Första keramiken hemma

Så ny har första keramikalstret fått följa med hem. Det blev ett fat i svart lera med matt vit glasyr. Bilden kanske inte talar sitt tydliga språk men det är verkligen en fantastisk lera. Och det är häftigt att se hur glasyrer reagerar mot den svarta leran istället för vit. Spännande som sjutton.

Flera alster stod i skröj i torsdags så dessa kunde jag inte glasera i torsdags men nu på torsdag blir det till att tänka färg till formerna. Tyvärr lyckades den som satte skröjugnen att välta min ängel när hon fastnade med armbandet i ängelns vinge... Får man göra så - sätta skröj med massa tingeltangel?

Ja, ja ny lera skulle jag få så får vi se om jag kan tigga till mig en extra gång av kursen också för tiden det tar att göra en ny ängel.

Det är kul att jobba framåt med alla saker till utställningen i augusti nästa år. Det känns som det kommer att gå att fixa alla alster som behövs - och lite till så att det finns lite att välja på när det sen blir dags att göra klart och välja det som slutligen får följa med till Galleri T. Som sagt spännande!

Keramiken påbörjad

Vilken känsla att få börja jobba i lera igen. Första tillfället var lite trevande, vill ju inte köra på och så har jag ju även lagt av mig lite och en ny lokal med nya ställen där prylarna finns. Men andra tillfället då var det bara att köra på, full rulle...

Det fantastiska är att det finns flera leror att välja mellan så jag har redan prövat tre. En svart - ska bli ett stort kavlat fat. En måsäggsprickig vit lera - den har jag påbörjat ett fågelbad i. Och så den vanliga vita stengodsleran och i den har jag modellerat en ängel. Nästa vecka bär det dock iväg på Kick-off med jobbet så då blir det ingen keramik. Snyft... Men det är sju gånger kvar innan jul sen så det ska nog hinnas med lite till, tre timmar går dock så himla fort så man hinner knapp blinka. Och minst en gång kommer att gå åt till att glasera sen så det är nog så att jag kommer att köra även vårterminen. Jag kan ju inte räkna med att lyckas med alla alter så jag behöver lite extra tid så att jag kan knåpa ihop ca 8-10 bra alster att ta med på utställningen på Galleri T.

Att glasera kommer också att bli fantastiskt kul för det finns många glasyrer att välja mellan, det är bara att börja fundera redan nu för när det ska glaseras sen så kommer det annars att bli svårt att välja.

Som sagt nästa gång går bort men jag har redan två projekt som jag vet att jag ska göra nästa gång det beger sig på Medborgarskolan vid Odenplan. Då blir det en lutande "basketskål" och en ansiktsmask i svart lera eller om jag kanske blandar olika leror. Hmmmm måste kolla om det är möjligt för det skulle kunna bli väldigt häftigt.

Något annat än det varit

Förr har jag alltid haft tur när jag springer lopp. Visst det har regnat innan men inte som denna gång. Hällregn sen i går känns det som. Det var många som tagit till sopsäckstricket idag innan start - själv hade jag med mig en engångscape som inhandlades när jag var på Ullevi och såg Madonna för några år sen. Det är skönt att hålla sig någorlunda torr innan starten så alla trick är bra.

Uppvärmningen på gräset i fållan var ok - jag hade tagit mig till en bra plats och det var inte upptrampat så t.o.m. skorna höll sig riktigt torra.

Att löpa asfalt och grus som det är runt Djurgården funkar jättebra som löpare och då är dagens väder helt ok. Men det var inte många i publiken i dag - inte alls som det brukar vara. Inte lika många glada hejarop som det brukar, inte riktigt lika många glada miner bland oss som sprang. Kändes som regnet fick oss att bita i hop och bara köra ner huvudet och komma i mål till medalj, banan och den välförtjänta ostkakan.

Apropå mål då... när man svänger upp mot målskynket och ska ut på gräset så har arrangörerna hält ut grovgrus och småsten och då går ett litet ljus upp - det kommer att vara söndertrampat efter målgången. Och ja det vara det, skorna hade som sagt klarat sig riktigt hyfsat men när kanske närmare 5000 par fötter passerat en gräsyta (fd) som är ca 15 m bred så kan ni ju tänka er. Det har vad jag hörde regnat 30 mm sen igår, vilket det stod någonstans att det motsvarar 30 liter vatten på en kvadratmeter så ni kan ju tänka er. Första tanken var att försöka trippa runt och gå där det var minst lerigt, men vad gör man det var ju precis lika lerigt överallt...

Mina löpardojjor och de strumpor jag hade idag kommer inte att bli sig lika igen - någonsin. Och som jag hörde någon säga på tunnelbanan - "Tur det är slut på säsongen nu så att man får köpa nya skor till våren."
Det går alltid att hitta positiva vinklingar!

Nu så

Nu är det bokat och klart för att jag kommer att ha en utställning på Galleri T i Gamla Stan i augusti 2013. Så boka in att ta er till Stockholm och Gamla Stan någon gång mellan den 16-22 augusti.

Keramiken är också inbokad och den kursen börjar den 6 september och kommer till att börja med att vara 10 ggr på hösten. Får se hur taggad och hur mycket jag hinner, sen vet jag inte redan nu om jag har lust att köra vidare även på våren. Det får tiden utvisa.

Mycket jobba som är både spännande och roligt men också pirrigt vet jag att det ligger framför mig i höst och vinter. Men tiden finns och framför allt lusten att skapa något. Så varför inte passa på att uppnå en dröm det året när man når mitten av något.

Det är ju en hel massa nytt och spännande som ska ske på jobbet också så det gäller att ladda batterierna på rätt sätt för att både ha roligt och prestera det bästa jag kan. En hobby som jag verkligen gillar och lite löpning så grejar sig nog det mesta.

Planeringen fortskrider

Nu kommer hösten med stormsteg, i alla fall kan man tro det när man tittar ut genom fönstret idag. Det passar mig dock perfekt för då är det helt legitimt att sitta inne och pyssla och planera.

Jag har hittat ett galleri som jag kan tänka mig och de verkar även kunna tänka sig mig om jag tar med lite mer färg och variation... Vadå, det jag skickade till dem hade jag framställt senaste veckan och min avsikt med det var att visa mina olika sidor och sen att motiven blev ganska lika - ja, det fick det lov att bli. Lätt att man hamnar i ett perspektiv av något just när man håller på i ett "stimm". Ska maila dem i dag och tala om att så var fallet och att jag faktiskt kommer att ha ett helt år på mig att göra iordning de alster jag sen verkligen vill ställa ut. Siktar på att ta med både akylmålningar (tja här säger de 20 st men om jag fyller en vägg med foton så kanske jag klarar mig med att ta med 15), fotografering (4-5 av mina foton uppdragna på Canvas) och keramik (ca 5-8 alster av olika karraktär.

Titta gärna på deras hemsida så får ni se hur det ser ut - http://www.gallerit.com/ Själv tycker jag det ser mysigt ut redan på bilderna och i verkligheten är det ännu bättre faktiskt.

Denna regniga dag har jag även gjort egna visitkort, som kan vara bra att ha för något tillfälle och till nästa år. Valde mitt kaos-hjärta som motiv för det kändes helt rätt eftersom det är det första jag gjort på väldigt länge och så var det dessutom tacksamt i färg och form.

Vem vet, några av alstren kommer jag kanske att lägga ut bilder på här men annars är det ju kanske roligare om ni kommer och tittar i verkligheten i augusti om ett år.

Södra Sverige

Nu har jag "gjort" södra Sverige för i sommar. Först det småländska Växjö med först en dag på gågatan med Karl Oskardagarna och inköp av blåbär så vi kunde få oss ett härligt mellanmål med blåbär och gräddmjölk, mmmmm. Dagen efter ett mycket mysigt besök till ett glasbruk och till en anna med hytta - inga inköp men många tankar om vad som skulle kunna inhandlas och även en del idéer till saker att själv göra. Skojigt och som sagt mysigt, vädret var inte det bästa men perfekt för utflykt och en glass ute hann vi också med. Grill middag i Alvesta hanns också med.

Nytt tåg ner till Lund för ett besök ute vid kusten i Bjärred. Härlig strand men inte tillräckligt varm för att bada och sen blåste det av bara sjutton. Fast det brukar det göra där säger de som vet, fast kanske inte så mycket som det gjorde nu. Mysig kväll ute på Långa bryggan med en helt suverän räkmacka med hur mycket handskalade räker som helst och ett glas gott vitt till.

Hann med att åka tvärs till Ystad och gå lite i Wallanders fotspår och på vägen dit längs väg 9 hade det just innan vi for förbi hittat en 50-kilos granat sen 1a eller 2a världskriget. Men det var vi lyckligt ovetande om till efteråt. I Ystad lyckade jag även hitta nycklar som jag behöver till mitt utställningsprojekt så det var verkligen ett extra plus att vi åkte dit.

Också få får vi inte glömma att jag sett Turning Torso på nära håll och alla konstiga hus i Bo01-staden. Udda och roligt att gå i kring och kolla på alla dessa underliga huskroppar i olika form och färg.

Tåget hem kunde varit bättre, jag är nog lite allergisk mot barn som bråkar och stökar och en 2 åring som "skriker" i stort sett konstant i 2 timmar. Det enda med det var att det höll tiden och kom till Stockholms Central på utsatt tid. Men det kanske inte är fy skam. Jag hann ju hem till att se USAs herrar spöa nästa lag i ordningen för att nå sin förväntade och efterlängtade finalplats.

Mot Tantolunden

Nu är det nästan skrattretande. När jag kommer fram till Tantolunden, där det en gång låg en kiosk och där vi alltid gick in i Tanto, finns en skylt som säger Zinkensdamm 0,3. Nu blir jag på allvar full i skratt - 300 meter var det alltså till Tanto hemifrån och jag skämtar inte när jag säger att jag tror att jag ojade mig varenda gång vi skulle gå dit. Även om det var för min skull för att åka pulka på vintern eller för att plocka kastanjer på  hösten. Mest roliga minnen här ifrån i alla fall även om själva promenaden dit alltid var en gissel.  Det enda negativa som jag har starkt minne av från Tanto är när jag blev jagad av en schäfer precis när jag lärt mig cykla. Jag trampade och trampade som en tok över gräskullarna men körde ju naturligtvis omkull, tur det var gräs att landa på men dessvärre en stor schäfer med en äcklig tunga hängande ut ur munnen över mig... Huh, gillar inte schäfrar än idag och det spelar ingen roll om någon säger "den är jättesnäll", jag gillar
dem INTE.

Tar en vända inne i Tanto och upp bland kolonilstugorna och försöker hitta "skyttegravarna" bland kullarna där men det enda jag hittar är en stor "hundgård" där de låg och dit in går jag inte frivilligt. Det är säkert ett bättre ställe där de som har hundar kan låta sina schäfrar springa i dag så de slipper jaga små värnlösa tjejer som just lärt sig cykla...


Tillbaka ut och förbi Mariaskolan igen - skolan där jag inte fick börja ett år tidigare för jag hade för mycket spring i benen. Jag kunde inte sitta still sas det. Jag minns faktiskt inte hur det var, jag vet bara att de hade ett väldigt spännande bläckhorn i min bänk den där dagen jag skulle prova på att gå i skolan och sitta i en bänk för första gången. Var de tvungna att ha såna spännande, nya saker som distraherar en nyfiken tjej när det gäller? Så det blev ingen skolstart hösten '68 utan jag fick vänta på mina årsbarn till '69 istället och då blev det skolstart ute i Nacka dit vi hunnit flytta då. Men det är en helt annan historia med många andra hyss. Det får vi se om jag får lust att skriva om sen, dock säkerligen inte fotografera för vem vill fota "Henkan" (Henriksdalsringen, Nacka).


Hornsgatan ner och nu börjar jag bli både hungrig och törstig och ska hela vägen ner till Slussen så jag passerar snabbt Hemköp som då när jag gick här som liten var Tempo. Bredvid ligger det numera en textilaffär där min morfar köpte en symaskin till min mormor som hon sen sydde stickiga rutiga ullbyxor till mig med. När jag sen står vid Hornsgatspuckeln och blickar bort mot Zinken så är det första gången som jag tänker - wow det är faktiskt ganska långt att gå från Slussen och hela vägen fram till Ringvägen även när man är vuxen och inte bara när man är ca 4 år och har tjuvåkt spårvagnen ner till Slussen men sen inte lyckas tjuvåka åt andra hållet och hem... Det var före högertrafiksomläggningen och jag var inte mer än 4 år och vad alla än säger så är det sant. Det var så lätt att nypa damen i kappan, precis som jag brukade med mormor, och gå på spårvagnen, men hem var det svårare varför minns jag inte. Om någon hann sakna mig, tja det vet inte jag. Ingen vuxen som fanns runt mig kring denna tid tror på mig när jag berättar detta, men som sagt det är deras problem inte mitt för jag vet sanningen!