Pension - hur länge som helst tills dess

Ibland undrar man vad det är man anmäler sig till. Denna gång kom undran till mig när jag tittade i min kalender och såg att det stod Alecta-kväll i Stockholm kl 18 idag.
Huh, låter tungt, trist och framför allt så länge tills pension...

Först tänkte jag avanmäla mig men så tänkte jag på den stackars föreläsaren som säkert skulle komma att få många avanmälningar och hur kul skulle det vara om det var jag som skulle hålla i något och så hoppar alla av i sista stund. Så kan man ju inte göra, så det var bara att stå sitt kast och knalla iväg efter jobbet.

Det var ungefär hälften som inte kom. Föreläsaren uppskattade oss till 40 knappt och det hade kommit över 70 anmälningar. Men hon var lika glad för det och tyckte bara synd om de som inte lyckades komma dit för att få lite matnyttig information.

Satt och lyssnade och lärde och samtidigt förundrades jag över hur mycket frågor alla hade. Jag tycker jag kan väldigt lite om pensioner. Bara en massa ord som figurerar men när jag satt där insåg jag att jag kan nog rätt mycket ändå, i alla fall om man jämför. Men jag är långt ifrån fullärd och vet att jag verkligen borde se över även allt detta. Får man extra tid i livet för att göra såna lite tråkiga saker? Det känns inte som det är något man vill lägga fritid på men ändå där bak i huvudet maler det att det verkligen är något som jag borde göra. Som alla borde göra.

Vi fick frågan om vi hade öppnat de orangefärgade kuvertet och det hade vi nog - i alla fall alla som fått dem. Men när föreläsaren sen frågade hur många som hade läst och gått igenom det som stod då var det betydligt färre händer som åkte upp i luften. Visst jag har läst men jag kom inte ihåg vad det stod -bara att jag konstaterade att det kommer att bli jobbigt att vara pensionär. Speciellt om tiderna är som nu - finansiell kris i världen. Men pensionssparande är långsiktigt säger de ju hela tiden.

Väl hemma har jag i alla fall lagt fram mitt kuvert och pappren att fylla i till Collectum och göra omval och tillval och allt vad det heter. Lovar mig själv att göra det någon dag när det är trist väder ute och jag är ledig. Och som väder och så varit på sistone så är det väl på lördag jag får göra detta... Kul helg att se fram emot, NOT! Fast å andra sidan så kanske det kan rädda mig från att om tjugo år eller så vara tvungen att äta blodpudding var och varannan dag - blä!

Alla hjärtans dag

En dag som väcker eftertanke. Alla dessa dagar jag måste förbi och det kommer flera nu inom kort. De duggar tätt...

Just denna dag har jag faktiskt bokat sen en tid att åka in till stan och möta upp en av mina bästa vänninor för en dag på stan i all enkelhet. När vi bestämde denna dag hade ingen av oss en tanke på att det var Valentines Day och för oss blev det en härlig dag tillsammans. En fika när vi mötte upp - på Kulturhusets Cafe Panomrama. Många år sen jag var där sist men glatt upptäckte jag att de fortfarnade serverade Chai Tea. Helt otroligt men det var precis så gott som jag minns det när jag var där och drack det första gången våren 1988. Det var nog visserligen dyrare - 35 kr - men man fick ta påtår och det var verkligen värt vart enda öre. Underbart!

Vi valde Kulturhuset så att vi även kunde kolla in tidningen i läsavdelningen - det visade sig numera var flera internet-cafe datorer så vi fick surfa. Nå väl vi var ute efter något kulturellt hade vi sagt. Ingen shopping denna dag. Hmm, det kändes konstigt ingen shopping i stan när vi åkt dit av egen fri vilja... Men det var ok med den tanken snabbt. Jaha, skroll skroll vad ska vi hitta på... Inte så mycket på gång i Stockholm en halv mulen lördag i februari. Vi fastnade i alla fall för Vårsalongen 2009 på Liljevalchs och tog en promenad ur till Djurgården.

Passade perfekt för då gick vi även in i minneslunden på Galärvarvskyrkogården och tände ett ljus och skickade många varma tankar till min älskade Peter. Denna dag snöade det lite när vi var där så nu har jag snart varit där i alla väder snart.

Vårsalongen 2009 var det många år sen jag besökte. Jag tyckte den var rätt dyster och förundrades över vad många nya konstnärer som måste ha så mycket ångest och dysterhet inom sig. Mycket var rätt tungt och "svart". Spontant kändes det också som väldigt barnslig konst i många fall. Det fanns dock några guldkorn och det festliga var att när jag kollade i Butiken sen efteråt så var de guldkorn jag hittat sålda medan många av de "tunga" alstren inte var det. Jag tolkar det att det är glad konst som de flesta gillar och vill ha hemma hos sig.

Lite mat i magen på Lilla Kafét mitt emot Cirkus blev det sen. Och en flaska rött vin till så där på lördagseftermiddagen. En massa surr om livet där vi är nu och livet som har varit med alla roliga, busiga och tokiga saker vi varit med om sen gymnasietiden. Sammanfattningsvis konstaterade vi att vi har det bra och att vi faktiskt är rätt nöjda. Visst Ups & Downs har vi och alla andra också.

Hemgång och sen kunde jag landa en stund i soffan - det behövdes efter en halv flaska vin så där helt plötsligt på lördagseftermiddagen. Lite härlig och barnslig känsla att kunna "busa" med det och skratta och ha det underbart roligt i all enkelhet.

Kan inte låta bli att citera från en dvd - som jag nämt tidigare i ett blogginlägg - som avslutning:
"You can't let rely on other people to make you happy."
och
"We all fall to the floor at some point. It's how you pick yourself up that is the real challange, isn't it?"

Plötsligt händer det...

På planet hem från Frankrike förra veckan så såg mina söner en annons om att Madonna kommer till Sverige - till Ullevi närmare bestämt. Hur hade jag kunnat missa det? Nå ja, det var ju inte försent för att få fatt i biljetterna tänkte jag då eftersom de inte skulle släppas förren den 9 februari och dit var det ju långt. I alla fall när vi satt på planet förra helgen.

Vips så försvann veckan och mina smidda planer på hur jag skulle få fatt i biljetter och vart man kunde tänkas bo och hur jag skulle ta mig ner till Götet hade alla försvunnit i veckans ekorrhjul. Lördag och ännu mer annonser och det skrevs om hur svårt det skulle bli att få biljetter och hur orättvist de fördelat biljetterna till the Boss. Systemet funkade inte och det lät som livet inte var annat än orättvist. I alla fall för dem som ville ha konsertbiljetter till "de stora artisterna". Den här gången var det faktiskt inte biljetterna till Bossen som lockade utan de till Madonna. Förra våren/början på sommaren sa Peter och jag att det är klart vi ska se Madonna, vi drar till Köpenhamn eller Berlin eller vart hon nu tänkte ta sig i Europa. För Sverige hade hon ratat förra året. Skälet var att Sverige var en omväg... Men det kom husförsäljningar, lägenhetsköp och en massa kaos ivägen för det. Så nu hade jag verkligen bestämt mig - jag SKA se Madonna. Hon har inte varit i Sverige sen 1990 och en större artist får man ju faktist leta efter.

Så i morse 8.52 tar jag mig in på internet för att i alla fall testa - går det att få biljetter. Mot alla odds om jag tolkade tidningarna korrekt. Inte många, av alla de som vill ha biljetter, skulle ha fått tag i en när släppet gjorts och det gått några timmar. Så stod det på de flesta sidorna på nätet och i papperstidningarna. Och döm om min förvåning jag blir köad - precis som man förr blev i ställd i telefonkö när man ringde Svalan för att boka biljetter - det var på den tiden som Åkersberga gick som landsort och vi hade eget riktnummer 0764-. Så där satt jag i video möte och samtidigt hade ett helt annat fönster öppet med "du behåller din plats i kön och kommer automatiskt att bli framsläppt när det är din tur". Livrädd att tappa min plats - vågade knappt växla fönster. Så plötsligt händer det - ca 10.20 - jag kom in och skulle välja biljetter/plats. 5 ynka minuter har man på sig, det går inte att fundera det är bara handling som gäller. Måste ha tag i kompisarna som ska med - var är mobilen? duger platserna? ska jag ta dem? ska jag chansa på att backa för att se om det finns andra bättre lediga platser?

Snabba beslut: Ta biljetterna!
Va sjutton det är ju inte varje dag man får chansen att få fatt i biljetter till något som jag tidigare imorse ansåg som helt kört.

Bekräftar biljett valet och betalar, sparar och skriver ut mina biljetter. Och sen bryter en smått glädje fnatt ut, skuttar ut ur rummet, ringer kompisarna igen. Fattar ni vi ska se Madonna i Götet den 9/8! Detta måste hela världen få veta - plötsligt händer det - och otroligt vad härligt det är att vara så här glad!

Önskar att alla mina vänner tar sig för och gör saker som de vill göra/uppleva.
Om ni tror på det ni verkligen vill ska hända då kommer det att hända.

Livet är i mångt och mycket självuppfyllande. Inte alltid men väldigt ofta stämmer det att om du tänker positivt så blir allt mycket lättare och i slutet bättre. Och att vara nöjd är en helt underbar känsla.

Serre Che...

Säger bara en sak... - Vilket paradis!!

Jag visste det redan eftersom jag var där redan 2001, men jag hade glömt HUR BRA det verkligen var.

Bilden är från Pic de l´Yret 2830 m över havet.

Flyget ner var som vanligt när man flyger, lika så transfern fast med ett undantag - från Turin tog det bara 1,5 h upp till Serre Chevalier. Väl framme vid vårt hotell La Maison du Bez fick vi så första överraskningen. Tina (ägarinnan av hotellet) bjöd på varm mat underbart tillagat. Det var ett lyft från flygets kalla tallrik. Så där lagom mätta så var det dags att krypa till kojs - urmysiga rum i detta gamla renoverade franska hus uppe i byn La Bez i Villeneuve.

Vaknade nästa morgon och det är ju inte utan man är lite nyfiken vad det skulle visa sig vara för väder - men Serre Che som är känt för sina många soldagar per år (300 st) gjorde oss inte besvikna denna morgon. Vad vi också fick veta på kvällen i bussen upp var att det snöat i två dagar och ca 1 (en) meter nysnö fanns för oss att ta för oss av.

Frukostbuffé också den väldigt väl tilltagen för alla smaker och för skidåkare - alltså inklusive gröt. Vi insåg redan denna första morgon att maten kommer vi inte att behöva fundera över den kommer att vara SUPER! Och det var den också hela veckan. Förrätt, varmrätt och efterrätt varje dag. Inte massor med mat men underbart upplagt och utsökt tillagat och så kunde man faktiskt gå och lägga sig så där lagom mätt och inte proppmätt som man lätt äter sig om man håller sig till pasta.

Nåväl upp i backen och målet var förstås att nå toppen! Man vet ju inte vilket väder det är nästa dag... Så första målet var l'Eychauda 2659m över havet. Här står killarna och laddar för att åka lössnö ner för den svarta pisten. Vilken vy, vilken dag och vilken SKIDÅKNING. Den här första dagen tror jag killarna åkte lössnö hela dagen utom sista biten tillbaka ner till hotellet.

Detta är livet! Det är bara att njuta av varje ögonblick, vilket vi gjorde hela tiden. Detta var en semester för hela kroppen och själen.

Tillbaka på hotellet och efter den obligatoriska ölen - för lillebror blev det Coke - på After Ski så tuckade vi in en stund innan det var dags för middagen. Middagen serverades varje dag kl 20.00! Efter maten somnade vi helt uttröttade, man får väl lov att säga att snön suger - fast på krafterna och inte på något annat sätt.

Killarnas farmor och farfar hade bokat samma resa som oss - helt oberoende av varandra gjorde vi detta i november. Vi fick en härlig semesterresa med mycket skidåkning tillsammans och trevliga middagar ihop. Efter 5,5 dags sol och 1,5 dags lite "sämre sikt väder" så kan i alla fall inte jag vara annat än nöjd! Och knappt en vindpust heller inte ens på topparna - tänk det är inte varje januari man får uppleva att äta lunch i solen utan vind på över 2800 meters höjd och inte frysa trots att det är ca -8 grader.

En sak som jag skrev i Tinas gästbok var "Vi kommer tillbaka" och det är något som jag absolut tänker göra!

Äntligen lite riktig vinter

Fast det fick jag åka 120 mil norrut för att få. Ohh vad skönt att vara i Kiruna. Ja det kanske inte verkar helt normalt att skriva så eftersom Kiruna = jobb för mig. Men nu var det ju inte riktigt det jag menade. Det som är skönt är att få åka ifrån ett regnblaskigt Stockholm igår kväll - med halka kan jag tänka mig kom som ett brev på posten senare på kvällen. Men då satt jag på ett plan norrut och landade mitt i natten i ett snötäckt landskap. Inte jättekallt utan lite lagom så där. Torr kyla och vitt, vitt, vitt vartåt jag än tittade. Stannar när jag kommer ner på "plattan" - inte Sergelstorg då - drar ett djupt andetag och bara känner lugnet komma. Det är härligt lugnt här men jag tror inte jag skulle kunna bo här det är för mörkt under för lång tid av året.

Inget incheckat bagage denna gång så det är bara att hämta hyrbilen. En kollega ska åka med ut till "basen" och lagom när jag hämtat bilen så har hon fått sitt bagage. Det är ju inte så stort på Kiruna flygplats. Ut och känna på bilen, en Audi. Alla bilar är olika och det känns alltid tryggt att kolla in lite reglage innan jag lägger i växeln och kör iväg. Audi är kul att köra, Det får mig att minnas massa roliga saker eftersom Peter hade bilen som sitt andra hem och många roliga saker har vi avhandlat i hans Audi. Faktiskt mest glada tankar som kommer och det känns bra. Måste vara lugnet tänker jag då. Ett djup andetag och i med backen och sen i med växeln och "full fart" rakt ut i skogen. Endast renarna är vakna denna tid på dygnet här ute i skogen. Vi såg, med betoning på såg, endast tre stycken renar. Det finns inte en chans för en inbiten stockholmare som jag att upptäcka alla de som gömmer sig. Vi såg en som låg i kanten och två som stod och stirrade på den liggande renen från andra sidan. Det är som är bra med dessa dumma djur om de jämförs med rådjur är att det bara fortsätter att stå på samma plats fast den kommer en bil. Men försiktighet måste ändå råda, det är ju djur...

En dags jobb och som alltid här uppe i ett betydligt lugnare tempo och stämningen är god. Maten är kalas och på em unnar vi oss en hembakt STOR drömtårts bit med mycket äkta smörkräm - vi delar den i alla fall på två för att kunna ha ett litet bättre samvete. Jag tänker att det är allt tur att jag inte jobbar här uppe oftare för då skulle nog midjemåttet förändras - och inte bli smalare precis.

Trött efter den sena natten så jag tog det lugnt på rummet och vilade och kollade handboll och bandy - Sverige vann i båda sporterna ikväll! Glömde beställa mat och hade ingen ork att åka 45km för att äta och sen lika långt tillbaka så det blev en macka till middag. Men jag jag var fortfarande mätt från den goda lunchen och drömtårtan till fikat så det var nog helt ok att bara ta en macka till middag. Så är det här - 45km för att äta det är ingenting, det bara gör man. Det har tom hänt att veckofikat är glömt och att den personen som skulle bakat åker in till Kiruna för att köpa fikabröd till em. Ta den med er... vilken stockholmare skulle åka 90km för en glömd bulle. Jag vågar säga att i Stockholm hade 100% sagt "glöm bullen idag" jag tar den med mig i nästa vecka istället. Fast å andra sidan hade vi ju haft lite närmare till konditoriet i Stockholm...

Funderar ett slag på hur det skulle vara att bo här - med tanke på att det finns en vilja för lillebror att gå Rymdgymnasiet här. Skulle han trivas? Skulle han också känna lugnet och kunna vara i det? Tonåringar har ju ett annat tempo och perspektiv på livet än än en annan. Hur skulle det funka med hans idrottsintresse - finns det fotboll här uppe? Knasiga tankar men det måste ju finnas de åker ju till Piteå för fotbollsturneringar så nog måste det finnas ett fotbollslag. Hmmm måste kolla det, nu börjar jag låta som en amerikan - kan ingenting om sin omvärld. Förlåt generaliseringen, men det är ju bra om man kan driva lite med sig själv ibland också.

Avsaknaden av vintern = TV-tittande

Jag längtar efter lite "riktig vinter". Hur konstigt låter det egentligen? Men det är härligt när det knarrar så där under fötterna när man går, helst ska det ju var mitt på dagen också med sol så det verkligen gnistar i snön. Men inte i år, inte än... Jag önskar inte -20 utan vill bara ha så där lite lagom kyla. Grå vädret gör ju att man blir slöare och tröttare än någonsin. Det är så lätt att inte ha lust till saker som egentligen är roliga och så fastnar man i TV-soffan i bruset av diverse TVprogram.

Behöver solljuset för att orka och för att hämta energi!

Hamnade framför TVn härom kvällen när Dokument Inifrån sände ett program som hette Livspusslet. Mycket intressant, går att se på svt webb för den som vill. Det återkom en liten hamster i som sprang i ett hjul i programmet - det berömda ekorrhjulet?! Vi försöker verkligen att lägga våra respektive livspussel - det är inte lätt och pusselbitarna tenderar att hela tiden ändra form. I alla fall mina pusselbitar och jag som fått höra att jag är fyrkantig emellanåt. Fast de kanske inte har med varandra att göra...

Jag har reflekterat förrut, började för bra länge sen men det har ökat i intensitet. Varför springer jag i ekorrhjulet? Eller snarare varför trillar jag in i ekorrhjulet - har det en himla magnet eller? Är det verkligen bara det här jag vill ha ut av mina dagar på jordklotet? De allra flesta av oss inser ju att varje val är vårt alldeles egna. Det gör mig tossig emellanåt att jag måste göra så himla många val. Vad skönt det skulle vara om någon annan bestämde - i alla fall ibland. Fast det skulle jag inte gilla för det är ju mitt liv... Hmmmm det är inte alltid lätt. Det är ju så att livet inte är lätt och vore det det skulle det ju säkert kännas tråkigt och trist. Aldrig nöjd tänker ni nu, men så är det inte. Det är nog bara så att just idag känner jag att jag har behov av att få vara en gnällspik. Men för att inte tråka ut så behåller jag resten av "gnällandet" för mig själv.


Så jag avslutar istället med att skicka med en röd ros till alla änglar där ute - och det är ni som är mina änglar och hjältar. Ni som, precis som jag, gör alla val varje dag. Och ni gör säkerligen massor med val med sund eftertanke och med goda avsikter.

Gör ditt bästa och var nöjd med det - för det är ju faktiskt det bästa du kan göra precis just nu!

Wow, otroligt hur trött man kan vara...

Tänka sig att man är helt slut efter tre dagars jobb. Back to reality! Nu gäller det bara att kunna stå emot och vägra ramla in i ekorrhjulet igen. Tur att det var en lugn start så att man får två nya vilodagar och kan hämta hem krafter igen. Men nästa vecka smäller det - då är det full vecka som gäller och DET var det länge sen jag jobbade. I maj sist tror jag, med något undantag för någon vecka i höstas när "plikten" kallade. Värst är att det är "fullveckor" som gäller framöver. Illa, illa jag hade vant mig så vid att ha lediga onsdagar.

Det har varit helt underbart att vara "jullovsledig". Det var det länge sen jag var, många år sen tror jag. Eller förresten jag var det förra december också när jag tänker efter, fast det var i en annan tid i ett annat liv.

Visst man vänder på dygnet och blir dagvill emellanåt men vad gör väl det om man trivs med det. Det är ju inte nödvändigt att gå upp i ottan när det är svinkallt ute och fortfarande mörkt. I det läget lockar det mer att ligga kvar under täcket i värmen, kliva upp lite senare, äta frukost i lugn och ro och sen gå ut i det fina vädret. Ja för det har ju faktiskt varit väldigt många fina dagar på detta jullov. Så är det att vara ett nattdjur - tur att jag har tonårs söner som är lika sin mamma...

Många har varit krassliga dessa lediga dagar men jag har klarat mig. Så visst, jag har saknat mina promenadkompisar men å andra sidan så kan jag väl erkänna att det ibland är rätt skönt att promenera själv. Ungefär som när jag springer och får rensa hjärnan från det mesta/flesta och de allra dumaste tankarna. Och ibland t.o.m. lösa lite för mig världsliga problem för dagen. Men några promenader har jag haft sällskap och de har varit roligt och mycket uppskattat.

Nu ska jag ta mig en riktigt härlig helg! Jag hoppas på sol för att kunna gå ut och ladda med naturligt d-vitamin och bara få njuta. Det som var tänkt blir inte av så då får vi se vad livet har för annat i beredskap istället. Jag om någon borde ju ha lärt mig att det inte blir som man tänkt sig, men icke. Fast en sak har jag lärt mig, det är bara att fånga det som sker och göra det bästa av det - för annars skulle i alla fall jag gå under. Tänk om man skulle gräva ner sig varje gång det inte blir som man tänkt sig... Huh, vill inte ens tänka var man skulle stå då i livet.