Wow, otroligt hur trött man kan vara...

Tänka sig att man är helt slut efter tre dagars jobb. Back to reality! Nu gäller det bara att kunna stå emot och vägra ramla in i ekorrhjulet igen. Tur att det var en lugn start så att man får två nya vilodagar och kan hämta hem krafter igen. Men nästa vecka smäller det - då är det full vecka som gäller och DET var det länge sen jag jobbade. I maj sist tror jag, med något undantag för någon vecka i höstas när "plikten" kallade. Värst är att det är "fullveckor" som gäller framöver. Illa, illa jag hade vant mig så vid att ha lediga onsdagar.

Det har varit helt underbart att vara "jullovsledig". Det var det länge sen jag var, många år sen tror jag. Eller förresten jag var det förra december också när jag tänker efter, fast det var i en annan tid i ett annat liv.

Visst man vänder på dygnet och blir dagvill emellanåt men vad gör väl det om man trivs med det. Det är ju inte nödvändigt att gå upp i ottan när det är svinkallt ute och fortfarande mörkt. I det läget lockar det mer att ligga kvar under täcket i värmen, kliva upp lite senare, äta frukost i lugn och ro och sen gå ut i det fina vädret. Ja för det har ju faktiskt varit väldigt många fina dagar på detta jullov. Så är det att vara ett nattdjur - tur att jag har tonårs söner som är lika sin mamma...

Många har varit krassliga dessa lediga dagar men jag har klarat mig. Så visst, jag har saknat mina promenadkompisar men å andra sidan så kan jag väl erkänna att det ibland är rätt skönt att promenera själv. Ungefär som när jag springer och får rensa hjärnan från det mesta/flesta och de allra dumaste tankarna. Och ibland t.o.m. lösa lite för mig världsliga problem för dagen. Men några promenader har jag haft sällskap och de har varit roligt och mycket uppskattat.

Nu ska jag ta mig en riktigt härlig helg! Jag hoppas på sol för att kunna gå ut och ladda med naturligt d-vitamin och bara få njuta. Det som var tänkt blir inte av så då får vi se vad livet har för annat i beredskap istället. Jag om någon borde ju ha lärt mig att det inte blir som man tänkt sig, men icke. Fast en sak har jag lärt mig, det är bara att fånga det som sker och göra det bästa av det - för annars skulle i alla fall jag gå under. Tänk om man skulle gräva ner sig varje gång det inte blir som man tänkt sig... Huh, vill inte ens tänka var man skulle stå då i livet.