Jo det är det faktiskt även om solen tills igår - lördag - endast visat sig i 3,5 timme under november. För det hände igår, solen var framme så det var bara att hugga tag i kameran och bege sig ut på en riktig lång promenad. Promenaden blev väl inte så lång i km (ca 10) men i tid desto längre.
Många var de promenerande i Åkersberga igår. Solen lockar alla, vad vi längtat efter att den ska visa sig i alla fall lite, lite. På något underligt sätt kändes det som vår. Ni vet när man suttit inne och kurat en hel vinter och solens första strålar kommer fram och värmer. Man vill bara ut och njuta. Precis så var det igår och varmt var det också närmare tio grader i skuggan. Tur att jag lämnade vantarna hemma. Det hade sett lite löjligt ut att komma i vantar när det är plus tio grader. För vem har vantar i juni när det är runt tio? Inte jag i alla fall. Möjligen om man är på sjön.
Rundan jag gick var min vanliga Österskärsrunda och döm om min förvåning när jag kom ner till "Solbränna" så var där ett gäng med grabbar som tagit ner brädorna och windsurfade för fullt ute på Trälhavet. En och annan båt såg jag faktiskt också så det kan man väl säga att även sjön suger och inte bara solen. Otroligt många var nere på "Solbrännan" för att vara i november konstaterade jag. Jag kunde inte låta bli att så där och titta ut mot de som kämpade i blåsten och lyckades få till härligt med fart. Någonstans kom tankar från tidigt 80-tal till mig. När jag stod där på samma sätt med kamera, ung och kär och verkligen hade hela livet framför mig. Ingen aning om vilka dessa surfande killar var men de hade onekligen precis lika kul som vi hade då. Det såg ut att vara perfekta förhållanden för att vindsurfa, jämn vind, inga båtar och alltså inga vågor och så SOL förstås! Det enda som inte var perfekt var nog vattentemperaturen. Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar