Fast det fick jag åka 120 mil norrut för att få. Ohh vad skönt att vara i Kiruna. Ja det kanske inte verkar helt normalt att skriva så eftersom Kiruna = jobb för mig. Men nu var det ju inte riktigt det jag menade. Det som är skönt är att få åka ifrån ett regnblaskigt Stockholm igår kväll - med halka kan jag tänka mig kom som ett brev på posten senare på kvällen. Men då satt jag på ett plan norrut och landade mitt i natten i ett snötäckt landskap. Inte jättekallt utan lite lagom så där. Torr kyla och vitt, vitt, vitt vartåt jag än tittade. Stannar när jag kommer ner på "plattan" - inte Sergelstorg då - drar ett djupt andetag och bara känner lugnet komma. Det är härligt lugnt här men jag tror inte jag skulle kunna bo här det är för mörkt under för lång tid av året.
Inget incheckat bagage denna gång så det är bara att hämta hyrbilen. En kollega ska åka med ut till "basen" och lagom när jag hämtat bilen så har hon fått sitt bagage. Det är ju inte så stort på Kiruna flygplats. Ut och känna på bilen, en Audi. Alla bilar är olika och det känns alltid tryggt att kolla in lite reglage innan jag lägger i växeln och kör iväg. Audi är kul att köra, Det får mig att minnas massa roliga saker eftersom Peter hade bilen som sitt andra hem och många roliga saker har vi avhandlat i hans Audi. Faktiskt mest glada tankar som kommer och det känns bra. Måste vara lugnet tänker jag då. Ett djup andetag och i med backen och sen i med växeln och "full fart" rakt ut i skogen. Endast renarna är vakna denna tid på dygnet här ute i skogen. Vi såg, med betoning på såg, endast tre stycken renar. Det finns inte en chans för en inbiten stockholmare som jag att upptäcka alla de som gömmer sig. Vi såg en som låg i kanten och två som stod och stirrade på den liggande renen från andra sidan. Det är som är bra med dessa dumma djur om de jämförs med rådjur är att det bara fortsätter att stå på samma plats fast den kommer en bil. Men försiktighet måste ändå råda, det är ju djur...
En dags jobb och som alltid här uppe i ett betydligt lugnare tempo och stämningen är god. Maten är kalas och på em unnar vi oss en hembakt STOR drömtårts bit med mycket äkta smörkräm - vi delar den i alla fall på två för att kunna ha ett litet bättre samvete. Jag tänker att det är allt tur att jag inte jobbar här uppe oftare för då skulle nog midjemåttet förändras - och inte bli smalare precis.
Trött efter den sena natten så jag tog det lugnt på rummet och vilade och kollade handboll och bandy - Sverige vann i båda sporterna ikväll! Glömde beställa mat och hade ingen ork att åka 45km för att äta och sen lika långt tillbaka så det blev en macka till middag. Men jag jag var fortfarande mätt från den goda lunchen och drömtårtan till fikat så det var nog helt ok att bara ta en macka till middag. Så är det här - 45km för att äta det är ingenting, det bara gör man. Det har tom hänt att veckofikat är glömt och att den personen som skulle bakat åker in till Kiruna för att köpa fikabröd till em. Ta den med er... vilken stockholmare skulle åka 90km för en glömd bulle. Jag vågar säga att i Stockholm hade 100% sagt "glöm bullen idag" jag tar den med mig i nästa vecka istället. Fast å andra sidan hade vi ju haft lite närmare till konditoriet i Stockholm...
Funderar ett slag på hur det skulle vara att bo här - med tanke på att det finns en vilja för lillebror att gå Rymdgymnasiet här. Skulle han trivas? Skulle han också känna lugnet och kunna vara i det? Tonåringar har ju ett annat tempo och perspektiv på livet än än en annan. Hur skulle det funka med hans idrottsintresse - finns det fotboll här uppe? Knasiga tankar men det måste ju finnas de åker ju till Piteå för fotbollsturneringar så nog måste det finnas ett fotbollslag. Hmmm måste kolla det, nu börjar jag låta som en amerikan - kan ingenting om sin omvärld. Förlåt generaliseringen, men det är ju bra om man kan driva lite med sig själv ibland också.
onsdag 21 januari 2009
tisdag 13 januari 2009
Avsaknaden av vintern = TV-tittande
Jag längtar efter lite "riktig vinter". Hur konstigt låter det egentligen? Men det är härligt när det knarrar så där under fötterna när man går, helst ska det ju var mitt på dagen också med sol så det verkligen gnistar i snön. Men inte i år, inte än... Jag önskar inte -20 utan vill bara ha så där lite lagom kyla. Grå vädret gör ju att man blir slöare och tröttare än någonsin. Det är så lätt att inte ha lust till saker som egentligen är roliga och så fastnar man i TV-soffan i bruset av diverse TVprogram.
Behöver solljuset för att orka och för att hämta energi!
Hamnade framför TVn härom kvällen när Dokument Inifrån sände ett program som hette Livspusslet. Mycket intressant, går att se på svt webb för den som vill. Det återkom en liten hamster i som sprang i ett hjul i programmet - det berömda ekorrhjulet?! Vi försöker verkligen att lägga våra respektive livspussel - det är inte lätt och pusselbitarna tenderar att hela tiden ändra form. I alla fall mina pusselbitar och jag som fått höra att jag är fyrkantig emellanåt. Fast de kanske inte har med varandra att göra...
Jag har reflekterat förrut, började för bra länge sen men det har ökat i intensitet. Varför springer jag i ekorrhjulet? Eller snarare varför trillar jag in i ekorrhjulet - har det en himla magnet eller? Är det verkligen bara det här jag vill ha ut av mina dagar på jordklotet? De allra flesta av oss inser ju att varje val är vårt alldeles egna. Det gör mig tossig emellanåt att jag måste göra så himla många val. Vad skönt det skulle vara om någon annan bestämde - i alla fall ibland. Fast det skulle jag inte gilla för det är ju mitt liv... Hmmmm det är inte alltid lätt. Det är ju så att livet inte är lätt och vore det det skulle det ju säkert kännas tråkigt och trist. Aldrig nöjd tänker ni nu, men så är det inte. Det är nog bara så att just idag känner jag att jag har behov av att få vara en gnällspik. Men för att inte tråka ut så behåller jag resten av "gnällandet" för mig själv.
Så jag avslutar istället med att skicka med en röd ros till alla änglar där ute - och det är ni som är mina änglar och hjältar. Ni som, precis som jag, gör alla val varje dag. Och ni gör säkerligen massor med val med sund eftertanke och med goda avsikter.
Gör ditt bästa och var nöjd med det - för det är ju faktiskt det bästa du kan göra precis just nu!
Behöver solljuset för att orka och för att hämta energi!
Hamnade framför TVn härom kvällen när Dokument Inifrån sände ett program som hette Livspusslet. Mycket intressant, går att se på svt webb för den som vill. Det återkom en liten hamster i som sprang i ett hjul i programmet - det berömda ekorrhjulet?! Vi försöker verkligen att lägga våra respektive livspussel - det är inte lätt och pusselbitarna tenderar att hela tiden ändra form. I alla fall mina pusselbitar och jag som fått höra att jag är fyrkantig emellanåt. Fast de kanske inte har med varandra att göra...
Jag har reflekterat förrut, började för bra länge sen men det har ökat i intensitet. Varför springer jag i ekorrhjulet? Eller snarare varför trillar jag in i ekorrhjulet - har det en himla magnet eller? Är det verkligen bara det här jag vill ha ut av mina dagar på jordklotet? De allra flesta av oss inser ju att varje val är vårt alldeles egna. Det gör mig tossig emellanåt att jag måste göra så himla många val. Vad skönt det skulle vara om någon annan bestämde - i alla fall ibland. Fast det skulle jag inte gilla för det är ju mitt liv... Hmmmm det är inte alltid lätt. Det är ju så att livet inte är lätt och vore det det skulle det ju säkert kännas tråkigt och trist. Aldrig nöjd tänker ni nu, men så är det inte. Det är nog bara så att just idag känner jag att jag har behov av att få vara en gnällspik. Men för att inte tråka ut så behåller jag resten av "gnällandet" för mig själv.
Så jag avslutar istället med att skicka med en röd ros till alla änglar där ute - och det är ni som är mina änglar och hjältar. Ni som, precis som jag, gör alla val varje dag. Och ni gör säkerligen massor med val med sund eftertanke och med goda avsikter.
Gör ditt bästa och var nöjd med det - för det är ju faktiskt det bästa du kan göra precis just nu!
fredag 9 januari 2009
Wow, otroligt hur trött man kan vara...
Tänka sig att man är helt slut efter tre dagars jobb. Back to reality! Nu gäller det bara att kunna stå emot och vägra ramla in i ekorrhjulet igen. Tur att det var en lugn start så att man får två nya vilodagar och kan hämta hem krafter igen. Men nästa vecka smäller det - då är det full vecka som gäller och DET var det länge sen jag jobbade. I maj sist tror jag, med något undantag för någon vecka i höstas när "plikten" kallade. Värst är att det är "fullveckor" som gäller framöver. Illa, illa jag hade vant mig så vid att ha lediga onsdagar.
Det har varit helt underbart att vara "jullovsledig". Det var det länge sen jag var, många år sen tror jag. Eller förresten jag var det förra december också när jag tänker efter, fast det var i en annan tid i ett annat liv.
Visst man vänder på dygnet och blir dagvill emellanåt men vad gör väl det om man trivs med det. Det är ju inte nödvändigt att gå upp i ottan när det är svinkallt ute och fortfarande mörkt. I det läget lockar det mer att ligga kvar under täcket i värmen, kliva upp lite senare, äta frukost i lugn och ro och sen gå ut i det fina vädret. Ja för det har ju faktiskt varit väldigt många fina dagar på detta jullov. Så är det att vara ett nattdjur - tur att jag har tonårs söner som är lika sin mamma...
Många har varit krassliga dessa lediga dagar men jag har klarat mig. Så visst, jag har saknat mina promenadkompisar men å andra sidan så kan jag väl erkänna att det ibland är rätt skönt att promenera själv. Ungefär som när jag springer och får rensa hjärnan från det mesta/flesta och de allra dumaste tankarna. Och ibland t.o.m. lösa lite för mig världsliga problem för dagen. Men några promenader har jag haft sällskap och de har varit roligt och mycket uppskattat.
Nu ska jag ta mig en riktigt härlig helg! Jag hoppas på sol för att kunna gå ut och ladda med naturligt d-vitamin och bara få njuta. Det som var tänkt blir inte av så då får vi se vad livet har för annat i beredskap istället. Jag om någon borde ju ha lärt mig att det inte blir som man tänkt sig, men icke. Fast en sak har jag lärt mig, det är bara att fånga det som sker och göra det bästa av det - för annars skulle i alla fall jag gå under. Tänk om man skulle gräva ner sig varje gång det inte blir som man tänkt sig... Huh, vill inte ens tänka var man skulle stå då i livet.
Det har varit helt underbart att vara "jullovsledig". Det var det länge sen jag var, många år sen tror jag. Eller förresten jag var det förra december också när jag tänker efter, fast det var i en annan tid i ett annat liv.
Visst man vänder på dygnet och blir dagvill emellanåt men vad gör väl det om man trivs med det. Det är ju inte nödvändigt att gå upp i ottan när det är svinkallt ute och fortfarande mörkt. I det läget lockar det mer att ligga kvar under täcket i värmen, kliva upp lite senare, äta frukost i lugn och ro och sen gå ut i det fina vädret. Ja för det har ju faktiskt varit väldigt många fina dagar på detta jullov. Så är det att vara ett nattdjur - tur att jag har tonårs söner som är lika sin mamma...
Många har varit krassliga dessa lediga dagar men jag har klarat mig. Så visst, jag har saknat mina promenadkompisar men å andra sidan så kan jag väl erkänna att det ibland är rätt skönt att promenera själv. Ungefär som när jag springer och får rensa hjärnan från det mesta/flesta och de allra dumaste tankarna. Och ibland t.o.m. lösa lite för mig världsliga problem för dagen. Men några promenader har jag haft sällskap och de har varit roligt och mycket uppskattat.
Nu ska jag ta mig en riktigt härlig helg! Jag hoppas på sol för att kunna gå ut och ladda med naturligt d-vitamin och bara få njuta. Det som var tänkt blir inte av så då får vi se vad livet har för annat i beredskap istället. Jag om någon borde ju ha lärt mig att det inte blir som man tänkt sig, men icke. Fast en sak har jag lärt mig, det är bara att fånga det som sker och göra det bästa av det - för annars skulle i alla fall jag gå under. Tänk om man skulle gräva ner sig varje gång det inte blir som man tänkt sig... Huh, vill inte ens tänka var man skulle stå då i livet.
söndag 4 januari 2009
Kallt, kallt, kallt - stockholmskallt
Lite, lite snö har det kommit och med den kylan. "Friskt och skönt" hejade jag på mina tonårsgrabbar för att få med dem på en promenad i solskenet. Vilket de heller inte hade något emot. Men väl ute insåg vi alla tre att det faktiskt var rätt kallt idag. Man är inte van vid kylan, det har ju varit lugnt på den fronten än så länge i vinter.
Stela som tre pinnar nådde vi så centrum och affären efter att ha gått långa vägen runt hela berget, ca 30 minuters promenad. Vi insåg ungefär halvvägs att det hade varit bra med skidbyxorna vi just köpt och grabbarna var tacksamma att de i alla fall satt på sig de nya skidhandskarna. De blev i alla fall testade och vi vet att de kommer att hålla värmen i Franska alperna lite senare i vinter.
I affären plockade vi på oss det som vi behöver för de sista lediga dagarna på det här jullovet. Vi vill inte tvingas gå ut på några dagar om vi inte absolut måste. Det var vi överens om när vi stod där i affären. Inte ut i kylan igen frivilligt just nu. Tids nog vet vi ju alla att vi måste den vägen vandra. Jag på onsdag när jag ska börja jobba igen och grabbarna på torsdag när plugget börjar igen. Det är tur att det inte är så länge tills man är ledig igen.
Väl hemma igen och värmen började återkomma i tårna och benen - det var de som tog mest stryk - och magarna är försedda med mat så ska jag nog ta en av mina fyra böcker som jag påbörjat och fortsätta några kapitel framåt. Det är underbart att kunna fokusera och läsa igen - det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Varken att inte kunna fokusera men heller inte att det skulle kännas SÅ bra att kunna hitta ord igen. Tänk vad fattig den är som inte kan läsa och skriva. Det betyder mycket - i alla fall för mig - att kunna få uttrycka mig i ord. Det är många saker man upptäcker om sig själv bara man stannar till och lyssnar på sig själv och det som känns bra.
"Carpe Diem"
Stela som tre pinnar nådde vi så centrum och affären efter att ha gått långa vägen runt hela berget, ca 30 minuters promenad. Vi insåg ungefär halvvägs att det hade varit bra med skidbyxorna vi just köpt och grabbarna var tacksamma att de i alla fall satt på sig de nya skidhandskarna. De blev i alla fall testade och vi vet att de kommer att hålla värmen i Franska alperna lite senare i vinter.
I affären plockade vi på oss det som vi behöver för de sista lediga dagarna på det här jullovet. Vi vill inte tvingas gå ut på några dagar om vi inte absolut måste. Det var vi överens om när vi stod där i affären. Inte ut i kylan igen frivilligt just nu. Tids nog vet vi ju alla att vi måste den vägen vandra. Jag på onsdag när jag ska börja jobba igen och grabbarna på torsdag när plugget börjar igen. Det är tur att det inte är så länge tills man är ledig igen.
Väl hemma igen och värmen började återkomma i tårna och benen - det var de som tog mest stryk - och magarna är försedda med mat så ska jag nog ta en av mina fyra böcker som jag påbörjat och fortsätta några kapitel framåt. Det är underbart att kunna fokusera och läsa igen - det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Varken att inte kunna fokusera men heller inte att det skulle kännas SÅ bra att kunna hitta ord igen. Tänk vad fattig den är som inte kan läsa och skriva. Det betyder mycket - i alla fall för mig - att kunna få uttrycka mig i ord. Det är många saker man upptäcker om sig själv bara man stannar till och lyssnar på sig själv och det som känns bra.
"Carpe Diem"
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)