Varje dag har dock något att lära oss. Idag har jag insett att buskarna på vägen ner till Red Beach inte är så mysiga och gosiga som de gröna små kullarna ser ut att vara. Att ta sig ner till Red Beach är en bravad. Först ska man gå i hettan ca 40 minuter för att sen hitta rätt stenrösen som är uppstaplade. Men det var ingen match för jag var dit för någon dag sen. Lös röd sten/grus/sand blandning bildar sen som en stig ner för berget från den trevliga "goata-stigen" som man gått på. Nå väl tänker du nerför ingen match, men jo det är just det som är kruxet. Man vill inte rulla i väg med fötterna och tappa fotfästet för då går det som för mig idag - stopp först när foten körde in sig i en liten skön grön kulle - INTE. Taggig och djävlig, som en känsla att köra in foten i en kaktus, men taggarna har inga hullingar så det var bara att borsta av sig och ta sig vidare.
För att ge en liten fingervisning så är nog lutningen i klass med Väggen i Tandådalen, för den som åker skidor. För er andra så är Väggen - var i alla fall - Sveriges brantaste nedfart och den har en lutning på 45 grader.
Att gå upp till stigen från Red Beach tog idag ca 25 minuter och att ta sig ner tar nog faktisk ungefär lika lång tid inkl. mellanlandningen med foten i busken.
Inget foto i dag - och tur var väl det att inte kameran var med menar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar