Med tända ljus och skymningen som kommer smygande sitter jag och funderar. Jag har kommit fram till att det känns skönt att få lämna 2008 bakom mig. Detta förändringarnas år...
Detta år som började bra, svängde över till ett litet kaos men som ändå räddade sig till det bättre, mycket bättre - trodde jag. Jag som aldrig skulle gifta mig skulle göra "det". Den 8-8-8 kl 8:08 (officiellt) och 20:08 var allt utstakat till. Men ödet hade annat på lut för oss - vi som kämpat så för detta... En dag i juni händer det som inte får hända. Världen bästa och mest älskade kille och min blivande man rycks bort från mig mitt under det som skulle vara en underbar semestervecka i Grekland. Tyvärr är detta det som sedan kom att prägla mitt 2008. Ingen kan önska starkare än jag att 2008 aldrig existerat eller som min bror sa till mig mitt i kaoset i somras "Sis, jag önskar jag kunde trolla..."
Det är grymt att förlora den man älskar, det är det alltid för den som står kvar. Den som kände Peter vet vilket enormt tomrum han lämnade efter sig - både fysiskt och mentalt. Som min yngsta son sa "Jag saknar hans energi i rummet". Så sant, så sant!
Nå ja, livet fortsätter, om än inte i samma spår som tidigare. Inte ens samma väg. Det blir aldrig det samma. Jag skymtar en liten ljusstrimma där framme och en förhoppning om att 2009 blir ett ljusare år. Jag har svårt att leva i dåtiden men jag bär alltid med mig mina minnen. Det är alla det goda minnena jag ska försöka förvalta och ta vara på under 2009.
Än en gång - tack alla ni som funnits och finns där för mig och barnen. Med värme sänder jag er min allra största Bamsekram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar