Vandring i mina barna-spår på Söder

Det är riktigt lustigt det här om att man säger att allt var så mycket större och längre när man var liten.

I dag började jag vandringen genom en tunnelbanetur till Hornstull och sen gick jag ner till Mälarvarvet, dit jag brukade få följa min morfar för länge sen. Det ligger nere på Långholmen och underligt nog så har jag inget minne av att ha vandrat på själva Långholmen när jag var liten men ändå när jag gick runt och vände och vred på bilder genom kameralinsen så visste jag att jag varit här förrut, och inte nyligen utan för länge sen. Om någon vill ha en lugn stund i stor-stán så ska ni absolut ta er till Långholmen. Om det dessutom är hett i stan så kan jag rekommendera det ännu mer. I skuggan var det verkligen svalt och skönt och vilket lugn och det är mitt i, mitt i.

Bilden är tagen där massor av små vägar och stigar möts, ett lugn utan like och dessutom knappt en människa i sikte. Vilken kontrast till Djurgården t.ex. där man knappt kan tänka över huvudtaget och att få en lugn stund mitt i juli är en total omöjlighet.

Vandringen gick sedan vidare från trappan nere på Södermälarstrand upp till Varvsgatan och fram till Högalidskyrkan - vill ju passera den kyrka vars församling jag är född i. Granne med kyrkan ligger fortfarande det förskräckligt fula huskomplexet, måste vara byggt under 60-talets miljonprojekt, vari min förskola låg. Det låg faktiskt kvar en förskola där jag gick. Där gjorde jag alla "hundra tusen" pärlplattor som jag släpade hem. Det pågick en massa renovering av husfasaden så tyvärr inga bilder därifrån.

Däremot kunde jag bara inte motstå att fotografera tobaksaffären i hörnan för där inköptes min första Tintin - Månen tur och retur del II - som tog många tittar och säkert många inköp av cigaretter (min mamma) innan jag lyckades tigga mig till albumet. Jag är säker på att det nästan ruinerade min mamma vid den tiden, men vad gör man inte för sina barn? Och om de är envisa, vilket val har man? I alla fall, det fick mig fast så inte nog med att jag älskade Kalle Anka från 3-års ålder så var jag fast med Tintin från 4-5 års ålder.

Jag skulle kunna ge er hela vandringen nu på en gång men det skulle inte göra er nyfikna utan snarare utleda på att läsa det jag skriver om. För det skulle bli så mycket på en gång. Så för er fortsätter min vandring en annan dag men för mig tog hela söder från under en bro vid Hornstull till trappan tillbaka ner på Södermälarstrand borta vid Bastugatan bara några timmar. Men en sak kan jag säga: Om jag hade fått tycka när jag var 4 år så hade dagens vandring varit ett "marathon" - om jag nu hade vetat vad det var vid den åldern.

Mer läsning kommer om Hornsgatan upp och Krukis, Zinken, Tanto, Hornsgatspuckeln... See Ya!