Visst låter det lite konstigt – att vila fötterna genom att gå. Men så var faktiskt fallet i går och i dag med för den delen. Jag besitter nämligen ett tämligen, så vitt jag vet, unikt ställe att få blåmärken på. Och det får jag när jag badar på en klapperstensstrand där stenarna är rundade istället för tillplattade. Storleken på stenarna är ca 5-8 cm, så där lagom rundade för att se mjuka ut. Men så är inte fallet, i alla fall inte om man pratar om mina fotsulor för för dem är stenarna allt annat än mjuka. Ja, ja jag ska tala om det unika – jag får blåmärken i hålfötterna. Och varför badar jag inte med skor om jag nu vet om detta? Ja det kan man fråga sig men nu är det lite försent att tänka så denna gång. Kanske att jag lärt mig till något annat tillfälle. Fast bara kanske.
Om du undrar vart jag gick så var det till en strand, en timmes promenad bort, där det finns lite finare sand och lättare att gå i vattnet när man behöver svalka sig lite.
Vilket behövs väldigt ofta just nu för det är som min pappa skulle sagt – ”så in i helvete hett i det här landet”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar