Oh what a day...

I vanliga fall gillar jag inte gråa dagar i november men gårdagen var helt ok. För att inte säga super trots vädret och att det aldrig blev ljust.

Trots att jag vaknade väldigt abrupt av att jag trodde grannen tog sig in till oss genom deras kök. De håller på att renovera och kl 8.10 fick de för sig att riva något "stort" i köket. Eller i alla fall lät det som det. Nåja, uppe så tidigt gjorde ju att frukosten blev extra lång och skön i lugnt tempo.

Sen tog jag tåget in till stan och gick ut till Minneslunden och tände ett ljus för Peter. Det kändes skönt för det var länge sen jag var där. Jag vet, det är tanken som räknas men någon gång lite nu och då är det skönt att gå dit ut på Djurgården och tända ljuset där. Bara man kliver in genom porten och kommer bakom muren så infinner sig ett otroligt lugn. Mitt i Stockholm och ändå helt tyst, jag förundras över detta varje gång jag är där.

Sen träff med världens bäst Norrköpings-tjej. Mycket skratt, djupa samtal och lite skratt till och så massor med fika. På fem timmar hann vi äta, fika och ta en öl med goda oliver på Dubliner som avslutning på en riktigt härligt em. Det är inte vad man gör som räknas utan med vem!

Hemåt och direkt ner till Söra för att kolla USM P95 där Åkersberga slog Alvik vilket var för första gången om jag inte tar helt fel. Matchen var superjämn, en riktig rysare på slutet och det känns i hela kroppen som om man själv varit inne på planen. Hjärtat slår hur fort som helst och glädjen är enorm när slutsignalen brölar. Varför är man inte 20 och får uppleva allt detta härliga igen? Basket är fantastiskt och lagsport ger en sån grymt härlig känsla. Saknar det när man är där...

Men kvällen är inte slut med det. Utan vi fortsätter hem till coach P95 för att kolla in hennes nya brf och avsluta kvällen med ett glas vin och MYCKET basketsnack. Som sagt var, saknar det när man är där.

Tack alla som idag bidragit till en helt underbar novemberdag!

Nu så...

Äntligen har den så kommit från tryckeriet!

Tänk att en mening från en mycket nära vän kan sätta så stora saker i rullning. Den löd ungefär så här: Varför skriver du inte en bok om allting? Ja varför inte. Tanken mognade ett tag och tog form vart efter och kunde sen genomföras/slutföras under sex härliga veckor i Grekland. Fantastiskt!

Det känns så himla häftigt att sitta här med en tea-kopp i handen och bläddra i en helt ny bok som jag dessutom skrivit. Lilla jag, kan jag tänka då. Det är en otrolig känsla att ha genomfört något och det här slår väldigt många saker som jag hittills företagit mig och genomfört i livet. Livet är en underbar resa och jag är helt övertygad om att det kommer många små avtagsvägar framöver där nya upptäckter och utmaningar finns och är redo att antas. Helst trevliga då men man får ju inte alltid välja. En del smällar måste man dessvärre utstå men sen är det bara att resa sig upp igen och hitta ljuset i tunneln och knalla vidare.

Om du inte redan gjort det - börja njuta av din resväg i livet.

Kram och Tack alla fantastiska vänner och Tack till min familj som stöttat mig i vått och torrt.