Mot Tantolunden

Nu är det nästan skrattretande. När jag kommer fram till Tantolunden, där det en gång låg en kiosk och där vi alltid gick in i Tanto, finns en skylt som säger Zinkensdamm 0,3. Nu blir jag på allvar full i skratt - 300 meter var det alltså till Tanto hemifrån och jag skämtar inte när jag säger att jag tror att jag ojade mig varenda gång vi skulle gå dit. Även om det var för min skull för att åka pulka på vintern eller för att plocka kastanjer på  hösten. Mest roliga minnen här ifrån i alla fall även om själva promenaden dit alltid var en gissel.  Det enda negativa som jag har starkt minne av från Tanto är när jag blev jagad av en schäfer precis när jag lärt mig cykla. Jag trampade och trampade som en tok över gräskullarna men körde ju naturligtvis omkull, tur det var gräs att landa på men dessvärre en stor schäfer med en äcklig tunga hängande ut ur munnen över mig... Huh, gillar inte schäfrar än idag och det spelar ingen roll om någon säger "den är jättesnäll", jag gillar
dem INTE.

Tar en vända inne i Tanto och upp bland kolonilstugorna och försöker hitta "skyttegravarna" bland kullarna där men det enda jag hittar är en stor "hundgård" där de låg och dit in går jag inte frivilligt. Det är säkert ett bättre ställe där de som har hundar kan låta sina schäfrar springa i dag så de slipper jaga små värnlösa tjejer som just lärt sig cykla...


Tillbaka ut och förbi Mariaskolan igen - skolan där jag inte fick börja ett år tidigare för jag hade för mycket spring i benen. Jag kunde inte sitta still sas det. Jag minns faktiskt inte hur det var, jag vet bara att de hade ett väldigt spännande bläckhorn i min bänk den där dagen jag skulle prova på att gå i skolan och sitta i en bänk för första gången. Var de tvungna att ha såna spännande, nya saker som distraherar en nyfiken tjej när det gäller? Så det blev ingen skolstart hösten '68 utan jag fick vänta på mina årsbarn till '69 istället och då blev det skolstart ute i Nacka dit vi hunnit flytta då. Men det är en helt annan historia med många andra hyss. Det får vi se om jag får lust att skriva om sen, dock säkerligen inte fotografera för vem vill fota "Henkan" (Henriksdalsringen, Nacka).


Hornsgatan ner och nu börjar jag bli både hungrig och törstig och ska hela vägen ner till Slussen så jag passerar snabbt Hemköp som då när jag gick här som liten var Tempo. Bredvid ligger det numera en textilaffär där min morfar köpte en symaskin till min mormor som hon sen sydde stickiga rutiga ullbyxor till mig med. När jag sen står vid Hornsgatspuckeln och blickar bort mot Zinken så är det första gången som jag tänker - wow det är faktiskt ganska långt att gå från Slussen och hela vägen fram till Ringvägen även när man är vuxen och inte bara när man är ca 4 år och har tjuvåkt spårvagnen ner till Slussen men sen inte lyckas tjuvåka åt andra hållet och hem... Det var före högertrafiksomläggningen och jag var inte mer än 4 år och vad alla än säger så är det sant. Det var så lätt att nypa damen i kappan, precis som jag brukade med mormor, och gå på spårvagnen, men hem var det svårare varför minns jag inte. Om någon hann sakna mig, tja det vet inte jag. Ingen vuxen som fanns runt mig kring denna tid tror på mig när jag berättar detta, men som sagt det är deras problem inte mitt för jag vet sanningen!