En myra i

brallan har väl de allra flesta haft någon någon. Men nu är de så att unika jag varit i farten igen.

Vi satt i lugnan ro under parasollet och åt vår lunchmacka och kollade ut över bukten när alla segelbåtar lämnade hamnen (torsdag var detta) och så killade det till så där som det brukar göra i örat i bland när ett hårstrå fångas av vinden och kittlar till. Drog lite i och runt örat för att få bort hårstrået som killades. Trodde jag hade fått bort det men efter en stund kittlade det till igen och dessutom började det knastra i örat. Så där som om man fått vatten i örat och vill vända på sig och hoppa på ett ben. Försökte få bort knastret och kittlandet men tillslut bad jag Linus kolla om det kröp något i örat. Men det var bara mörkt. Ingenting som syntes.

Vi åt klart och la oss för att fortsätta slappa och läsa i solen. Men knastret gav inte med sig. La mig för att sola lite utan att göra något annat och bestämde mig för att det skulle få kittla - tills jag blev galen - och så skulle jag be Linus eller Rasmus komma över och titta i örat. Men när jag som bäst låg där och tänkte att nu står jag inte ut längre så åkte lillfingret in i örat och vips - längst ute på fingertoppen var en liten, liten myra. Den var säkert inte större än 2 mm men vilket oljud den kunde föra i mitt öra när den knatade omkring...

Nå ni som haft en myra i örat vet vad jag pratar om och ni andra får lov att föreställa er både hur det kittlade och hur det lät. Att testa är inte att rekomendera.

Segel, segel överallt segel

Här sitter vi på stranden i godan ro.

Jag har förvarnat killarna att tisdagar brukar det vara väligt många båtar som kommer in till Livadia och lägger sig på svaj i bukten. 12 har legat på svaj som mest när jag har räknat dessa veckor som jag varit här.

Helt plötsligt ser vi när vi tittar upp efter att ha läst ett tag att över nio segelbåtar med spinnackern hissade och full fart in mot hamnen. Sen börjar vi kolla in vad som kommer bort ifrån Red Beach hållet och förbi ön utanför. Vi fortsätter att hålla lite koll och att räkna. 26 nu börjar vi undra om det är rena regattan. 31 och sen tappade vi räkningen men många kom därefter.

Vi tänkte att det nog var bra att gå ut i tid och äta denna tisdag och det var verkligen rätt tanke. I denna lilla lugna idyll var det helt plötsligt proppfullt. Inne i själva hamnen låg det så många segelbåtar, tätt tätt, så de inte gick att räkna dem. Fotot är från min altan ner mot hamnen det syns inte riktigt hur mycket det var men man brukar se några master...

Ute i bukten låg det 16 som mest när vi räknade men det kom in flera efter det som fick lägga sig på svaj. Fotot togs innan alla kommit på plats.

Nere i hamnen såg vi sen att det var en klubb som kommit in - Offshore Yaching Club Rhodos

Man kan undra om det är nu högsäsongen börjar...

Oj, oj, oj

vad tiden går fort när man har skoj!

Härligt att ha grabbarna här och kunna återupptäcka Tilos tillsammans i så där härlig maklig takt som man kan göra när det verkligen finns all tid i världen och man gör precis det man har lust till för stunden.

Skönt att grabbarna och jag har taggat ner så att vi verkligen kan ha riktig semester tillsammans. Ligga i en solstol under ett parasolll på andra sidan ön som igår. Då tog vi bussen till andra sidan för att njuta lite sandstrand vilket det annars inte finns så mycket av.

Bild på glada grabbar följer här brevid och lika så en härlig bild på stranden.

Det går bara att njuta och vara helt nertaggad när man är här och det tror jag syns på bilden på den i stort sett öde stranden.

Lugnet självt i verkligheten.

Två grabbar snart i sikte

Kan inte längre skriva två tonåringar för den ena är inte det längre. Färsk icke tonåring sen i går. Och den andra flyttar hemifrån inom kort. Har ju bestämt sig för att plugga norrut.

Först ska jag i alla fall rå om dem i två veckor och just nu sitter jag och väntar på att de ska komma fram och kan berätta om sin först egna resa utan föräldrar. I alla fall utomlands - har ju alltid haft någon reseledare med sig förrut. Denna gång på egna ben så det ska bli så spännande att höra om deras strapatser, för såna blir det alltid när man reser.

Om jag får gissa så kommer strapasen för dem att handla om båtresan ut till Tilos från Rhodos. Det blåser nämligen "satan" där ute på havet. Jag sitter så till att jag kommer att se katamaranen när den dyker upp och då kan jag lulla ner för backen och möta upp dem på kajkanten. Gissa om jag längtar...

Jag ska inte sjunga "Happy Birthday" då utan det får vänta tills vi kommer för oss själva.

Det har varit fyra super veckor här för mig själv. Många tankar, allt nedskrivet och klart och hela utkastet utom bilderna är mailade till mig själv, finns på hårddisken och på en usb-sticka. Hängslen och livrem ni vet. Eller kalla det kontroll om ni vill :-)

Nu ska vi ha två helt underbara veckor tillsammans med mycket snack, härliga dopp och promenader i hettan för att återupptäcka Tilos tillsammans och jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag ser fram emot detta. MYCKET kan jag i alla fall säga.

Göra sig själv en björntjänst

Vilken morgon – det känns inte så varmt än. Det kan ju bero på att jag gick upp 45 minuter tidigare än jag brukar men det tänkte jag inte på när jag satt där på altanen och bestämde mig för att gå till Red Beach. Tänkte bara att det var en skön dag och att luften kändes ok så det är bäst att passa på när det inte är SÅ varmt.

Fixar och donar och kommer iväg vid 9.15, för det är ju en knapp timmes promenad så det känns bra. Lite, lite vind längs stigen som går runt berget. Fläktar skönt när jag kommer runt sista udden. Men under tiden jag går upptäcker jag när jag tittar ut på havet att oj vad stilla det är. Sista dagarnas bris verkar ha gått upp i rök under de 30 minuter jag promenerat. Så sista biten ner till stranden blir jag totalt genomsvettig. Och då är det nedför, hur ska det inte bli upp sen i eftermiddag…

Så jag får bada och bada och bada igen för att kyla ner kroppen lite när jag ligger där och verkligen ”steker” mig idag. 1½ liter vatten räcker inte så långt så när klockan tickat på och jag bara har en lite slurk vatten kvar är det bara att börja uppåt stigningen för promenaden hemåt. Jag har för vana att aldrig ta slut på vattnet utan det måste finnas en slurk kvar så det går att skölja munnen och ta en sista klunk när jag väl är uppe vid stigen. Så också denna dag, men slurken var i minsta laget.

När jag går hem dagdrömmer jag om läsken som ligger i kylen och vatten, vatten och funderar på om det går att göra isglass på aprikosjuicen jag har. Undrar hur saftig den kalla persikan är som ligger i kylen. Som ni hör var jag rätt fixerad av vätska hela vägen hem idag. Jag bestämde mig för att törsta ihjäl måste vara det värsta som kan hända en.

Hemma drack jag och drack jag tills jag trodde jag skulle spricka. Men jag höll mig till vatten först för att låta kroppen justera lite av vätskeförlusten först och sen tog jag ett stort glas juice. Vilken dröm!

Hörde sen på kvällen att dagens temperatur i skuggan varit 36 grader. Inte heller en vindpust i sikte och knappt så Medelhavet ens krusade sig. Sällan har jag sett havet så lugnt.

Och jag som trodde jag valde en ”sval” dag att gå till Red Beach. Imorgon blir det närmast möjliga solstol som gäller.

Idag en dag att fira

Jag ”tror” att jag är klar med texterna till boken. Även klar med första vändan av korrekturläsandet – det som jag ska göra själv.
Möjligen tycker jag mig hittat den röda tråden också så att texterna hänger ihop någorlunda.

De dikter som jag tänker ta med har jag valt ut men här ska en del göras innan jag är nöjd. Finslipning kommer att pågå under veckan som kommer, innan grabbarna kommer hit. Sen är det semester som gäller. Precis som om det inte varit det innan tänker ni väl då…

God mat på en taverna och sen avslutning med att se om det blir Spanien eller Tyskland som får ta sig ann Nederländerna. Och sen god natt!

Tofflor och annat

I går tog jag mig en promenad till andra sidan bukten framåt kvällningen. Dottern till hotellets ägarinna hade sagt att det skulle ta mig en timme till hotellet på andra sidan uppe på slutningen. Nej, nej tänkte jag och tänkte motbevisa henne. Så långt är det inte.

Men hon hade rätt, till foten där tavernas Faros ligger tog det mig drygt 35 minuter så upp till toppen hade säkerligen tagit ytterligare 20 minuter.

Alla backar på den här ön är 45-gradiga så ni vet.

Jag tänkte gå och äta efter min promenad utan att gå hem om och duscha först. Jag skippade m.a.o. att gå till toppen på backen. Jag stod i alla fall där vid foten nästan framme vid fyren och passade på att fota tvärs över bukten.

Zoomade in på ”mitt hotell” det i mitten på bilden i lite aprikosa och vita etapper. Solen är på väg ner bakom berget därav det lite dova ljuset i bilden.

Jag passade också på att fota mina ”räddare i nöden”-tofflor som utlovat. De finns på bild här bredvid.

Nu har jag blå/röda badtofflor i stället för blå/röda fotsulor.

Som sagt var väl investerade 6 EURO.

Hört på en taverna II

- I want a goat. It’s my first time and I’m a little scared. So I want it dead, well done and not bloody.

Det ska bli spännande att se vad den svenske mannen, 40+, får på sin tallrik och vad han tycker om det. Vad de i övrigt beställde spelar mindre roll – jag blev bara så full i skratt att jag var tvungen att ta fram papper och penna och skriva ner det han sa när han beställde.

Trots att jag ätit färdigt stannade jag för att se vad han fick och vad han tyckte om din ”döda” get.

Maten såg helt vanlig ut ris/potatis och grillat getkött med citronsås, för det är det som är Tilos specialitet. Get med citronsås alltså. Mannen såg lite besviken ut och av vad jag såg så lämnade han väldigt mycket – det blev nog inte en av hans favoriter.

Katamaranen kommer

Lördag morgon och efter besöket hos bagaren för färskt bröd kikar jag in lite i affären som jag passerar.

Till min glädje ser jag att Katamaranen hade med sig nya badtofflor när den kom igår kväll. Den lilla affären svämmar nästan över av badtofflor och badskor i alla möjliga färger och storlekar.

Äntligen – inga mer onda hålfötter här inte. Tar mig in bland alla tofflor och börjar leta efter ett par i storlek 39, färgen spelar mindre roll. Det ska bara gå att bada med dem. Lilla grekiska damen får komma till undsättning och vips hon hittar flera par i rätt storlek på en gång. De inhandlas omgående, för 6 EURO. Det känns som ett riktigt kap för att slippa blåmärkena och att slippa gå som en anka som gjort på sig varje gång man ska ner i plurret.

Undrar vad nästa katamaran kommer med på onsdag. Något annat spännande mån tro?

Det stämmer inte alltid att man kan köpa det man glömt hemma när man åker på semester. Inte när man åker till Tilos i Grekland i alla fall. En vecka kan, som nu, ön översvämmas med badtofflor och badskor och vad som väntar nästa vecka vet man inte som turist – kanske tandkräm…

Jag är absolut inte kritisk utan snarare härligt fascinerad att den här världen verkligen finns fortfarande. Fast å andra sidan har jag ju en Philips 19'' platt-TV på rummet och kan se Fotbolls VM på…

Kontraster – vilka häftiga kontraster!

En bild på mina nyinköpta badtofflor kommer så småningom.

Lugnt och skönt

Tänka sig att nu har det gått över två veckor och det är inte många ord som växlats på denna tid. I alla fall inte mot vad det brukar. Lite grekiska artighetsfraser, lite annat på engelska när det behövs och några ord svenska på msn med grabbarna där hemma.

Underligt vad skönt det är med tystnad, fast tyst kan jag ju inte säga att det är egentligen. Utan mer att jag är tyst. Ensamt och tråkigt skulle säkert många tänka men det har det inte blivit än. Jag övar mig allt vad jag kan i att göra bara en sak i taget vilket är helt underbart. Det skulle jag verkligen tipsa andra om att prova. Det är inte lätt det vill jag lova men om man tänker till så funkar det och det är rätt skönt att vila hjärnan på det sättet.

Så här kan en dag se ut:
Upp när det börjar bli för varmt i rummet, vilket brukar vara vid ½9-9-tiden. På med lite kläder och en promenad ner för backen till bagaren för att köpa färskt bröd att ha med som lunchmacka. Tillbaka upp för backen och göra frukost som avnjutes i morgonsolens hetta. Efter frukost en Suduko – får alltså inte lösas samtidigt som frukosten intas utan efter. En sak i taget!

Insmörjning med sollotion efter att ha tagit rätt på frukostdisken – det var dagens hushållssyssla.

Promenad till någonstans där det är badbart – nära eller långt det får vinden tala om när jag packat väskan.

Väl på stranden kommer dagens andra utmaning. Visst vore det toppen att sätta på mp3-spelaren och slå upp den spännande deckaren men se det går inte. En sak i taget! Vilket jag väljer först? Tja det beror också på dagens vind. Det jag har mest lust med.

Lunchmackan intas utan bok och utan musik, för då äter man. En sak i taget!

Hemgången sker vid ½4-4 eller senare om jag är på närmaste stranden. Efter backen hem får man fika lite och framför allt dricka lite, kallt eller varmt.

En dusch, mer smörj och sen en lat stund kanske med Fotbolls VM eller bara en siesta.

Ner för backen igen – och stegen styr mot kvällens utvalda Taverna för lite mat i magen. Något gott grekiskt förstås och kanske en öl. Med jag väntar på maten tar jag upp mitt block och skriver lite, planerar hur jag vill utforma boken eller kanske ritar en första sida. När maten kommer njuter jag och äter i lugn och ro.

Promenerar ner maten lite och köper kanske med mig morgondagens yoghurt på vägen upp för backen igen.

Tillbaka sätter jag mig ute och skriver rent dagens funderingar, ibland i form av blogg som detta eller så skriver jag på bokens innehåll eller finslipar det jag skrivit tidigare.

Nå låter detta tråkigt eller långsamt? Inte för mig, i alla fall inte än. Visst längtar jag efter grabbarna och mina vänner. Det ska jag inte sticka under stolen med. Men vet ni, jag har valt detta helt själv och stormtrivs faktiskt med det. Och grabbarna kommer hit på slutet och mina vänner och allt annat finns ju kvar där hemma när jag kommer tillbaka så det är bara så himla häftigt att jag unnat mig detta!

Kram alla ni som oroar er och undrar om jag inte har det långsamt. Som ni säkert märker av ovanstående så går det ingen nöd på mig, snarare tvärtom.

Bidrar med en bild som jag inte tror att jag lagt ut förut. Njut tills nästa bild kommer. Mitt i bild är Red Beach och i förgrunden de underbart ”mjuka” gröna buskarna som jag skrev om tidigare.