Var i veckan på en föreläsning där Anders Magnusson höll ett föredrag med rubriken "Under sorgen väntar glädjen".
Han har gjort en översättning/bearbetning till svenska av en amerikansk bok om sorgbearbetning som jag läste för ca två år sen. Många kloka ord men som böcker är. När man läser dem tänker man att detta ska jag göra när det kommer upp en övning. I fallet med den här boken har jag faktiskt gjort alla övningar steg och de har hjälpt mig.

Under tiden som jag sitter där och tittar på och lyssnar till Anders ord inser jag hur mycket bättre det säkert hade kunnat bli om jag följt boken till punkt och pricka. Jag valde nämligen att göra alla stegen själv och inte tillsammans i grupp. Att sitta där och lyssna och inte direkt kunna ha en dialog, visst det gick att ställa frågor i pauserna men det är inte samma sak, kändes lite snopet liksom. Han var väldigt rak, öppen och sympatisk i sitt framträdande. Rekommendrar varmt att gå och lyssna till honom. Att lyssna till en människa och dessutom se kroppsspråket gjorde att jag bara ytterligare fick bekräftat hur viktigt det är. Hur mycket mer det ger och stödjer det som sägs.
En häftig sak till var att känslan var att han bara var en av oss, en redig psykologutbildning i botten utan en helt vanlig människa med en brokig bakgrund. Ärligt kanske lite brokigare än en gemene man men ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar