Det är rätt spännande att som ensam sittande svensk kunna vara lite anonym men ändå förstå mycket av det som pratas på tavernorna om kvällen. Svenskar, danskar, britter, amerikanare och tyskar går inte helt säkra för mina öron. Däremot är flamländskan, franskan och grekiskan rena ryskan.
Satt så och överhörde några britter som satt vid varsina bort men ändå verkade känna varandra på något sätt. Konstigt i mina ögon att de inte flyttade ihop borden men det är en annan femma.
Den ena damen och denna gång pratar vi DAM med fina smycken och dyra kläder, här mitt ute i ingenstans i Grekland börjar prata katter med det andra bordets herre. Hon kunde till och med namnen på alla katterna som strök omkring vid tavernan vi satt på. Fast om de verkligen hette så eller om det var hon som namngav dem just då är det ingen som får veta. Hon ojade sig i alla fall över en katt som varit väldigt luggsliten och tilltuffsad, troligen efter otaliga slagsmål. Hon hade tillsammans med en tredje dagm tagit med den till någon slags veterinär här på ön som sagt att han tyvärr inte kunde göra något utan i så fall fick de vända sig till veterinären på Rhodos.
Jag är visserligen ingen hängiven kattälskare men visst vore det kanske lämpligt att ta bort katten så den slapp lida, vilket han hade kunnat hjälpa dem med mot betalning naturligtvis. Men nej den tredje damen tar med sig katten till Rhodos – båtresan t o r kostar ca 250 kr – och där finner de att katten har en tumör i magen som hon låter bekosta för att tas bort. Tar med sig katten tillbaka hit till Tilos med hela magen ihopsydd.
Visst finns det barmhärtighet för djur och jag tycker verkligen inte att de ska lida men när dessa rika damer inte längre är kvar på ön hur tror de att denna svaga katt ska klara sig? Ingen som tuggar lite mat åt den (de kunde uppenbarligen inte ta direkt från sin tallrik utan envisades med att tugga den lite och sen lägga den till katten) och pysslar om den. Det tycker jag är att låta katten lida. Som att ha en sommarkatt hemma i sommarstugan i Sverige som man sen överger när semestern är slut och skola och jobb börjar igen.
Ni tycker kanske jag tjuvlyssnar på andra människor men jag ser det mera som att ta del av andra människors öden och äventyr. Och det händer ju inte så mycket på en liten ö så det gäller att ta vara på varje liten historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar