Lite, lite snö har det kommit och med den kylan. "Friskt och skönt" hejade jag på mina tonårsgrabbar för att få med dem på en promenad i solskenet. Vilket de heller inte hade något emot. Men väl ute insåg vi alla tre att det faktiskt var rätt kallt idag. Man är inte van vid kylan, det har ju varit lugnt på den fronten än så länge i vinter.
Stela som tre pinnar nådde vi så centrum och affären efter att ha gått långa vägen runt hela berget, ca 30 minuters promenad. Vi insåg ungefär halvvägs att det hade varit bra med skidbyxorna vi just köpt och grabbarna var tacksamma att de i alla fall satt på sig de nya skidhandskarna. De blev i alla fall testade och vi vet att de kommer att hålla värmen i Franska alperna lite senare i vinter.
I affären plockade vi på oss det som vi behöver för de sista lediga dagarna på det här jullovet. Vi vill inte tvingas gå ut på några dagar om vi inte absolut måste. Det var vi överens om när vi stod där i affären. Inte ut i kylan igen frivilligt just nu. Tids nog vet vi ju alla att vi måste den vägen vandra. Jag på onsdag när jag ska börja jobba igen och grabbarna på torsdag när plugget börjar igen. Det är tur att det inte är så länge tills man är ledig igen.
Väl hemma igen och värmen började återkomma i tårna och benen - det var de som tog mest stryk - och magarna är försedda med mat så ska jag nog ta en av mina fyra böcker som jag påbörjat och fortsätta några kapitel framåt. Det är underbart att kunna fokusera och läsa igen - det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Varken att inte kunna fokusera men heller inte att det skulle kännas SÅ bra att kunna hitta ord igen. Tänk vad fattig den är som inte kan läsa och skriva. Det betyder mycket - i alla fall för mig - att kunna få uttrycka mig i ord. Det är många saker man upptäcker om sig själv bara man stannar till och lyssnar på sig själv och det som känns bra.
"Carpe Diem"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar