Vila fötterna genom att gå?!

Visst låter det lite konstigt – att vila fötterna genom att gå. Men så var faktiskt fallet i går och i dag med för den delen. Jag besitter nämligen ett tämligen, så vitt jag vet, unikt ställe att få blåmärken på. Och det får jag när jag badar på en klapperstensstrand där stenarna är rundade istället för tillplattade. Storleken på stenarna är ca 5-8 cm, så där lagom rundade för att se mjuka ut. Men så är inte fallet, i alla fall inte om man pratar om mina fotsulor för för dem är stenarna allt annat än mjuka. Ja, ja jag ska tala om det unika – jag får blåmärken i hålfötterna. Och varför badar jag inte med skor om jag nu vet om detta? Ja det kan man fråga sig men nu är det lite försent att tänka så denna gång. Kanske att jag lärt mig till något annat tillfälle. Fast bara kanske.

Om du undrar vart jag gick så var det till en strand, en timmes promenad bort, där det finns lite finare sand och lättare att gå i vattnet när man behöver svalka sig lite.

Vilket behövs väldigt ofta just nu för det är som min pappa skulle sagt – ”så in i helvete hett i det här landet”.

Hört på en taverna i byn

Det är rätt spännande att som ensam sittande svensk kunna vara lite anonym men ändå förstå mycket av det som pratas på tavernorna om kvällen. Svenskar, danskar, britter, amerikanare och tyskar går inte helt säkra för mina öron. Däremot är flamländskan, franskan och grekiskan rena ryskan.

Satt så och överhörde några britter som satt vid varsina bort men ändå verkade känna varandra på något sätt. Konstigt i mina ögon att de inte flyttade ihop borden men det är en annan femma.
Den ena damen och denna gång pratar vi DAM med fina smycken och dyra kläder, här mitt ute i ingenstans i Grekland börjar prata katter med det andra bordets herre. Hon kunde till och med namnen på alla katterna som strök omkring vid tavernan vi satt på. Fast om de verkligen hette så eller om det var hon som namngav dem just då är det ingen som får veta. Hon ojade sig i alla fall över en katt som varit väldigt luggsliten och tilltuffsad, troligen efter otaliga slagsmål. Hon hade tillsammans med en tredje dagm tagit med den till någon slags veterinär här på ön som sagt att han tyvärr inte kunde göra något utan i så fall fick de vända sig till veterinären på Rhodos.

Jag är visserligen ingen hängiven kattälskare men visst vore det kanske lämpligt att ta bort katten så den slapp lida, vilket han hade kunnat hjälpa dem med mot betalning naturligtvis. Men nej den tredje damen tar med sig katten till Rhodos – båtresan t o r kostar ca 250 kr – och där finner de att katten har en tumör i magen som hon låter bekosta för att tas bort. Tar med sig katten tillbaka hit till Tilos med hela magen ihopsydd.

Visst finns det barmhärtighet för djur och jag tycker verkligen inte att de ska lida men när dessa rika damer inte längre är kvar på ön hur tror de att denna svaga katt ska klara sig? Ingen som tuggar lite mat åt den (de kunde uppenbarligen inte ta direkt från sin tallrik utan envisades med att tugga den lite och sen lägga den till katten) och pysslar om den. Det tycker jag är att låta katten lida. Som att ha en sommarkatt hemma i sommarstugan i Sverige som man sen överger när semestern är slut och skola och jobb börjar igen.

Ni tycker kanske jag tjuvlyssnar på andra människor men jag ser det mera som att ta del av andra människors öden och äventyr. Och det händer ju inte så mycket på en liten ö så det gäller att ta vara på varje liten historia.

Inte mycket nytt under solen...

Varje dag har dock något att lära oss. Idag har jag insett att buskarna på vägen ner till Red Beach inte är så mysiga och gosiga som de gröna små kullarna ser ut att vara. Att ta sig ner till Red Beach är en bravad. Först ska man gå i hettan ca 40 minuter för att sen hitta rätt stenrösen som är uppstaplade. Men det var ingen match för jag var dit för någon dag sen. Lös röd sten/grus/sand blandning bildar sen som en stig ner för berget från den trevliga "goata-stigen" som man gått på. Nå väl tänker du nerför ingen match, men jo det är just det som är kruxet. Man vill inte rulla i väg med fötterna och tappa fotfästet för då går det som för mig idag - stopp först när foten körde in sig i en liten skön grön kulle - INTE. Taggig och djävlig, som en känsla att köra in foten i en kaktus, men taggarna har inga hullingar så det var bara att borsta av sig och ta sig vidare.

För att ge en liten fingervisning så är nog lutningen i klass med Väggen i Tandådalen, för den som åker skidor. För er andra så är Väggen - var i alla fall - Sveriges brantaste nedfart och den har en lutning på 45 grader.

Att gå upp till stigen från Red Beach tog idag ca 25 minuter och att ta sig ner tar nog faktisk ungefär lika lång tid inkl. mellanlandningen med foten i busken.

Inget foto i dag - och tur var väl det att inte kameran var med menar jag.

Hört på en buss

Otåligt väntandei hettan vandrar alla ikring för att gå på den om möjligt ännu varmare bussen. Jag känner mig väldigt svensk idag, iklädd min Sverige-tröja som är signerad av Henke Larsson. Spanar och lyssnar för att se om det är fler skandinavier än jag som tänkt åka till stranden på andra sidan idag. Uppfattar två svenska tanter - säkert inte mycket äldre än jag själv men i mina ögon är jag definitivt inte där de är i sitt tanta-sinneslag.

Intresserar mig för att höra speciellt vad den ena har att säga för hon säger ”när hon var här förra året så….” Kanske kan jag få några bra tips för det är ju trots allt sex år sen jag var här sist. Först är det varmt ute och inte blir det bättre i bussen och konstigt är det att man inte betalar när man går på bussen. Jag suckar för mig själv – snälla ni ta seden dit ni kommer. Nå jag bussen rullar sakta upp för serpentin vägen och vi passerar en Taverna mitt i backen – den ena tanten pekar (hon som var här förra året) och utbrister ”åh, där ska man inte äta, där blev jag sjuk förra året. Kanske var det fisken…. Och vilken usel service det var också”. Suck igen, har hon inget roligt att säga om denna grekiska pärla? Vi åker en liten bit till i backen och hon ska peka ut hotellet hon bodde på förra året till sin väninna. Det visar sig att där bodde hon bara en natt. Hon ringde direkt till Rhodos när hon kom till hotellet och begärde att få byta – det var för lång backe upp till hotellet… Suck igen, undrar i mitt stilla sinne varför hon återvände till Grekland och speciellt då till Tilos eftersom hon uppenbarligen inte har något positivt och trevligt att säga som jag hörde.

Till saken hör att nu slutade jag lyssna eftersom jag tycker att jag har hittat en härlig pärla i Grekland och dessutom bor på ett super hotell – det som tanten bytte från förra året. Det kan väl alla se och förstå med denna utsikt (se bilden) så är det en redig backe upp till hotellet. Otroligt stora rum och rent och fräscht, gratis platt-TV, gratis internet om du har egen dator annars kan du sitta på deras internet café för en liten peng. Världens härligaste utsikt att äta frukost till eller njuta av på kvällen efter dagens stranddos. Vad mer finns att önska en dag i juni?

Glad midsommar förresten!

Så är man här igen...

Ibland är det skönt att kunna säga att man faktiskt gör det som man säger. Vi sa 2004 att vi skulle återvända till Tilos och nu är det på g att infrias. En av tre möjliga på plats och de andra två dyker upp om ett tag. Tänkte bara få visa världen hur det kan se ut en helt vanlig kväll på Tilos - världens ände fast i positiv bemärkelse då alltså. Njut tills jag visar nästa bild...

Vem bestämmer i ditt liv?

Visst är det skönt de dagar man verkligen får insikt om bra saker. Bra saker för en själv alltså.

En väckarklocka är ju aldrig fel men det bästa är när man själv kan få insikt om saker och ting. Men som sagt ibland behöver man en spark i baken.

Ibland funderas det lite djupare än andra dagar och de senaste dagarna har kanske varit sådana. När jag själv inte får sitta bakom ratten känns inte livet så roligt. I alla fall inte när det är jag som ska köra. Visst ibland kan det vara lite skönt att åka med, lite som att åka med på en räkmacka. Håll ändå med om att det är betydligt roligare när man har flyt och bestämmer själv.

Vad händer då om man bara bestämmer sig för att själv sitta vid rodret? Vad händer mig och vad händer de personer som finns i min närhet? Visst vid första anblicken kanske någon tycker "vad konstigt hon beter sig nu då, så här brukar hon inte säga/göra". Sen vänder det och människorna runt ikring upptäcker att wow vad nöjd hon är. Konstigt nog så ifrågasätts en nöjd person lite av sin omgivining, precis som om man inte har rätt att vara nöjd och glad. Nästa steg är dock att denna nöjdhet, som allt som oftast också leder till glädje, smittar. Sen är spiralen igång. En uppåtgående spiral vilket är betydligt härligare än en nedåtgående...

Det är en härlig känsla att smitta sina nära och kära med denna glädje istället för negativa tankar. Det finns något positivt med allt - jag lovar. Jag har sett det, det finns där, det tar bara tid ibland att få ut något av det som händer.

Häftigast är dock i alla fall när man vet vem som bestämmer och det går att säga "nej" - eller ja - i en situation. Vägval kommer det alltid att finnas och vissa är stora korsningar andra mindre böjar på vägen. Jag gör valen och gillar läget för det är det bästa för stunden och för min framtid.

Jag vet att det är jag som bestämmer i mitt liv. Vet du vem som bestämmer i ditt?

Vår på riktigt

Idag var det verkligen vår. På riktigt alltså.
Termometern på +5 när jag steg upp. En av grabbarna iväg skjutsad - för att skriva tenta en lördag.

På väg hem, solen skiner, var det så dags för bilen att bli vårfin. Utsidan tvättad och glänsande fin och jag svänger in på parkeringen hemma och parkerar på den packade isen som börjat smälta. Slänger glad i hågen upp bildörren och sätter ner foten och kliver ut... och det skulle jag inte gjort. Oj, oj isen knakar, jag skuttar iväg från bilen lyckas inte få igen bildörren. Vips står jag bakom bilen, isen som var där nyss är krossad och kvar är en jätte vattenpöl. Och jag menar J Ä T T E vatten P Ö L. Men det var bara att skutta tillbaka och dränka fötterna i pölen och backa ut bilen och köra in den i garaget. Tur att jag hade mina gamla vår skor och inte de nya jag köpte förra helgen.

Hackad is på gången upp till altanen, försök till att få bort snön i fönsterkupan (norr fönstret) och sopning av altanen följde sedan. Och sist men inte minst fixat lite på altanen på baksidan för att kunna ta med mig fleecefilten och en kopp tea för att avnjutas i eftermiddags solen. Helt underbart. Det är ungefär som när man hänger ut första tvätten och tar in den och bäddar rent och får lägga sig i nybäddad säng med lakan som hängtorkat ute i vinden. Dit längar jag också.

Även sporten går in i ett vårskede. Skidavslutning i Falun, med massor av fantastiska skidtjejer och killar som visar hur bra de är. Damfinal i hockey och slutspel i fullgång i Elitserien, bandyfinalen på Studenternas imorgon. Jo vintern är på väg ut och våren på väg in. Allsvenskan har börjat på fult gråbruna gräsmattor, eller det kanske är att ta i att kalla det gräsmattor. Men med lite sol till så...

Vill bara avsluta med att säga att det var länge sen jag längtat så mycket till våren som just nu. Ser fram emot att möta våren och det var ett tag sen jag gjorde det.

Kram alla och lev och njut du också!