Ännu lite senare

Vill bara förmedla en liten bild från en värld som faktiskt finns i Sverige den också. Vårt land är fantastiskt, avlångt och väldigt olika.

Tänker att klockan är 14 i Stockholm det är den 30 november och vad ser du då? Visst det börjar bli mörkt det är säkert rätt grått för det har det varit i början av december de senaste åren. Kanske regnar det och det är väl ungefär +5 grader.

Så åker du 120 mil norrut och in i landet mot Norge - och var hamnar du då om inte i Kiruna. Vid mitt senast besök där just i slutet av november/början på december gick jag ut för att sätt i motorvärmaren i bilen för det var kallt. Djävligt kallt närmare bestämt minus 27 grader... Klockan var alltså ca 14 och titta på bilden - och då har jag ändå ljusat upp den så den är helt grynig - det var helt kolsvart. Konstaterade att det var över en timme sen solen gick ner och att den faktiskt bara är uppe ca två (2!) timmar denna dag. Härligt vitt med snö och helmånen lyste trots mörkret otroligt klart.

Skönt att bo Stockholm men helt fantastiskt att få denna möljighet att få uppleva Sverige från en annan sida också. Den lugna, mörka och tysta.

Något sent men ändå...

Ambitionen stämmer inte alltid med verkligheten. Men jag vill ändå dela med mig om förra helgen för den som vill läsa.

Lördagen började med tidigt uppstigande och iväg med tåg som om det vore en vanlig dag, men så var det inte. Vid Slussen bytte jag sen till buss ut till Stavsnäs och sen därifrån med båt ut till Sandhamn. Eller rättare sagt jag steg av båten vid bryggan i Trouville. Det blåste som sjutton men båten kunde lägga till så jag slapp gå från byn till Trouville vilket jag tyckr var skönt.

In i värmen i stugan där jag landade i soffan en stund framför TVn med skidskyttsprint - damer! Vilka super tjejer vi har i Sverige i denna gren. Kul att se. Det som jag verkligen känner när jag fått privilegiet att besöka P&L på Sandhamn är ett otroligt lugn. Det är nog helt omöjligt att vara stressad där ute. Idag stormade havet så att vågorna slog upp högt när det bröt mot grundet nedanför stugan. Det var grått här precis som i hemma men ändå inte. Det är ett ljus och en öppenhet som saknar motstycke. Plus att värmen som finns i huset och hos ägarinnan och pojkvän känns ända in i benmärgen. Härligt!

Jag hade ju inte åkt till Sandhamn för att titta på TV så en liten stund senare tog vi benen tlll hjälp och tog oss ner till byn för att gå på julmarknaden. Där hade "P" laddat upp med hemstickade strumpor och vantar i många färgkombinatiner, vackra mönster och annorlunda stickningar. Får skriva så för jag som inte kan sticka har heller ingen aning om vad det heter. Ett par av dessa underbara strumpor köptes sen med på söndagen innan jag tog båten hem igen.

Brevid P stod även ett annat bekant ansikte och hon hade gjort så otroligt fina drivvedsbitar, tändsticksaskar mm med bilder på ikoner och dekorereade på olika sätt med guld. De är faktiskt fantastiska. Hon hade, nar jag kom ner, precis sålt alla bordstabletter hon hade till en och samma person. Orättvist tycker jag för jag hade velat köpa åtminstone två av henne. Så det slutade med att jag precis innan jag klev på båden hem på söndagen beställde fyra av henne. Hon får göra dem när det passar henne, jag blir bara glad den dagen jag får tillfälle att köpa dem av henne sen. Hon är en glad,go, varm och mycket omtänksam person och vem hade trott att jag skulle säga det om en präst... Gillar ju inte "kyrkan" som mina vänner vet. Lär sig något varje dag och det vet jag redan att kyrkan inte är lika med personera som jobbar med det "kyrkliga" - vad det än må vara.

Så kom kvällen, ombyte och värmning i stugan innan. Det är kallt att stå på marknad  även om man värmer sig med glögg och pepparkaka. Sen cyklade vi ner i mörker och regn till Värdshuset. LIte glögg när vi kom fram och sitta och njuta i mysig stämning. Julbordet dukades fram i omgångar med sill, strömming och lax i "hundra former" först. Vi försökte hålla en linje och prova sorter vi inte förut ätit. Allt var underbart. Mätt var jag efter första tagningen så det var skönt att det inte var någon sittning efteråt så då var det bara härligt att få sitta och njuta av atmosfären och vänta så maten skönt undan lite. Sen var det kallskuret och efter det det varma. Ällt var hemlagat och smakerna var fantastiska. P hade sagt att ska man äta något julbord så är det det på Värdshuset på Sandhamn. Det instämmer jag verkligen i. Efter mera mat så fanns det dessutom ett härligt efterättsbord och kaffe/tea med pepparkaka efter. Mätta och belåtna, varma och glada "rullade" vi en trappa ner till baren för en extra öl/drink för den som orkade få ner något mera. Härlig stämning även här, jag som utomstående satt och bara njöt och tog in alla intryck. Vilket var alldeles lagom efter den måltiden vi just ätit.

Vill ni se bilder från julbordet titta på P's blogg: http://paivim.blogspot.com/

Stort tack till P&L för att ni tog med mig till Sandhamn och till julbordet på Värdshuset - tack för en härlig helg i ett grått december!

November och sol - är det möjligt?

Jo det är det faktiskt även om solen tills igår - lördag - endast visat sig i 3,5 timme under november. För det hände igår, solen var framme så det var bara att hugga tag i kameran och bege sig ut på en riktig lång promenad. Promenaden blev väl inte så lång i km (ca 10) men i tid desto längre.

Det tar tid att fota, hitta fina platser, försöka hitta något vettigt att fota, vänta på ögonblick etc. Och för att inte tala om att mixtra och testa olika saker med kameran.

Många var de promenerande i Åkersberga igår. Solen lockar alla, vad vi längtat efter att den ska visa sig i alla fall lite, lite. På något underligt sätt kändes det som vår. Ni vet när man suttit inne och kurat en hel vinter och solens första strålar kommer fram och värmer. Man vill bara ut och njuta. Precis så var det igår och varmt var det också närmare tio grader i skuggan. Tur att jag lämnade vantarna hemma. Det hade sett lite löjligt ut att komma i vantar när det är plus tio grader. För vem har vantar i juni när det är runt tio? Inte jag i alla fall. Möjligen om man är på sjön.

Rundan jag gick var min vanliga Österskärsrunda och döm om min förvåning när jag kom ner till "Solbränna" så var där ett gäng med grabbar som tagit ner brädorna och windsurfade för fullt ute på Trälhavet. En och annan båt såg jag faktiskt också så det kan man väl säga att även sjön suger och inte bara solen. Otroligt många var nere på "Solbrännan" för att vara i november konstaterade jag. Jag kunde inte låta bli att så där och titta ut mot de som kämpade i blåsten och lyckades få till härligt med fart. Någonstans kom tankar från tidigt 80-tal till mig. När jag stod där på samma sätt med kamera, ung och kär och verkligen hade hela livet framför mig. Ingen aning om vilka dessa surfande killar var men de hade onekligen precis lika kul som vi hade då.

Det såg ut att vara perfekta förhållanden för att vindsurfa, jämn vind, inga båtar och alltså inga vågor och så SOL förstås! Det enda som inte var perfekt var nog vattentemperaturen. Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...

Kvällen bjöd sedan på massor med tända ljus, två bra filmer med pizza emellan och så popcorn till. Så som det ska vara när man sitter ett gäng och kollar på film - nästan som på bio skulle man kunna säga. Och så lite snack till sent in på natten - precis som det ska vara i goda vänners lag! Alltid lika kul att ses.

Så kloka ord så jag vill bara berika er med dessa.

En gammal Zensägen

Gamle Ling Pu Jan bor med sin familj på en gård uppe på berget. En dag sliter sig två av hans hästar från sin hage och försvinner från gården.

Bönderna i dalen skyndar upp till Ling Pu Jang, bugar sig och beklagar olyckan som drabbat hans hus. Gamle Ling Pu Jang kliar sig i skägget, ser på dem och säger: Hur kan ni veta att det är en olycka som drabbat mitt hus? Bönderna går förundrade tillbaka ner i dalen.

Nu händer det sig att de två tama hästarna på sin färd genom landet sällar sig till en flock vilda hästar - och för sedan dessa vilda hästar med sig tillbaka till Ling Pu Jangs gård.

Bönderna i dalen skyndar upp till Ling Pu Jang, bugar sig och gratulerar Ling Pu Jang till den stora gåvan som kommit till hans hus.

Gamle Ling Pu Jang ser stilla på dem och säger: Hur kan ni veta att det är en stor gåva som kommit till mitt hus?

Bönderna går förundrade nerför berget igen.

Strax därefter sadlar Ling Pu Jangs son en av de vilda hästarna. Han kastar sig upp på hästen för att rida in den. Han blir omedelbart avkastad och bryter benet! Bönderna skyndar upp till Ling Pu Jang, bugar sig och beklagar den stora olyckan som drabbat hans hus.

Gamle Ling Pu Jang ser på dem och säger: Hur kan ni veta att det är en olycka som drabbat mitt hus? Förundrade går bönderna ner i dalen igen.

Strax därefter utbryter det rysk-kinesiska kriget. Alla byns söner blir inkallade till soldater, utom Ling Pu Jangs son - för han hade brutit benet.

En helt vanlig söndag i november

Så vad gör man när man än en gång slår upp sina blå och konstaterar att det är grå, grå, gråväder ute. Tja varför inte ta fram datorn surfa runt lite, tända ljus och göra sig ytterligare en kanna tea, förutom den jag just druckit till frukost då menar jag.

Jag har kommit på varför löven byter färg på hösten. Det är för att kunna ge oss människor lite färg på tillvaron i november. Alla nyanserna på löven från gul-orange-rött och sen när de trillar ner så sitter rönnbären kvar för att fortsätta ge oss lite glädje med sina härliga röda färg.

Ingen bok som lockar idag - har läst mig helt slut i huvudet på senaste tiden. Behöver smälta allt och bara få sitta och drömma lite känns inte helt fel. Drömma om värme, sol och tystnad. Okey då kanske lite vågskvalp mot en strand eller lite fåglar som kvittrar och en båt som syns i fjärran. Kan inte riktigt bestämma mig för vad som är bäst en klippa i den svenska skärgården en härlig sommardag eller den underbara värmen av solen i Grekland i början på juni innan det blivit fint i Sverige. Varför välja, det går ju att ha båda :-)

Men som sagt var just nu är det en grå novemberdag utanför mitt fönster. Visserligen kan även dessa dagar fångas och bli fina bilder men visst är det härligare med sommar bilder. I alla fall där kommer jag tveklöst att alltid välja sommarbilder som favoriter.

Njut ändå av det lilla ljuset som vill titta fram - för längst där borta finns det även om man kanske inte alltid tror det.

Nåväl dit är det en tid och innan dess en jul till. Det är helt otroligt när jag tittar ut genom mitt köksfönster så ser jag att grannen redan satt upp gardiner med tryckta stora blaffiga amarylis på. Det är ju i alla fall två veckor kvar till första advent och amarylis ska man ha i krukor inte på gardiner men jag kanske är lite för fyrkantig.

Nytt kök - blåtrollet har varit i farten.

Det tog ett tag - jag beställde nya luckor i juni - sen var det naturligtvis leveranstid på dem för det måste måttbeställas. Men fina blev luckorna, för att inte tala om de underbara ekskivorna som ersatte de hemska vita laminatskivorna som suttit där... ja inte vet jag hur länge.

Och så det bästa till sist. Jag fick mitt blåa i köket också för inte kunde jag behålla det gamla beiga kaklet med bruna blommor. Jag ville ju ha något som verkligen lyfte köket och de underbara ekskivorna.


Det blev glasmosaik - poppis tredimensionellt och häftigt. Vilket lyft det blev i köket !

Så nu har jag gjort årets byggprojekt färdigt. En ny altan på framsidan på försommaren och nu ett riktigt häftigt kök. Det kostar att ligga på topp som vi brukar säga men vad gör väl det när man får vara så här nöjd och glad.

dagar blir till veckor som blir tilll månader...

Helt otroligt vad allt springer iväg. Jag som tänkt mig att det inte skulle kunna bli så här igen. Att dagar blir till veckor som blir till år. Ska jag kalla det att jag är ute ur svängen - för att jag inte tycker att jag har full koll, eller är det så att jag är så inne i svängen att jag inte märker något. Inte förrens jag stannar upp och verkligen tänker till.

Nåväl så är fakta i alla fall just nu. En månad till har passerat och hösten är i faggorna. Det är fortfarande helt underbart varmt ute - i alla fall på dagarna - ingen frost på nätterna än men blåsten har kommit så nu är det nog höst i alla fall. Även om vädrets makter verkligen har stretat emot i år.

Svamp säger alla att det finns massor, mötte på en granne härom vcckan som hade plockat 40 (fyrtio!) kg. Visserligen pensionär, enligt honom det bästa yrke han haft i livet, så tiden att gå i skogen finns för honom. Men man måste ju också veta var och framför allt ha tålamod. Inget för mig har jag konstaterat för länge sen. Men jag älskar svampmackor så om någon bjuder på en säger jag inte nej :-) !

En bra sak med hösten - det finns flera - är att det är helt legitimt att ta fram en bra bok och "försoffa" sig med. Jag ska ta fatt i nästa del av min kurs i PUMT. Där är det inte bara läsning som gäller utan även praktiska övningar och föreläsningar på DVD. Just nu blir det nog bara läsning för DVD har gett upp. Den gör något så oförklarlig, i alla fall för mig oförklarligt, som att den klarar att spela CD men inte DVDer. Kanske finns det någon mening med det också, vem vet.

Detta för nu, mer om höstens aktiviteter och sånt som händer och ska hända i ett annan inlägg lite senare.