Serre Che...

Säger bara en sak... - Vilket paradis!!

Jag visste det redan eftersom jag var där redan 2001, men jag hade glömt HUR BRA det verkligen var.

Bilden är från Pic de l´Yret 2830 m över havet.

Flyget ner var som vanligt när man flyger, lika så transfern fast med ett undantag - från Turin tog det bara 1,5 h upp till Serre Chevalier. Väl framme vid vårt hotell La Maison du Bez fick vi så första överraskningen. Tina (ägarinnan av hotellet) bjöd på varm mat underbart tillagat. Det var ett lyft från flygets kalla tallrik. Så där lagom mätta så var det dags att krypa till kojs - urmysiga rum i detta gamla renoverade franska hus uppe i byn La Bez i Villeneuve.

Vaknade nästa morgon och det är ju inte utan man är lite nyfiken vad det skulle visa sig vara för väder - men Serre Che som är känt för sina många soldagar per år (300 st) gjorde oss inte besvikna denna morgon. Vad vi också fick veta på kvällen i bussen upp var att det snöat i två dagar och ca 1 (en) meter nysnö fanns för oss att ta för oss av.

Frukostbuffé också den väldigt väl tilltagen för alla smaker och för skidåkare - alltså inklusive gröt. Vi insåg redan denna första morgon att maten kommer vi inte att behöva fundera över den kommer att vara SUPER! Och det var den också hela veckan. Förrätt, varmrätt och efterrätt varje dag. Inte massor med mat men underbart upplagt och utsökt tillagat och så kunde man faktiskt gå och lägga sig så där lagom mätt och inte proppmätt som man lätt äter sig om man håller sig till pasta.

Nåväl upp i backen och målet var förstås att nå toppen! Man vet ju inte vilket väder det är nästa dag... Så första målet var l'Eychauda 2659m över havet. Här står killarna och laddar för att åka lössnö ner för den svarta pisten. Vilken vy, vilken dag och vilken SKIDÅKNING. Den här första dagen tror jag killarna åkte lössnö hela dagen utom sista biten tillbaka ner till hotellet.

Detta är livet! Det är bara att njuta av varje ögonblick, vilket vi gjorde hela tiden. Detta var en semester för hela kroppen och själen.

Tillbaka på hotellet och efter den obligatoriska ölen - för lillebror blev det Coke - på After Ski så tuckade vi in en stund innan det var dags för middagen. Middagen serverades varje dag kl 20.00! Efter maten somnade vi helt uttröttade, man får väl lov att säga att snön suger - fast på krafterna och inte på något annat sätt.

Killarnas farmor och farfar hade bokat samma resa som oss - helt oberoende av varandra gjorde vi detta i november. Vi fick en härlig semesterresa med mycket skidåkning tillsammans och trevliga middagar ihop. Efter 5,5 dags sol och 1,5 dags lite "sämre sikt väder" så kan i alla fall inte jag vara annat än nöjd! Och knappt en vindpust heller inte ens på topparna - tänk det är inte varje januari man får uppleva att äta lunch i solen utan vind på över 2800 meters höjd och inte frysa trots att det är ca -8 grader.

En sak som jag skrev i Tinas gästbok var "Vi kommer tillbaka" och det är något som jag absolut tänker göra!