Åter igen undrar jag var dagarna tar vägen. Tiden rusar iväg och visst man hinner med massor men ibland känns det som man missar ännu mer.
I alla fall, i går uppvaktning av världens bästa Lizbeth som fyllde 50 lite tidigare i veckan. God mat, mycket värme och en härlig lugn fest med hennes goa vänner och familj.
Upp till en härlig vinterdag, så där lagom -8 strålande sol och det ser bara helt underbart ut ute. Frukost i lugn och ro - lite nyheter som man strax ångrar att man slog på. Terrorhoten har kommit till Stockholm och det känns totalt fel när jag tittar ut genom fönstret och ser denna härliga dag som tyvärr får en solkig kant kring sig. Om man får säga något om det så är det ju tur att det bara var självmordsbombarens eget liv som togs vid denna galna handling. Religion för, med mina ögon, med sig så mycket elände i världen. Är innerligt trött på att människor använder religion som en förevändning för att rättfärdiga sina handlingar. Dödliga handlingar, av barn och oskyldiga, vem är de att bestämma över andras liv?
Ut i solen och glömmer för stunden allt elände. Jag väljer ju faktiskt själv hur jag vill att denna söndag istället ska gestalta sig, Den blev härligt vinterljus, kalla rosiga kinder efter en härlig promenad på ca 1½ timme. Gott att komma in och ta en kopp tea - och kanske ska jag ta en till med en pepparkaka och tända adventsljusstaken igen. Det är ju trots allt tredje advent och ljus bringar glädje och värme i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar