Återupptäckta tankar om sommaren som den var förr

Satt och snurrade runt lite och vet inte vad som fick mig på tankarna men helt plötsligt så kom jag att tänka på somrarna när man var liten. Vad förknippar jag med sommaren egentligen? Vilka djupa "ankare" finns det från mitten/sent 60-tal hos mig?
"List-människa" som jag är så blev började jag den i huvudet och skriver ner den nu.

Jordgubbar: har ätit massor i sommar
Sol: fick massor i Grekland och hoppas på mer nu i Sverige
Ledig: inte varit än men nu ska det bli lite av den varan också
Mysa med familjen ute på landet: landet var då Fisksätra och där kan man inte fira sommarlov idag...
Bus med kompisar: nja här får jag nog hålla mig på mattan nu för tiden :-)
Radio: Sommar i P1 med sommarpratare. JAAAAA, har upptäckt igen och man kan lyssna via webben och som bonus i efterskott så man inte missar gobitarna!!
Ligga på en brygga och titta på aborrarna in under eller på de som morfar fångat som simmar i sumpen: Nix det går inte längre. Finns ingen som fångar aborrarna och kanske inte heller lika många aborrar i vattnet...
Åka "IBA"-putt putt båt ut och rycka strömming: Den gamla träbåten har nog för länge sedan gjort sitt. Vet inte ens hur den slutade sitt liv som båt. Som alla båtar så har de kvinnliga namn så vad är då IBA? Ing-Britt Andersson...

Nå några tankar om sommaren - den bästa upptäckten med denna lista var - precis - att sommarpratarna fortfarande pratar på. Gårdagens (16/7) och dagens (17/7) sommarpratare rekommenderar jag å det varmaste att ni lyssnar på, sen finns det flera andra att upptäcka och några kvar att längta till att lyssna på.

Äntligen sommar

och de har det varit i en vecka snart. I Sverige är det ju alltid så att man måste ta till vara varje dag som solen skiner och det är varmt ute. För man vet ju inte om det börjar regna imorgon och det blir så "resten av sommaren". Nåja, nu har värmen - och vi pratar Greklandsvärme - hållit i sig i en vecka och prognosen säger att nästa vecka ska bli sommar också.

Låt oss hoppas att de har rätt för det är så mycket härligare när solen skiner. Alla blir så mycket gladare och livet känns som enklare på alla sätt. I enkelheten kan man sitta var som helst och äta och nästan vad som helst också. Mest njuter jag fn på min nya altan på framsidan, det är härligt att kunna sitta i kvällsolen när man kommer hem från jobbet. Fredagsölen smakade kanon där igår. Vi får se vilka som kommer och dricker en sån i solen i sommar...

Annars har det nästan varit för varmt idag - till och med för en värme och sol älskare som jag, kan ni tänka er det. Jag var "tvungen" att gå in kl 18 för då hade jag solat, vilat, flängt ut och in i huset för att få svalka emellanåt. Jag längtade då verkligen efter att få börja röja i mitt kök för att kunna börja måla och förbereda för min lilla köksuppiffning. Jag försöker säga tålamod till mig själv men det går inte. Sagt och gjort - i alla fall börjat på - socklarna är nu nymålade, tapeten borta och spacklat och klart för slipning. Målet var att inte börja förrens efter nästa lördag eftersom jag ska ha gäster då på grill, men se det gick inte. Är det likt mig eller? När jag har bestämt mig så vill jag att det ska hända nu. Jag kan ju i alla fall göra det jag kan så får kökssnickar´n komma så snart luckorna är klara i augusti. Då har jag inget hängade över mig som måste vara klart i sista sekunden innan han kommer. Kommer att vara skönt att vara klar i tid, i god tid också!

Köket fick lite mer drömmar i går när jag var och köpte färgen till väggarna. Jag tror jag har bestämt mig för att det ska bli glasmosaik ovanpå kaklet så jag måste ringa snickar´n på måndag och kolla vilket pris de har på mosaiken och om det är ok lägga in om det jobbet samtidigt som bytet av luckorna och bänkskivorna. Jag kommer att ha ett fantastiskt vackert kök i slutet augusti!

Kul att drömma igen... och även det kan jag säga ÄNTLIGEN åt!

Till minne av min älskade Peter

Vi beslutade oss för att åka tillbaka till Grekland för att var där den 12 juni och försöka hitta vår väg att värma och få näring till våra minnen av Peter. Resan bestämde vi redan i april och nu var det dags. Den stora frågan var hur skulle det kännas?

Vi packade väskorna dagarna efter studentfirandet och söndagkväll tog vi bilen ut till ARN för att sen åka till Agia Pelagia, Kreta, en vecka. Efter den kalla "studentdagen" fick vi värme direkt när vi landade på Kreta då det var ca 28 grader trots att klockan var närmare 24.

Sol och bad och riktigt lata dagar med härligt stora munkar till "lunch" på stranden.

Ibland är det nyttigt att vara onyttig. Eller i alla fall kan man ju inbilla sig själv det.

Vi läste böcker, spelade yatzy och kort, åt och drack gott dock är det INTE billigt med Euro. Småshoppade lite, promenerade för att se om vi kände igen oss från när vi var där för 13 år sen. Jag såg vårt gamla hotell från bussen på väg ner i byn men när vi skulle hitta dit gjorde vi det inte så mycket hade både vägar och bebyggelse förändrats sen sist. Men Agia Pelagia är en riktig pärla. Inga bilar nere vid stranden - bara ett fåtal transporter får köra ner i byn till stranden. Parkeringarna finns utan för byn, men att sen gå ner till stranden tar några minuter bara. Så det är inga direkta avstånd.

Tyvärr ingen Samari-utflykt, jag som SÅ gärna velat gå i ravinen. Vi var helt enkelt i fel ände på Kreta, bussen till ravinen hade tagit ca 3 timmar - enkel väg - och sen tar själva vandringen ca 7 timmar. Totalt skulle vi ha behövt ca 14 timmar för detta och den guidade turen startade redan kl 4 på morgonen och det var inte dessa tre svenskar beredda att kliva upp för att göra. En annan gång sa vi. För vi har inte åkt till Grekland för sista gången.

Naturligtvis ville killarna åka "Rings" så det var sagt och gjort. Men jag hoppade detta år och tur var väl det som han körde båten - Extreme - jo tack det lutade så jag knappt kunde fotografera men några bilder blev det.

Fredagen den 12e gick vi ut till en klippa vi tittat ut i förväg och kastade rosor i Medelhavet, höll händer och bara fanns i närheten av Peter i oss själva. Tårarna fick rinna fritt tills de tog slut sen blev det stora kramen för alla. Hjärtat fann lite frid när de lösa ändarna från förra året kunde knytas ihop. Med lite distans nu hemma i gamla Svedala igen så var det helt rätt att vi åkte. Och som ungdomarna skriver R.I.P. älskade Peter.

Jag saknar dig älskade Peter. Så otroligt mycket men att vara nere i Grekland där jag ändå har en härligt god bild av dig som lycklig innanför mina ögonlock kändes helt rätt. Gav mig värme i hela själen och en liten bit till av såret har fått näring till att börja läka. Sår läker men ärr kommer alltid att finnas...

Student 2009

Vill uttrycka min stolhet för min son som jag tycker gjort ett grymt jobb de tre senaste åren i gymnasiet. Jag tänker inte förringa de nio åren före det men det är trots allt gymnasiet som gäller när han ska vidare i livet. Det glädjer mig oerhört att han lyssnat på det som jag "tjatat" om under åren:

- Gör ditt bästa för att sen kunna välja precis det du vill när du ska vidare efter gymnasiet.

Nu har jag inte sett betygen på pränt än - för skolan kunde inte lämna ut dem igår utan eleverna måste kvittera ut dem efteråt...??? Fattar ingenting men det gör man ju inte alltid. Fast med tanke på hur blöt - av öl - han var när han kom från åkandet på lastbilsflaket är jag glad att han inte hade originalbetyget med sig där. Men jag är väldigt övertygad om att hans betyg är betydligt bättre än mina och att hans kunskaper är mer rotade än mina (vi har läst samma matte, fysik etc) han har ett teknikintresse som är stort och då fastnar kunskaperna bättre. Nu är det bara ut i livet och skaffa erfarenhet och nyttja kunskaperan på absolut bästa sätt.

Så var det det här med stolt morsa då och för att göra det enkelt så skriver jag av den motivationen som skolan gav när han tilldelades Teknikprogrammets stipendium 2009:

"Han har under tre år noggrannt skött sina uppgifter där han visat prov på gott logiskt tänkande och i det tysta nått utmärkta resultat inom de tekniska ämnena. "

Än en gång Grattis och Lycka till med allt du företar dig i livet min son!

Oj oj, wow...

Tidig lördagsmorgon och det är Sveriges nationaldag, det är dagen efter äldsta sonens student. Fortfarande kallt ute, ingen sommar som infunnit sig men jag tror teknikgrabbarna och resten av Röllingbyskolans elever värmde sig rätt bra ändå igår. Det är inte utan att det kändes som juni -83 när jag själv stod på lastbilsflaket och viftade och gladdes åt hela livet som låg framför mig. Vilken härlig känsla det var!


Är rätt säker på att det var vår klass som gjorde lastbilsflaket till tradition på skolan. Det var ju inte så många klasser före oss för Röllingby var en ny skola så det kanske inte var så svårt att skapa traditioner. Nå väl detta var Röllingbys näst sista år, sen går den skolan i graven och en stor sportanläggning ska ta plats på fältet i stället. Och det säger jag bara ÄNTLIGEN till för den har vi väntat på.


Mormors och Farmors goda smörgåstårtor fick vi avnjuta när Studenten åkt klart på flaket. Skålande i Champagne (faktiskt riktig) och mousserande vin och Coca Cola till de lite mindre. Till kaffet - fast jag drack ju förstås tea - serverade vi hembakta bullar och fruktsallad med glass och hemmagjort havrekrisp. Mycket jobb före men många som hjälptes åt gjorde denna dag till en härlig dag att minnas. Presentbordet var fullt med "Lasse Åberg" visade det sig och jag får väl erkänna att jag influerat för att det skulle finnas något att börja samla på. Grabben är ju snart 19...

Återkommer till Studenten i ett eget inlägg.

Midnattssol - härligt "fenomen"

Har nästan glömt hur det är med midnattssol, men jag har just blivit varse igen. Åter tillbaka på Esrange i maj/juni, det var så jag mötte mitt jobb första gången också. Det är ett otrolig lugn när man landar och efter att ha kört ca 45 km varav de sista 23 km rätt ut i ingenstans från Jukkasjärvi så är jag så framme.

Denna gång turen att få ett astronaut-rum. Ett av de omgjorda rummen som är ett dubbelrum. Rena lyxsviten för att vara här mitt ute i skogen.

Det är inte alla förunnat att få denna möjlighet att komma ut till ett lugn av detta slag. Tror man faktiskt måste så här långt ut och bort från civilisationen för att förstå. Den som inte känt det har verkligen missat något tycker jag. Och det häftiga är också att det för det mesta är mörkt, tyst och lugn men nu är det helt ljust. Solen finns där på himlen - lite moln skymmer tyvärr men det ska bli bra väder idag och därför hoppas jag få uppleva solen skiner mitt i natten i morgon istället.

Korta rader för klockan är urmycket, haha. Hoppas ta lite bilder imorgon så jag kan visa vad jag menar med lugn och solen som skiner mitt i natten.

Genom...

Tystnaden på min blogg talar egentligen bara om att det varit en mycket händelserik och intensiv period i april och lika så början av maj.

Kort kan man skriva följande:
Jobbet - med yngsta sonen på PRAO samtidigt som jag kört intro för en nyanställd. Lätt rörigt men genomfört och alla verkar var nöjda vad de säger. Och även här börjar jag lita på att det människor kring mig säger faktiskt är sant - för varför skulle de ljuga för mig om det?

Träningen - mina försöka att komma i fas med tränandet. Jag kämpar fortfarande med att hitta motivationen. De knep jag tagit till har inte varit så lyckosamma som jag önskade. Kanske gör jag som vanligt igen och sätter målen sky högt. Undrar lite stilla när jag ska lära mig att sätta rimliga mål och förväntningar på mig själv. Någonsin? I alla fall Kungsholmen Runt 10km genomfört idag. Faktiskt utan klocka och deras hemsida säger att tidtagningen falerat... Kanske får jag aldrig veta vilken tid jag sprang milen på idag. Men vet ni jag överlever det, för känslan att ha genomfört och sprungit en mil idag är är tillräckligt för att jag känner mig nöjd med dagen! Kanske ett litet hopp om att det går att ändra även mig :-)

Vänner - de träffar jag så ofta jag hinner. Jag blandar och ger och hämtar mycket energi från dessa möten. Härligt!

Familj - vad mer kan jag säga än att när jag hör fyra nöjda tonåringar spela "data" på övervåningen så känner jag innerlig lycka i hjärtat. När de sedan säger att maten är kanon så smälter mitt hjärta. Eller att stå vid en fotbollsplan och heja på grabbarna när solen lyser. Det är inte så dumt det heller.

Utveckling - har fått hem "ett ton" med litteratur till kursen PUMT från http://www.slh.nu/. En kurs jag suktat på i flera år. Ända sen jag läste Friskvårds kursen på distans på Biskops-Arnö 2005 och ännu mer efter att ha pluggat Idrottspsykologi I på SU en termin med en otroligt bra föreläsare i Johan Plate. En av de främsta inom detta område i Sverige. Ser fram emot att läsa och begrunda väldigt mycket i sommar och ett år framåt i Lars-Eric Uneståhls anda. Vilken jag först började intressera mig för redan 1983 när jag tog till mig hans lära om mentalträning och kunde som ung basketspelare verkligen se effekten av vad jag själv kunde åstadkomma med mina egna tankar. SÅ INTRESSANT!!!! vill läsa allt NU, men inser att det måste få ta sin tid.

Så har jag en Student-mottagning att planera. Kul, kul och jag känner verkligen hur framtiden finns, det smittar att han en grabb i närheten som ska ta studenten och verkligen har framtiden framför sig. Sjung om studenten....!

Så varför gräva ner sig när livet har så otroligt mycket att ge? Visst saknaden är grymt stor och obeskrivlig i många situationen men konstigt nog så överlever människan det mesta. Jag jobbar på att glädjas åt det som finns för mig här och nu. Jag lyckas mer och mer att hitta dessa glädjeämnen och situationer men det kommer aldrig att göra att jag glömmer för den delen. Den 12 juni närmar sig med stormsteg men jag tror och hoppas att jag ska ha lyckats komma så långt den dagen att jag kan ta mig igenom den och komma ut på andra sidan lite, lite starkare.