittar ut på havet att oj vad stilla det är. Sista dagarnas bris verkar ha gått upp i rök under de 30 minuter jag promenerat. Så sista biten ner till stranden blir jag totalt genomsvettig. Och då är det nedför, hur ska det inte bli upp sen i eftermiddag…

Så jag får bada och bada och bada igen för att kyla ner kroppen lite när jag ligger där och verkligen ”steker” mig idag. 1½ liter vatten räcker inte så långt så när klockan tickat på och jag bara har en lite slurk vatten kvar är det bara att börja uppåt stigningen för promenaden hemåt. Jag har för vana att aldrig ta slut på vattnet utan det måste finnas en slurk kvar så det går att skölja munnen och ta en sista klunk när jag väl är uppe vid stigen. Så också denna dag, men slurken var i minsta laget.

När jag går hem dagdrömmer jag om läsken som ligger i kylen och vatten, vatten och funderar på om det går att göra isglass på aprikosjuicen jag har. Undrar hur saftig den kalla persikan är som ligger i kylen. Som ni hör var jag rätt fixerad av vätska hela vägen hem idag. Jag bestämde mig för att törsta ihjäl måste vara det värsta som kan hända en.

Hemma drack jag och drack jag tills jag trodde jag skulle spricka. Men jag höll mig till vatten först för att låta kroppen justera lite av vätskeförlusten först och sen tog jag ett stort glas juice. Vilken dröm!

Hörde sen på kvällen att dagens temperatur i skuggan varit 36 grader. Inte heller en vindpust i sikte och knappt så Medelhavet ens krusade sig. Sällan har jag sett havet så lugnt.

Och jag som trodde jag valde en ”sval” dag att gå till Red Beach. Imorgon blir det närmast möjliga solstol som gäller.

Idag en dag att fira

Jag ”tror” att jag är klar med texterna till boken. Även klar med första vändan av korrekturläsandet – det som jag ska göra själv.
Möjligen tycker jag mig hittat den röda tråden också så att texterna hänger ihop någorlunda.

De dikter som jag tänker ta med har jag valt ut men här ska en del göras innan jag är nöjd. Finslipning kommer att pågå under veckan som kommer, innan grabbarna kommer hit. Sen är det semester som gäller. Precis som om det inte varit det innan tänker ni väl då…

God mat på en taverna och sen avslutning med att se om det blir Spanien eller Tyskland som får ta sig ann Nederländerna. Och sen god natt!

Tofflor och annat

I går tog jag mig en promenad till andra sidan bukten framåt kvällningen. Dottern till hotellets ägarinna hade sagt att det skulle ta mig en timme till hotellet på andra sidan uppe på slutningen. Nej, nej tänkte jag och tänkte motbevisa henne. Så långt är det inte.

Men hon hade rätt, till foten där tavernas Faros ligger tog det mig drygt 35 minuter så upp till toppen hade säkerligen tagit ytterligare 20 minuter.

Alla backar på den här ön är 45-gradiga så ni vet.

Jag tänkte gå och äta efter min promenad utan att gå hem om och duscha först. Jag skippade m.a.o. att gå till toppen på backen. Jag stod i alla fall där vid foten nästan framme vid fyren och passade på att fota tvärs över bukten.

Zoomade in på ”mitt hotell” det i mitten på bilden i lite aprikosa och vita etapper. Solen är på väg ner bakom berget därav det lite dova ljuset i bilden.

Jag passade också på att fota mina ”räddare i nöden”-tofflor som utlovat. De finns på bild här bredvid.

Nu har jag blå/röda badtofflor i stället för blå/röda fotsulor.

Som sagt var väl investerade 6 EURO.

Hört på en taverna II

- I want a goat. It’s my first time and I’m a little scared. So I want it dead, well done and not bloody.

Det ska bli spännande att se vad den svenske mannen, 40+, får på sin tallrik och vad han tycker om det. Vad de i övrigt beställde spelar mindre roll – jag blev bara så full i skratt att jag var tvungen att ta fram papper och penna och skriva ner det han sa när han beställde.

Trots att jag ätit färdigt stannade jag för att se vad han fick och vad han tyckte om din ”döda” get.

Maten såg helt vanlig ut ris/potatis och grillat getkött med citronsås, för det är det som är Tilos specialitet. Get med citronsås alltså. Mannen såg lite besviken ut och av vad jag såg så lämnade han väldigt mycket – det blev nog inte en av hans favoriter.

Katamaranen kommer

Lördag morgon och efter besöket hos bagaren för färskt bröd kikar jag in lite i affären som jag passerar.

Till min glädje ser jag att Katamaranen hade med sig nya badtofflor när den kom igår kväll. Den lilla affären svämmar nästan över av badtofflor och badskor i alla möjliga färger och storlekar.

Äntligen – inga mer onda hålfötter här inte. Tar mig in bland alla tofflor och börjar leta efter ett par i storlek 39, färgen spelar mindre roll. Det ska bara gå att bada med dem. Lilla grekiska damen får komma till undsättning och vips hon hittar flera par i rätt storlek på en gång. De inhandlas omgående, för 6 EURO. Det känns som ett riktigt kap för att slippa blåmärkena och att slippa gå som en anka som gjort på sig varje gång man ska ner i plurret.

Undrar vad nästa katamaran kommer med på onsdag. Något annat spännande mån tro?

Det stämmer inte alltid att man kan köpa det man glömt hemma när man åker på semester. Inte när man åker till Tilos i Grekland i alla fall. En vecka kan, som nu, ön översvämmas med badtofflor och badskor och vad som väntar nästa vecka vet man inte som turist – kanske tandkräm…

Jag är absolut inte kritisk utan snarare härligt fascinerad att den här världen verkligen finns fortfarande. Fast å andra sidan har jag ju en Philips 19'' platt-TV på rummet och kan se Fotbolls VM på…

Kontraster – vilka häftiga kontraster!

En bild på mina nyinköpta badtofflor kommer så småningom.

Lugnt och skönt

Tänka sig att nu har det gått över två veckor och det är inte många ord som växlats på denna tid. I alla fall inte mot vad det brukar. Lite grekiska artighetsfraser, lite annat på engelska när det behövs och några ord svenska på msn med grabbarna där hemma.

Underligt vad skönt det är med tystnad, fast tyst kan jag ju inte säga att det är egentligen. Utan mer att jag är tyst. Ensamt och tråkigt skulle säkert många tänka men det har det inte blivit än. Jag övar mig allt vad jag kan i att göra bara en sak i taget vilket är helt underbart. Det skulle jag verkligen tipsa andra om att prova. Det är inte lätt det vill jag lova men om man tänker till så funkar det och det är rätt skönt att vila hjärnan på det sättet.

Så här kan en dag se ut:
Upp när det börjar bli för varmt i rummet, vilket brukar vara vid ½9-9-tiden. På med lite kläder och en promenad ner för backen till bagaren för att köpa färskt bröd att ha med som lunchmacka. Tillbaka upp för backen och göra frukost som avnjutes i morgonsolens hetta. Efter frukost en Suduko – får alltså inte lösas samtidigt som frukosten intas utan efter. En sak i taget!

Insmörjning med sollotion efter att ha tagit rätt på frukostdisken – det var dagens hushållssyssla.

Promenad till någonstans där det är badbart – nära eller långt det får vinden tala om när jag packat väskan.

Väl på stranden kommer dagens andra utmaning. Visst vore det toppen att sätta på mp3-spelaren och slå upp den spännande deckaren men se det går inte. En sak i taget! Vilket jag väljer först? Tja det beror också på dagens vind. Det jag har mest lust med.

Lunchmackan intas utan bok och utan musik, för då äter man. En sak i taget!

Hemgången sker vid ½4-4 eller senare om jag är på närmaste stranden. Efter backen hem får man fika lite och framför allt dricka lite, kallt eller varmt.

En dusch, mer smörj och sen en lat stund kanske med Fotbolls VM eller bara en siesta.

Ner för backen igen – och stegen styr mot kvällens utvalda Taverna för lite mat i magen. Något gott grekiskt förstås och kanske en öl. Med jag väntar på maten tar jag upp mitt block och skriver lite, planerar hur jag vill utforma boken eller kanske ritar en första sida. När maten kommer njuter jag och äter i lugn och ro.

Promenerar ner maten lite och köper kanske med mig morgondagens yoghurt på vägen upp för backen igen.

Tillbaka sätter jag mig ute och skriver rent dagens funderingar, ibland i form av blogg som detta eller så skriver jag på bokens innehåll eller finslipar det jag skrivit tidigare.

Nå låter detta tråkigt eller långsamt? Inte för mig, i alla fall inte än. Visst längtar jag efter grabbarna och mina vänner. Det ska jag inte sticka under stolen med. Men vet ni, jag har valt detta helt själv och stormtrivs faktiskt med det. Och grabbarna kommer hit på slutet och mina vänner och allt annat finns ju kvar där hemma när jag kommer tillbaka så det är bara så himla häftigt att jag unnat mig detta!

Kram alla ni som oroar er och undrar om jag inte har det långsamt. Som ni säkert märker av ovanstående så går det ingen nöd på mig, snarare tvärtom.

Bidrar med en bild som jag inte tror att jag lagt ut förut. Njut tills nästa bild kommer. Mitt i bild är Red Beach och i förgrunden de underbart ”mjuka” gröna buskarna som jag skrev om tidigare.

Vila fötterna genom att gå?!

Visst låter det lite konstigt – att vila fötterna genom att gå. Men så var faktiskt fallet i går och i dag med för den delen. Jag besitter nämligen ett tämligen, så vitt jag vet, unikt ställe att få blåmärken på. Och det får jag när jag badar på en klapperstensstrand där stenarna är rundade istället för tillplattade. Storleken på stenarna är ca 5-8 cm, så där lagom rundade för att se mjuka ut. Men så är inte fallet, i alla fall inte om man pratar om mina fotsulor för för dem är stenarna allt annat än mjuka. Ja, ja jag ska tala om det unika – jag får blåmärken i hålfötterna. Och varför badar jag inte med skor om jag nu vet om detta? Ja det kan man fråga sig men nu är det lite försent att tänka så denna gång. Kanske att jag lärt mig till något annat tillfälle. Fast bara kanske.

Om du undrar vart jag gick så var det till en strand, en timmes promenad bort, där det finns lite finare sand och lättare att gå i vattnet när man behöver svalka sig lite.

Vilket behövs väldigt ofta just nu för det är som min pappa skulle sagt – ”så in i helvete hett i det här landet”.

Hört på en taverna i byn

Det är rätt spännande att som ensam sittande svensk kunna vara lite anonym men ändå förstå mycket av det som pratas på tavernorna om kvällen. Svenskar, danskar, britter, amerikanare och tyskar går inte helt säkra för mina öron. Däremot är flamländskan, franskan och grekiskan rena ryskan.

Satt så och överhörde några britter som satt vid varsina bort men ändå verkade känna varandra på något sätt. Konstigt i mina ögon att de inte flyttade ihop borden men det är en annan femma.
Den ena damen och denna gång pratar vi DAM med fina smycken och dyra kläder, här mitt ute i ingenstans i Grekland börjar prata katter med det andra bordets herre. Hon kunde till och med namnen på alla katterna som strök omkring vid tavernan vi satt på. Fast om de verkligen hette så eller om det var hon som namngav dem just då är det ingen som får veta. Hon ojade sig i alla fall över en katt som varit väldigt luggsliten och tilltuffsad, troligen efter otaliga slagsmål. Hon hade tillsammans med en tredje dagm tagit med den till någon slags veterinär här på ön som sagt att han tyvärr inte kunde göra något utan i så fall fick de vända sig till veterinären på Rhodos.

Jag är visserligen ingen hängiven kattälskare men visst vore det kanske lämpligt att ta bort katten så den slapp lida, vilket han hade kunnat hjälpa dem med mot betalning naturligtvis. Men nej den tredje damen tar med sig katten till Rhodos – båtresan t o r kostar ca 250 kr – och där finner de att katten har en tumör i magen som hon låter bekosta för att tas bort. Tar med sig katten tillbaka hit till Tilos med hela magen ihopsydd.

Visst finns det barmhärtighet för djur och jag tycker verkligen inte att de ska lida men när dessa rika damer inte längre är kvar på ön hur tror de att denna svaga katt ska klara sig? Ingen som tuggar lite mat åt den (de kunde uppenbarligen inte ta direkt från sin tallrik utan envisades med att tugga den lite och sen lägga den till katten) och pysslar om den. Det tycker jag är att låta katten lida. Som att ha en sommarkatt hemma i sommarstugan i Sverige som man sen överger när semestern är slut och skola och jobb börjar igen.

Ni tycker kanske jag tjuvlyssnar på andra människor men jag ser det mera som att ta del av andra människors öden och äventyr. Och det händer ju inte så mycket på en liten ö så det gäller att ta vara på varje liten historia.

Inte mycket nytt under solen...

Varje dag har dock något att lära oss. Idag har jag insett att buskarna på vägen ner till Red Beach inte är så mysiga och gosiga som de gröna små kullarna ser ut att vara. Att ta sig ner till Red Beach är en bravad. Först ska man gå i hettan ca 40 minuter för att sen hitta rätt stenrösen som är uppstaplade. Men det var ingen match för jag var dit för någon dag sen. Lös röd sten/grus/sand blandning bildar sen som en stig ner för berget från den trevliga "goata-stigen" som man gått på. Nå väl tänker du nerför ingen match, men jo det är just det som är kruxet. Man vill inte rulla i väg med fötterna och tappa fotfästet för då går det som för mig idag - stopp först när foten körde in sig i en liten skön grön kulle - INTE. Taggig och djävlig, som en känsla att köra in foten i en kaktus, men taggarna har inga hullingar så det var bara att borsta av sig och ta sig vidare.

För att ge en liten fingervisning så är nog lutningen i klass med Väggen i Tandådalen, för den som åker skidor. För er andra så är Väggen - var i alla fall - Sveriges brantaste nedfart och den har en lutning på 45 grader.

Att gå upp till stigen från Red Beach tog idag ca 25 minuter och att ta sig ner tar nog faktisk ungefär lika lång tid inkl. mellanlandningen med foten i busken.

Inget foto i dag - och tur var väl det att inte kameran var med menar jag.

Hört på en buss

Otåligt väntandei hettan vandrar alla ikring för att gå på den om möjligt ännu varmare bussen. Jag känner mig väldigt svensk idag, iklädd min Sverige-tröja som är signerad av Henke Larsson. Spanar och lyssnar för att se om det är fler skandinavier än jag som tänkt åka till stranden på andra sidan idag. Uppfattar två svenska tanter - säkert inte mycket äldre än jag själv men i mina ögon är jag definitivt inte där de är i sitt tanta-sinneslag.

Intresserar mig för att höra speciellt vad den ena har att säga för hon säger ”när hon var här förra året så….” Kanske kan jag få några bra tips för det är ju trots allt sex år sen jag var här sist. Först är det varmt ute och inte blir det bättre i bussen och konstigt är det att man inte betalar när man går på bussen. Jag suckar för mig själv – snälla ni ta seden dit ni kommer. Nå jag bussen rullar sakta upp för serpentin vägen och vi passerar en Taverna mitt i backen – den ena tanten pekar (hon som var här förra året) och utbrister ”åh, där ska man inte äta, där blev jag sjuk förra året. Kanske var det fisken…. Och vilken usel service det var också”. Suck igen, har hon inget roligt att säga om denna grekiska pärla? Vi åker en liten bit till i backen och hon ska peka ut hotellet hon bodde på förra året till sin väninna. Det visar sig att där bodde hon bara en natt. Hon ringde direkt till Rhodos när hon kom till hotellet och begärde att få byta – det var för lång backe upp till hotellet… Suck igen, undrar i mitt stilla sinne varför hon återvände till Grekland och speciellt då till Tilos eftersom hon uppenbarligen inte har något positivt och trevligt att säga som jag hörde.

Till saken hör att nu slutade jag lyssna eftersom jag tycker att jag har hittat en härlig pärla i Grekland och dessutom bor på ett super hotell – det som tanten bytte från förra året. Det kan väl alla se och förstå med denna utsikt (se bilden) så är det en redig backe upp till hotellet. Otroligt stora rum och rent och fräscht, gratis platt-TV, gratis internet om du har egen dator annars kan du sitta på deras internet café för en liten peng. Världens härligaste utsikt att äta frukost till eller njuta av på kvällen efter dagens stranddos. Vad mer finns att önska en dag i juni?

Glad midsommar förresten!

Så är man här igen...

Ibland är det skönt att kunna säga att man faktiskt gör det som man säger. Vi sa 2004 att vi skulle återvända till Tilos och nu är det på g att infrias. En av tre möjliga på plats och de andra två dyker upp om ett tag. Tänkte bara få visa världen hur det kan se ut en helt vanlig kväll på Tilos - världens ände fast i positiv bemärkelse då alltså. Njut tills jag visar nästa bild...

Vem bestämmer i ditt liv?

Visst är det skönt de dagar man verkligen får insikt om bra saker. Bra saker för en själv alltså.

En väckarklocka är ju aldrig fel men det bästa är när man själv kan få insikt om saker och ting. Men som sagt ibland behöver man en spark i baken.

Ibland funderas det lite djupare än andra dagar och de senaste dagarna har kanske varit sådana. När jag själv inte får sitta bakom ratten känns inte livet så roligt. I alla fall inte när det är jag som ska köra. Visst ibland kan det vara lite skönt att åka med, lite som att åka med på en räkmacka. Håll ändå med om att det är betydligt roligare när man har flyt och bestämmer själv.

Vad händer då om man bara bestämmer sig för att själv sitta vid rodret? Vad händer mig och vad händer de personer som finns i min närhet? Visst vid första anblicken kanske någon tycker "vad konstigt hon beter sig nu då, så här brukar hon inte säga/göra". Sen vänder det och människorna runt ikring upptäcker att wow vad nöjd hon är. Konstigt nog så ifrågasätts en nöjd person lite av sin omgivining, precis som om man inte har rätt att vara nöjd och glad. Nästa steg är dock att denna nöjdhet, som allt som oftast också leder till glädje, smittar. Sen är spiralen igång. En uppåtgående spiral vilket är betydligt härligare än en nedåtgående...

Det är en härlig känsla att smitta sina nära och kära med denna glädje istället för negativa tankar. Det finns något positivt med allt - jag lovar. Jag har sett det, det finns där, det tar bara tid ibland att få ut något av det som händer.

Häftigast är dock i alla fall när man vet vem som bestämmer och det går att säga "nej" - eller ja - i en situation. Vägval kommer det alltid att finnas och vissa är stora korsningar andra mindre böjar på vägen. Jag gör valen och gillar läget för det är det bästa för stunden och för min framtid.

Jag vet att det är jag som bestämmer i mitt liv. Vet du vem som bestämmer i ditt?

Vår på riktigt

Idag var det verkligen vår. På riktigt alltså.
Termometern på +5 när jag steg upp. En av grabbarna iväg skjutsad - för att skriva tenta en lördag.

På väg hem, solen skiner, var det så dags för bilen att bli vårfin. Utsidan tvättad och glänsande fin och jag svänger in på parkeringen hemma och parkerar på den packade isen som börjat smälta. Slänger glad i hågen upp bildörren och sätter ner foten och kliver ut... och det skulle jag inte gjort. Oj, oj isen knakar, jag skuttar iväg från bilen lyckas inte få igen bildörren. Vips står jag bakom bilen, isen som var där nyss är krossad och kvar är en jätte vattenpöl. Och jag menar J Ä T T E vatten P Ö L. Men det var bara att skutta tillbaka och dränka fötterna i pölen och backa ut bilen och köra in den i garaget. Tur att jag hade mina gamla vår skor och inte de nya jag köpte förra helgen.

Hackad is på gången upp till altanen, försök till att få bort snön i fönsterkupan (norr fönstret) och sopning av altanen följde sedan. Och sist men inte minst fixat lite på altanen på baksidan för att kunna ta med mig fleecefilten och en kopp tea för att avnjutas i eftermiddags solen. Helt underbart. Det är ungefär som när man hänger ut första tvätten och tar in den och bäddar rent och får lägga sig i nybäddad säng med lakan som hängtorkat ute i vinden. Dit längar jag också.

Även sporten går in i ett vårskede. Skidavslutning i Falun, med massor av fantastiska skidtjejer och killar som visar hur bra de är. Damfinal i hockey och slutspel i fullgång i Elitserien, bandyfinalen på Studenternas imorgon. Jo vintern är på väg ut och våren på väg in. Allsvenskan har börjat på fult gråbruna gräsmattor, eller det kanske är att ta i att kalla det gräsmattor. Men med lite sol till så...

Vill bara avsluta med att säga att det var länge sen jag längtat så mycket till våren som just nu. Ser fram emot att möta våren och det var ett tag sen jag gjorde det.

Kram alla och lev och njut du också!

Är det vår nu?

Världens duns och pang så är jag klarvaken och undrar vad är det som händer? Vänder mig om och kollar klockan och konstaterar 8.14 och ligger stilla och lyssnar efter flera ljud för att kunna identifiera dunsen. Ok det var från pensionärerna som bor vägg i vägg. Suckar lite, sträcker på mig och slår på radion med Ring så spelar vi. Lyssnar en stund, öppnar ögonen så smått och ser att solen faktiskt lyser så då får jag ett infall och studsar upp. Ingen ide att ligga kvar och småsura för att den första sovmorgonen på länge inte blev så lång.

Fixar frukost, slår på datorn och strax efter ser jag pensionärerna passera utanför köksfönstret med ett helt gäng i släptåg. Häftigt, att som pensionär samla en massa vänner för övernattning och vips har jag glömt att de väckte mig och ler för mig själv och tänker att så vill jag också ha det när jag blir riktigt gammal. Vänner på besök, realtivt tidigt iväg på äventyr årets första vårdag. I alla fall första dag med vårkänning.

Juniorerna spelar träningsmatch så vi tar oss iväg och tittar på den matchen på konstgräsplanen runt lunchtid. Marssolen värmen, vinden är svinkall och jag ångrar att jag inte tog vantar och mössa. Men det är ju vår i luften och då ska man väl njuta av solen oavsett vad termometern visar.

Vår ja, nu närmar sig sommaren med stormsteg. Börjar få lite betänkligheter om vad jag tänker ge mig in på i sommar. Helt själv i flera veckor tillsammans med en dator och en miljon tankar som jag ska försöka få ner på pränt. Som tillslut helst även ska bli något konkret - en bok. Någon som snabbt kan lära ut "hur man skriver en bok"? Det kanske får bli en diktsamling, eller en bilderbok eller så blir det den tankebok som jag ser framför mig. Har nog lite författar rädsla, vill ju inte gärna att det blir som i Kejsarens nya kläder - det bidde en tummetott och helt avklädd.

Nu ska jag i alla fall njuta av våren först för det känns som vi alla är lite förtjänta av en härlig vår och mycket ljus efter mörkret och kylan som varit i vinter.

God fortsättning om än en bit in på nya året!

Så har det nya 10-talet börjat. Det gick en dag och sen "råkade" jag uttrycka till en vän att oj vad fort livet går och nu är snart januari över. Det var den 2 januari...

Lite tidsvill får jag väl lov att erkänna att jag varit under min ledighet. Det var helt underbart att vara ledig i 16 dagar utan att ha ett endaste dugg planerat. Så behöver man leva livet oftare. Inga måsten, inga krav utan bara göra precis det som faller en in precis just den stunden. Umgås, spela spel, läsa en bok, lyssna på musik, laga och äta god mat när man är sugen...

Tack alla vänner som förgyller min tillvaro och mitt liv. Det är underbart att ha er nära och få känna och dela livet med er! Hoppas ni alla får ett härligt 2010 för det tänker jag ha!