On tour är nu avslutat

Oj, oj ingen rast och ingen ro. Vilken vecka den senast varit. Det var länge sedan jag tillrygga la så här många mil på så få dagar. Den ena "resan" har jag ju redan redogjort för. Det var den härliga basket-resan till Borlänge tillsammans med ett underbart gäng basket-tjejer från en svunnen tid. Jag rider fortfarande på den helgens minnen.

Direkt från Borlänge bar det sedan av till norra Sverige. Från begynnande vår i Borlänge till sträng kyla och en massa snö i Kiruna. Planet upp på söndag kväll och snacka om att det kändes underligt att måndag morgon sitta och äta frukost med en meter snö utanför fönstret när jag 24 h tidigare satt och tittade ut på en grå vårmorgon i Borlänge. I alla fall - full rulle med jobb i två dagar och sen planet ner mot Stockholm igen.

Väl hemma tisdag kväll var det bara att slänga en maskin i tvätten och sen packa om. Bilen till jobbet onsdag morgon och sen direkt mot Norrköping och mina goa gymnasievänner som bor där. Supertaijming också jag hade sagt att jag skulle komma senast kl 19 och en minut före tittas det ut genom fönstret på dörren av familjefader och där står jag - on time... Fast vad hade de väntat sig det är ju en tidsperfektionist som är "on tour" denna vecka. God pasta serveras och med det ett gott vin. Trötta som vi är så dimper vi i säng tidigt. Upp på skärtorsdagen och efter en frukost och en promenad längs Strömmen så sätter jag mig i bilen för vidare färd ner till Växjö.

Hade sagt att jag skulle komma senast 14 och tio minuter innan ringer jag Peters föräldar och säger att nu är jag framme och har parkerat precis nedan deras nya lägenhet. Är det sjukt att kunna passa tiden så här väl? Att klara att pricka det så himla precis när jag inte ens kört denna sträcka själv förrut utan bara vet hur långt det är.



Härlig påsk i ett vårfint Småland - fick t.o.m. se två vitsippor i solen när vi promenerade runt Växjösjön i solgasset. Träffades på middag hemma hos Peters ena syster den ena kvällen och lördagen hade andra systern och jag en dag på "stan". Konstigt nog till hennes mans glädje för det inhandlades en hel del saker. Men hon brukar komma hem och säga att det inte fanns något till henne och det inträffade inte denna lördag. God middag igen med påsktårta till efterrätt.

Söndag var det dags för hemfärd. Åter igen hade jag sagt att jag skulle vara i Norrköping för en fika kl 14 ca och kom dit sju minuter efter sagda tid... Vad säger man? Vila i solen ett par timmar efter lite pannkaksfika och sen var det bara att sätta sig bakom ratten och bege sig de sista knappa 20 milen hem till Åkersberga.

Landade med en pizza i soffan strax före kl 20 hemma - jag hade tänkt vara hemma senast då...

Puh nu behöver jag åka och jobba så jag får vila lite.

Basket-tjejerna...

... eller ska vi ärligt säga basket-tanterna har just haft en underbart härlig helg hos en som flyttat utomsockens! En helg som stannar i hjärtat med otroligt mycket värme.

Det börjar på fredag när klockan äntligen blir 16 och jag också kan sticka från en jobbar-vecka. Bilen med två till förväntansfulla fd basketspelare står och väntar ute på parkeringen och sen bär färden av mot Borlänge. Några timmar senare efter lite köande ut ur Stockholm, lite snicke-snack och ett försöka av bilföraren att skala apelsin i "farten" - vilket lyckades också. Proffisigt gjort! - så når också denna "Bil3" Borlänge. Ännu mera snackande för nu är vi tio fd spelare födda i spannet -60 till -70. Vi har inte alla setts på, ja när det sista var kunde vi nog aldrig enas om vad jag vet. Svårt att höra när 10 pers försöker prata i munnen på varandra :-) För en del berätta saker som hänt de senast åren blandat med alla nostalgiska saker som kommer upp när man äntligen ses allihopa. Trocadero, "I-Love-Me-huset, gamla fester, alla människor och konstellationer som alla känner på olika sätt, basketdomare, jobb, barn, pojkvänner, skiljsmässor. Massor med skratt och tårar - tårar som kommer sig av skratt alltså. Kramp i magarna av maten - nej av allt skrattande. Konstaterar att vi kommer att ha träningsvärk efter helgen i magarna - av skratt. Mycket snack och oro om matchen i morgon mot Borlänge. Det känns rätt skönt att bara vara coach och dessutom till ett vuxet gäng där flera är/har varit coacher förrut och det mest kommer att bli lay-back för min del och ev lite passande av senaste bäbisen i laget. Fröken Borlänge-Bäbis.

Lördag morgon - frukost - den som vaknar först börjar och alla andra ansluter vart efter. Det är inte lätt att sova vidare när hela huset börjar röra på sig. Och vem vill det förresten? Tiden vi ger varandra är alldeles för värdefull för att sovas bort. Sova kan jag göra sen. Promenad och oro inför matchen. Uppladdningen har börjat på allvar. Det ska fixas och trixas och tvättas under armar och funderas ännu mer på brevet som skrevs igår - innan jag kom upp - där vi ber om ursäkt att vi spöar motståndarna... Hmmmm, undrar hur stort vi tror om oss själva :-) Planeras promenad och ätande och så. Hela förmiddagen springer iväg. Sen far vi i väg mot den berömda Maserhallen - i alla fall i Borlänge berömda. Vi är i tid - god tid. Var är motståndarna? De måste komma? De kan ju inte bara strunta i att dyka upp? Frågorna är många och att stå i solen - för den lyser faktiskt - och blunda och bara lyssna in så känns det precis som tiden stått still och det är mitten på 90-talet igen. Basket-suget kommer och jag funderar på varför jag inte tog med mig skorna och i alla fall var med på uppvärmningen. Men jag vet det är klokare att lyssna på kroppen men i bland är det tråkigt att vara klok.

Match då - ja det är väl inte så mycket att orda om. 45-19 säger ju sitt. Vi behövde inte lämna över brevet om jag så säger. Men alla hade otroligt kul och det var faktist det som var det viktigaste. Bästa kommentaren kom från Borlänges från Tyskland hemvändande (sen en vecka) basketproffs: Så här vill jag också ha det sen med mina basketkompisar när jag blir gam.... (hon svalde sista ordet - eller var det vi som valde att inte höra?)

Hela helgen har vi serverat varandra otroligt god och vällagad mat med dryck i väldig moderat mängd. Mest nyttigt och inte alls lika mycket "snacks" som förr... Hmmmmm kan det också vara ett ålderstecken eller? Funderar inte mer på det för helgen kan faktiskt sammanfattas med en enda mening:

Underbar kanon "baskethelg" tillsammans med ett supergäng basket-tjejer i soligt väder i Borlänge.

PS för er som undrar varför bilföraren fick skala apelsinen själv så var det pga att en av passagerarna får kli på händer och armar av "sprättet från skalandet" och en kan inte skala apelsin om hon inte får tvätta händerna direkt efteråt. DS

Basket är toppen!