Fast det fick jag åka 120 mil norrut för att få. Ohh vad skönt att vara i Kiruna. Ja det kanske inte verkar helt normalt att skriva så eftersom Kiruna = jobb för mig. Men nu var det ju inte riktigt det jag menade. Det som är skönt är att få åka ifrån ett regnblaskigt Stockholm igår kväll - med halka kan jag tänka mig kom som ett brev på posten senare på kvällen. Men då satt jag på ett plan norrut och landade mitt i natten i ett snötäckt landskap. Inte jättekallt utan lite lagom så där. Torr kyla och vitt, vitt, vitt vartåt jag än tittade. Stannar när jag kommer ner på "plattan" - inte Sergelstorg då - drar ett djupt andetag och bara känner lugnet komma. Det är härligt lugnt här men jag tror inte jag skulle kunna bo här det är för mörkt under för lång tid av året.
Inget incheckat bagage denna gång så det är bara att hämta hyrbilen. En kollega ska åka med ut till "basen" och lagom när jag hämtat bilen så har hon fått sitt bagage. Det är ju inte så stort på Kiruna flygplats. Ut och känna på bilen, en Audi. Alla bilar är olika och det känns alltid tryggt att kolla in lite reglage innan jag lägger i växeln och kör iväg. Audi är kul att köra, Det får mig att minnas massa roliga saker eftersom Peter hade bilen som sitt andra hem och många roliga saker har vi avhandlat i hans Audi. Faktiskt mest glada tankar som kommer och det känns bra. Måste vara lugnet tänker jag då. Ett djup andetag och i med backen och sen i med växeln och "full fart" rakt ut i skogen. Endast renarna är vakna denna tid på dygnet här ute i skogen. Vi såg, med betoning på såg, endast tre stycken renar. Det finns inte en chans för en inbiten stockholmare som jag att upptäcka alla de som gömmer sig. Vi såg en som låg i kanten och två som stod och stirrade på den liggande renen från andra sidan. Det är som är bra med dessa dumma djur om de jämförs med rådjur är att det bara fortsätter att stå på samma plats fast den kommer en bil. Men försiktighet måste ändå råda, det är ju djur...
En dags jobb och som alltid här uppe i ett betydligt lugnare tempo och stämningen är god. Maten är kalas och på em unnar vi oss en hembakt STOR drömtårts bit med mycket äkta smörkräm - vi delar den i alla fall på två för att kunna ha ett litet bättre samvete. Jag tänker att det är allt tur att jag inte jobbar här uppe oftare för då skulle nog midjemåttet förändras - och inte bli smalare precis.
Trött efter den sena natten så jag tog det lugnt på rummet och vilade och kollade handboll och bandy - Sverige vann i båda sporterna ikväll! Glömde beställa mat och hade ingen ork att åka 45km för att äta och sen lika långt tillbaka så det blev en macka till middag. Men jag jag var fortfarande mätt från den goda lunchen och drömtårtan till fikat så det var nog helt ok att bara ta en macka till middag. Så är det här - 45km för att äta det är ingenting, det bara gör man. Det har tom hänt att veckofikat är glömt och att den personen som skulle bakat åker in till Kiruna för att köpa fikabröd till em. Ta den med er... vilken stockholmare skulle åka 90km för en glömd bulle. Jag vågar säga att i Stockholm hade 100% sagt "glöm bullen idag" jag tar den med mig i nästa vecka istället. Fast å andra sidan hade vi ju haft lite närmare till konditoriet i Stockholm...
Funderar ett slag på hur det skulle vara att bo här - med tanke på att det finns en vilja för lillebror att gå Rymdgymnasiet här. Skulle han trivas? Skulle han också känna lugnet och kunna vara i det? Tonåringar har ju ett annat tempo och perspektiv på livet än än en annan. Hur skulle det funka med hans idrottsintresse - finns det fotboll här uppe? Knasiga tankar men det måste ju finnas de åker ju till Piteå för fotbollsturneringar så nog måste det finnas ett fotbollslag. Hmmm måste kolla det, nu börjar jag låta som en amerikan - kan ingenting om sin omvärld. Förlåt generaliseringen, men det är ju bra om man kan driva lite med sig själv ibland också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar