On tour är nu avslutat

Oj, oj ingen rast och ingen ro. Vilken vecka den senast varit. Det var länge sedan jag tillrygga la så här många mil på så få dagar. Den ena "resan" har jag ju redan redogjort för. Det var den härliga basket-resan till Borlänge tillsammans med ett underbart gäng basket-tjejer från en svunnen tid. Jag rider fortfarande på den helgens minnen.

Direkt från Borlänge bar det sedan av till norra Sverige. Från begynnande vår i Borlänge till sträng kyla och en massa snö i Kiruna. Planet upp på söndag kväll och snacka om att det kändes underligt att måndag morgon sitta och äta frukost med en meter snö utanför fönstret när jag 24 h tidigare satt och tittade ut på en grå vårmorgon i Borlänge. I alla fall - full rulle med jobb i två dagar och sen planet ner mot Stockholm igen.

Väl hemma tisdag kväll var det bara att slänga en maskin i tvätten och sen packa om. Bilen till jobbet onsdag morgon och sen direkt mot Norrköping och mina goa gymnasievänner som bor där. Supertaijming också jag hade sagt att jag skulle komma senast kl 19 och en minut före tittas det ut genom fönstret på dörren av familjefader och där står jag - on time... Fast vad hade de väntat sig det är ju en tidsperfektionist som är "on tour" denna vecka. God pasta serveras och med det ett gott vin. Trötta som vi är så dimper vi i säng tidigt. Upp på skärtorsdagen och efter en frukost och en promenad längs Strömmen så sätter jag mig i bilen för vidare färd ner till Växjö.

Hade sagt att jag skulle komma senast 14 och tio minuter innan ringer jag Peters föräldar och säger att nu är jag framme och har parkerat precis nedan deras nya lägenhet. Är det sjukt att kunna passa tiden så här väl? Att klara att pricka det så himla precis när jag inte ens kört denna sträcka själv förrut utan bara vet hur långt det är.



Härlig påsk i ett vårfint Småland - fick t.o.m. se två vitsippor i solen när vi promenerade runt Växjösjön i solgasset. Träffades på middag hemma hos Peters ena syster den ena kvällen och lördagen hade andra systern och jag en dag på "stan". Konstigt nog till hennes mans glädje för det inhandlades en hel del saker. Men hon brukar komma hem och säga att det inte fanns något till henne och det inträffade inte denna lördag. God middag igen med påsktårta till efterrätt.

Söndag var det dags för hemfärd. Åter igen hade jag sagt att jag skulle vara i Norrköping för en fika kl 14 ca och kom dit sju minuter efter sagda tid... Vad säger man? Vila i solen ett par timmar efter lite pannkaksfika och sen var det bara att sätta sig bakom ratten och bege sig de sista knappa 20 milen hem till Åkersberga.

Landade med en pizza i soffan strax före kl 20 hemma - jag hade tänkt vara hemma senast då...

Puh nu behöver jag åka och jobba så jag får vila lite.

Basket-tjejerna...

... eller ska vi ärligt säga basket-tanterna har just haft en underbart härlig helg hos en som flyttat utomsockens! En helg som stannar i hjärtat med otroligt mycket värme.

Det börjar på fredag när klockan äntligen blir 16 och jag också kan sticka från en jobbar-vecka. Bilen med två till förväntansfulla fd basketspelare står och väntar ute på parkeringen och sen bär färden av mot Borlänge. Några timmar senare efter lite köande ut ur Stockholm, lite snicke-snack och ett försöka av bilföraren att skala apelsin i "farten" - vilket lyckades också. Proffisigt gjort! - så når också denna "Bil3" Borlänge. Ännu mera snackande för nu är vi tio fd spelare födda i spannet -60 till -70. Vi har inte alla setts på, ja när det sista var kunde vi nog aldrig enas om vad jag vet. Svårt att höra när 10 pers försöker prata i munnen på varandra :-) För en del berätta saker som hänt de senast åren blandat med alla nostalgiska saker som kommer upp när man äntligen ses allihopa. Trocadero, "I-Love-Me-huset, gamla fester, alla människor och konstellationer som alla känner på olika sätt, basketdomare, jobb, barn, pojkvänner, skiljsmässor. Massor med skratt och tårar - tårar som kommer sig av skratt alltså. Kramp i magarna av maten - nej av allt skrattande. Konstaterar att vi kommer att ha träningsvärk efter helgen i magarna - av skratt. Mycket snack och oro om matchen i morgon mot Borlänge. Det känns rätt skönt att bara vara coach och dessutom till ett vuxet gäng där flera är/har varit coacher förrut och det mest kommer att bli lay-back för min del och ev lite passande av senaste bäbisen i laget. Fröken Borlänge-Bäbis.

Lördag morgon - frukost - den som vaknar först börjar och alla andra ansluter vart efter. Det är inte lätt att sova vidare när hela huset börjar röra på sig. Och vem vill det förresten? Tiden vi ger varandra är alldeles för värdefull för att sovas bort. Sova kan jag göra sen. Promenad och oro inför matchen. Uppladdningen har börjat på allvar. Det ska fixas och trixas och tvättas under armar och funderas ännu mer på brevet som skrevs igår - innan jag kom upp - där vi ber om ursäkt att vi spöar motståndarna... Hmmmm, undrar hur stort vi tror om oss själva :-) Planeras promenad och ätande och så. Hela förmiddagen springer iväg. Sen far vi i väg mot den berömda Maserhallen - i alla fall i Borlänge berömda. Vi är i tid - god tid. Var är motståndarna? De måste komma? De kan ju inte bara strunta i att dyka upp? Frågorna är många och att stå i solen - för den lyser faktiskt - och blunda och bara lyssna in så känns det precis som tiden stått still och det är mitten på 90-talet igen. Basket-suget kommer och jag funderar på varför jag inte tog med mig skorna och i alla fall var med på uppvärmningen. Men jag vet det är klokare att lyssna på kroppen men i bland är det tråkigt att vara klok.

Match då - ja det är väl inte så mycket att orda om. 45-19 säger ju sitt. Vi behövde inte lämna över brevet om jag så säger. Men alla hade otroligt kul och det var faktist det som var det viktigaste. Bästa kommentaren kom från Borlänges från Tyskland hemvändande (sen en vecka) basketproffs: Så här vill jag också ha det sen med mina basketkompisar när jag blir gam.... (hon svalde sista ordet - eller var det vi som valde att inte höra?)

Hela helgen har vi serverat varandra otroligt god och vällagad mat med dryck i väldig moderat mängd. Mest nyttigt och inte alls lika mycket "snacks" som förr... Hmmmmm kan det också vara ett ålderstecken eller? Funderar inte mer på det för helgen kan faktiskt sammanfattas med en enda mening:

Underbar kanon "baskethelg" tillsammans med ett supergäng basket-tjejer i soligt väder i Borlänge.

PS för er som undrar varför bilföraren fick skala apelsinen själv så var det pga att en av passagerarna får kli på händer och armar av "sprättet från skalandet" och en kan inte skala apelsin om hon inte får tvätta händerna direkt efteråt. DS

Basket är toppen!

Still going stong

Känslan är så go´ på insidan när man får en sån här härlig helg. Visst vissa saker svider att bli påmind om men det mesta ger go´ värme inombords. Full rulle med diverse aktiviteter och datorspelande varvat med lite lugna stunder för prat och mys. Helgen avslutas sen med lite tävlingsmoment i form av bowling - i disco stil med blinkande stroboskoplampor till musik så det nästan dånar. Det dånar i huvudet när vi går där ifrån och alla fyra grabbarna säger - nästan med en enad stämma - nääää, det måste bero på åldern... Hmmm tänker jag då och säger "och vem var det som vann bowlingen då?". Tänk vad tyst det kan bli i och med att man bara säger en sån enkel halv mening....

För alla som undrar så var inte min mening att vinna från början, men det går liksom inte att stoppa när man får in sin första Strike. Man känner sig som en vinnare när man vänder sig om och säger YES och knyter näven. Och sen är det kört, tävlingsdjävulen har drabbat en och vinnarskallen sätts på prov.

Ikväll kommer jag att somna gott med mycket värme i hjärtat. Peter saknas mig grymt mycket men jag är så himla glad för att jag ges möjligheten till att ha fyra, istället för bara två, härliga tonåringar i mitt liv fortsättningsvis också.
Kram till alla!

Fånga dagen...

Och jag som tycker att jag lever i 600 km i timmen men det finns de som gör detsamma. Smittade av stockholmsstressen på två sekunder eller?

Hämtar kompis från Norrland som landar i Mörby lördag em - efter att ha rest med pendeln och tunnelbanan från södra delarna av länet. Vi behöver lite mat för att överleva snacket och flängandet som kommer att ske det närmast dygnet. Och även återuppbyggnad för kompisen som varit ner i Stockholms med närhet sen i torsdagskväll. Vi går in på ICA, jag i lite strosar takt men efter följer hon mig med en blåslampa - faktiskt det var hon själv som kom på att att hon stressade mig. Jag gick mest och funderade på vadan denna brådska vi är ju nästan hemma och kan ta det lugnt. Inget att stressa till. Men se det var fel - norrlandstjejer gillar inte en lördag på ICA i Åkersberga för där är det T R Å N G T i hennes mening. Helt normal lördag i min mening. Påminns om vilka olika verkligheter vi alla har.

Lite mat i magen och mycket snack senare så bär det av för att fika hos en annan kompis. Vi fastnar så efter en promenix så blir det även middag där och ännu mera snack. Lite TV tittande - huah premiären av Robinson - och efterrätt. Oj oj ännu mättare än vad som är bra för oss tror jag. Hemåt mitt i natten. Bilen får stå den blir hemkörd söndag av nya körkortsinnehavaren. Lite mera snack innan telefonen plötsligt ringer kl 00.20. Vad har jag glömt var ju första tanken som dök upp - men så var det inte. Det var några andra kompisar som vi inte hunnit möta upp under dagen som tyckte vi skulle haka på på efterfest. Nja, orka ladda om kl 00.20 och veta att vi skulle upp kl 8.... Tack, men nej tack denna gång.

Söndagsfrukost och sen 600 km i timmen igen. Hästar - fast inte för mig - jag lagade lite mat istället inför eftermiddagen. Basket match för F97. Fika hos annan kompis. Lunch/middag med grabbarna som kom över extra tidigt för att vi alla skulle ses. Puh, sen lite slappa i soffan innan det bar i väg till Bromma. Nyblivna körkortsinnehavaren i familjen fick köra för att få lite körtid - helt underbart att bara behöva åka med.

Hem och skrattade till WIPEOUT på TV med en kopp tea.
Vilken härlig helg - såna vill jag ha flera. Och det är ju bara att skapa sig dessa. Jag har ju världen bästa kompisar runt mig så det finns verkligen perfekta förutsättningar för roliga helger.

En kommer om två veckor när hela "gamla" basketlaget drar västerut för några tjejdagar i Borlänge. Det kommer det mera om här lite senare.

Carpe Diem!

It's been one year, one day and four hours...

Hur återger jag lämpligast det som var för ett år sedan? Mina senaste 365 dagar. De som började med så otroligt mycket lycka den 16/3, på vår och grabbarnas restaurang på Kungsgatan. En sån total återföreningen efter en så total krasch i februari 2008. Glädje, lycka och massor med värme är det jag tänker på när jag tänker tillbaka på den dagen - min och Peters dag.

Då började förändringarnas år - på riktigt - om jag tänker tillbaka på det. Om jag någonsin får ner allt som sen hände på mindre än ett halvt år så tror jag många skulle säga: WOW, allt det där kan inte ha hunnit hända på mindre än ett halvår - är du säker på att det inte var flera år? Jag är säker - jag var med mitt i smeten så jag vet att allt hände. Kanske hamnar det i en bok framöver om jag får för mig att verkligen sätta saker och ting på pränt. På riktigt alltså och inte bara i mina egna anteckningar och blogga. Fast vem skulle läsa? Men å andra sidan det finns så många som skriver för sin egen skull och kanske egentligen inte bryr sig om någon annan läser. Jag kan ju sälla mig till den skaran i så fall.

Idag tar jag i alla fall bara upp en dag och det är den 16 mars 2008 och med den dagen tar jag med mig otroligt mycket skratt, glädje, värme, tillit och känslan att få ha hört ihop med en annan människa på ett underbart sätt. Mannen med stort M saknas mig men värmen som han skapade inom mig, i mitt hjärta, kommer för alltid att finns där. Vi hade en väldigt speciell plats hos varandra.

Glädje - hade nästan glömt känslan men den kom tillbaka idag.

Idag kom våren till Stockholm - lite sol och snön har smält undan så det var massor med blött grus på alla gångvägar och vägar med för den delen.

Denna dag kom även med mycket glädje som bubblar i mig när jag får veta att sonen klarat uppkörningen. Grattis! Väl kämpat och jag känner verkligen glädjen med honom - förutom all stolthet jag känner förstås. Jag får tillbaka känslan hur det kändes att få köra hem den 11 februari för många, många år sen med min pappa som lämnade över nyckeln och sa "Vad skönt, nu kör du så kan jag sova på vägen hem." Det var även i detta fall pappa som åkte med så jag fick inte möjligheten att säga samma sak till sonen. Men det hade jag gjort om jag haft tillfället för jag har fullt förtroende för honom när han kör.

Det är faktiskt en sak som jag tycker har förändrats till det bättre sen en annan övningskörde - man får börja vid 16 års ålder vilket gör att det faktiskt finns möjlighet att hinna få hyfsat med erfarenhet innan det är dags att ge sig ut i bilen helt själv. Det blir ingen hets nu som då att man ska hinna lära sig köra bil på 3 månader och det är skönt.

Nåväl, nu blir det ett knappt år av lugn innan det är dags för nästa grabb att sätta sig bakom ratten. Får se om han är lika road och lika målinriktad eller om han förblir servad lillebror ett tag till... Time will tell!

Gungeli-gung

Så nu har man gjort det igen. Åkt Ålands-båt - eller mer korrekt Åbo-båt konstaterade vi. 24 timmars till Åbo mao. Fredag och alla är så där lagom trötta fast lite förväntansfulla ändå. Påstigning skulle ske från kl 19 och båten skulle gå 19.30. 19.20 och då börjar påstigningen - ingen bra början. Vi små "gnäller" lite som tanterna vi är, sen konstaterade jag att att båten lär ju inte gå utan oss så varför sitta här och prata om det när det finns betydligt roligare saker att prata om.

Så på båten och lagt av oss väskorna i hytten och tar oss upp till buffé-bordet. Alla vill ha MAAAAAAAAAAAAAAAAT klockan är över 20 och fem hungriga tjejer sätter sig till bords och gissa vad vi höll det vi lovat - att äta i lugn och ro och verkligen ta tid att njuta. Jag har en filosofi när jag kommer till ett buffébord och den går ut på att äta det som man inte får äta så mycket av hemma. Skippa alltså potatis, ris och grönsaker och ät bara det gottaste. Våga vägra äta upp - fast jag tagit det själv! Därför blev det mycket lax, några spännande patéer, mangokyckling och så chokladmousse på slutet. Inga köttbullar, inga revbenspjäll eller "fettig" potatisgratäng. Rätt nöjd med att ha ätit mig mätt men inte på fettdrypande saker.

Så skulle vi sen kolla ut båten, vi bestämde rätt snabbt att shoppa skulle vi göra på lördagen för det är ju många timmar innan man är hemma - närmare bestämt hela lördagen på havet.
Kom till baren och där fastnade vi och förundrades över vad tomt det var. Ett besök ner till vår hytt gjorde att vi förstod var alla var - i sina hytter för att dricka billigare än i baren. Men såna är inte vi, vi betalar och vill sitta bekvämt och dricka våra drinkar. Hmmmm är det ett ålderstecken?

Som alltid finns det en massa annorlunda människor att titta på och så en liten skara trevliga personer som det både går att konversera och dansa med. Fast de var lätt räknade...

Vi bestämde oss för att gå en runda men då stängde allt - kl 24 och vips alla jalusier drogs ner - utom baren där vi börjat. Så det var inte mycket att välja på tillbaka till baren, och man kanske inte ska börja dricka brasilianska drinkar efter kl 1...

Sent i säng alltså trots att det inte direkt var något drag på båten. Tur att vi är så trevliga själva så vi kunde hålla låda för varandra. Klubben för inbördes beundran :-)

Lördagen bestod av frukost, bastu-badande, shopping (hittade faktiskt en för mig ny parfym) och väntan och väntan igen på att få komma i land och åka hem till sin egen soffa och få vara schlagermorsan och titta på Melodifestivalen. 2 * ålderstecken?

För er som undrar så somnade jag i soffan och missade var och varannan låt och vaknade lagom för att konstatera att den låt som vann inte låg så bra till sist jag hade mina ögon öppna. Huh, ett ålderstecken till?