Till minne av min älskade Peter

Vi beslutade oss för att åka tillbaka till Grekland för att var där den 12 juni och försöka hitta vår väg att värma och få näring till våra minnen av Peter. Resan bestämde vi redan i april och nu var det dags. Den stora frågan var hur skulle det kännas?

Vi packade väskorna dagarna efter studentfirandet och söndagkväll tog vi bilen ut till ARN för att sen åka till Agia Pelagia, Kreta, en vecka. Efter den kalla "studentdagen" fick vi värme direkt när vi landade på Kreta då det var ca 28 grader trots att klockan var närmare 24.

Sol och bad och riktigt lata dagar med härligt stora munkar till "lunch" på stranden.

Ibland är det nyttigt att vara onyttig. Eller i alla fall kan man ju inbilla sig själv det.

Vi läste böcker, spelade yatzy och kort, åt och drack gott dock är det INTE billigt med Euro. Småshoppade lite, promenerade för att se om vi kände igen oss från när vi var där för 13 år sen. Jag såg vårt gamla hotell från bussen på väg ner i byn men när vi skulle hitta dit gjorde vi det inte så mycket hade både vägar och bebyggelse förändrats sen sist. Men Agia Pelagia är en riktig pärla. Inga bilar nere vid stranden - bara ett fåtal transporter får köra ner i byn till stranden. Parkeringarna finns utan för byn, men att sen gå ner till stranden tar några minuter bara. Så det är inga direkta avstånd.

Tyvärr ingen Samari-utflykt, jag som SÅ gärna velat gå i ravinen. Vi var helt enkelt i fel ände på Kreta, bussen till ravinen hade tagit ca 3 timmar - enkel väg - och sen tar själva vandringen ca 7 timmar. Totalt skulle vi ha behövt ca 14 timmar för detta och den guidade turen startade redan kl 4 på morgonen och det var inte dessa tre svenskar beredda att kliva upp för att göra. En annan gång sa vi. För vi har inte åkt till Grekland för sista gången.

Naturligtvis ville killarna åka "Rings" så det var sagt och gjort. Men jag hoppade detta år och tur var väl det som han körde båten - Extreme - jo tack det lutade så jag knappt kunde fotografera men några bilder blev det.

Fredagen den 12e gick vi ut till en klippa vi tittat ut i förväg och kastade rosor i Medelhavet, höll händer och bara fanns i närheten av Peter i oss själva. Tårarna fick rinna fritt tills de tog slut sen blev det stora kramen för alla. Hjärtat fann lite frid när de lösa ändarna från förra året kunde knytas ihop. Med lite distans nu hemma i gamla Svedala igen så var det helt rätt att vi åkte. Och som ungdomarna skriver R.I.P. älskade Peter.

Jag saknar dig älskade Peter. Så otroligt mycket men att vara nere i Grekland där jag ändå har en härligt god bild av dig som lycklig innanför mina ögonlock kändes helt rätt. Gav mig värme i hela själen och en liten bit till av såret har fått näring till att börja läka. Sår läker men ärr kommer alltid att finnas...

Student 2009

Vill uttrycka min stolhet för min son som jag tycker gjort ett grymt jobb de tre senaste åren i gymnasiet. Jag tänker inte förringa de nio åren före det men det är trots allt gymnasiet som gäller när han ska vidare i livet. Det glädjer mig oerhört att han lyssnat på det som jag "tjatat" om under åren:

- Gör ditt bästa för att sen kunna välja precis det du vill när du ska vidare efter gymnasiet.

Nu har jag inte sett betygen på pränt än - för skolan kunde inte lämna ut dem igår utan eleverna måste kvittera ut dem efteråt...??? Fattar ingenting men det gör man ju inte alltid. Fast med tanke på hur blöt - av öl - han var när han kom från åkandet på lastbilsflaket är jag glad att han inte hade originalbetyget med sig där. Men jag är väldigt övertygad om att hans betyg är betydligt bättre än mina och att hans kunskaper är mer rotade än mina (vi har läst samma matte, fysik etc) han har ett teknikintresse som är stort och då fastnar kunskaperna bättre. Nu är det bara ut i livet och skaffa erfarenhet och nyttja kunskaperan på absolut bästa sätt.

Så var det det här med stolt morsa då och för att göra det enkelt så skriver jag av den motivationen som skolan gav när han tilldelades Teknikprogrammets stipendium 2009:

"Han har under tre år noggrannt skött sina uppgifter där han visat prov på gott logiskt tänkande och i det tysta nått utmärkta resultat inom de tekniska ämnena. "

Än en gång Grattis och Lycka till med allt du företar dig i livet min son!

Oj oj, wow...

Tidig lördagsmorgon och det är Sveriges nationaldag, det är dagen efter äldsta sonens student. Fortfarande kallt ute, ingen sommar som infunnit sig men jag tror teknikgrabbarna och resten av Röllingbyskolans elever värmde sig rätt bra ändå igår. Det är inte utan att det kändes som juni -83 när jag själv stod på lastbilsflaket och viftade och gladdes åt hela livet som låg framför mig. Vilken härlig känsla det var!


Är rätt säker på att det var vår klass som gjorde lastbilsflaket till tradition på skolan. Det var ju inte så många klasser före oss för Röllingby var en ny skola så det kanske inte var så svårt att skapa traditioner. Nå väl detta var Röllingbys näst sista år, sen går den skolan i graven och en stor sportanläggning ska ta plats på fältet i stället. Och det säger jag bara ÄNTLIGEN till för den har vi väntat på.


Mormors och Farmors goda smörgåstårtor fick vi avnjuta när Studenten åkt klart på flaket. Skålande i Champagne (faktiskt riktig) och mousserande vin och Coca Cola till de lite mindre. Till kaffet - fast jag drack ju förstås tea - serverade vi hembakta bullar och fruktsallad med glass och hemmagjort havrekrisp. Mycket jobb före men många som hjälptes åt gjorde denna dag till en härlig dag att minnas. Presentbordet var fullt med "Lasse Åberg" visade det sig och jag får väl erkänna att jag influerat för att det skulle finnas något att börja samla på. Grabben är ju snart 19...

Återkommer till Studenten i ett eget inlägg.

Midnattssol - härligt "fenomen"

Har nästan glömt hur det är med midnattssol, men jag har just blivit varse igen. Åter tillbaka på Esrange i maj/juni, det var så jag mötte mitt jobb första gången också. Det är ett otrolig lugn när man landar och efter att ha kört ca 45 km varav de sista 23 km rätt ut i ingenstans från Jukkasjärvi så är jag så framme.

Denna gång turen att få ett astronaut-rum. Ett av de omgjorda rummen som är ett dubbelrum. Rena lyxsviten för att vara här mitt ute i skogen.

Det är inte alla förunnat att få denna möjlighet att komma ut till ett lugn av detta slag. Tror man faktiskt måste så här långt ut och bort från civilisationen för att förstå. Den som inte känt det har verkligen missat något tycker jag. Och det häftiga är också att det för det mesta är mörkt, tyst och lugn men nu är det helt ljust. Solen finns där på himlen - lite moln skymmer tyvärr men det ska bli bra väder idag och därför hoppas jag få uppleva solen skiner mitt i natten i morgon istället.

Korta rader för klockan är urmycket, haha. Hoppas ta lite bilder imorgon så jag kan visa vad jag menar med lugn och solen som skiner mitt i natten.

Genom...

Tystnaden på min blogg talar egentligen bara om att det varit en mycket händelserik och intensiv period i april och lika så början av maj.

Kort kan man skriva följande:
Jobbet - med yngsta sonen på PRAO samtidigt som jag kört intro för en nyanställd. Lätt rörigt men genomfört och alla verkar var nöjda vad de säger. Och även här börjar jag lita på att det människor kring mig säger faktiskt är sant - för varför skulle de ljuga för mig om det?

Träningen - mina försöka att komma i fas med tränandet. Jag kämpar fortfarande med att hitta motivationen. De knep jag tagit till har inte varit så lyckosamma som jag önskade. Kanske gör jag som vanligt igen och sätter målen sky högt. Undrar lite stilla när jag ska lära mig att sätta rimliga mål och förväntningar på mig själv. Någonsin? I alla fall Kungsholmen Runt 10km genomfört idag. Faktiskt utan klocka och deras hemsida säger att tidtagningen falerat... Kanske får jag aldrig veta vilken tid jag sprang milen på idag. Men vet ni jag överlever det, för känslan att ha genomfört och sprungit en mil idag är är tillräckligt för att jag känner mig nöjd med dagen! Kanske ett litet hopp om att det går att ändra även mig :-)

Vänner - de träffar jag så ofta jag hinner. Jag blandar och ger och hämtar mycket energi från dessa möten. Härligt!

Familj - vad mer kan jag säga än att när jag hör fyra nöjda tonåringar spela "data" på övervåningen så känner jag innerlig lycka i hjärtat. När de sedan säger att maten är kanon så smälter mitt hjärta. Eller att stå vid en fotbollsplan och heja på grabbarna när solen lyser. Det är inte så dumt det heller.

Utveckling - har fått hem "ett ton" med litteratur till kursen PUMT från http://www.slh.nu/. En kurs jag suktat på i flera år. Ända sen jag läste Friskvårds kursen på distans på Biskops-Arnö 2005 och ännu mer efter att ha pluggat Idrottspsykologi I på SU en termin med en otroligt bra föreläsare i Johan Plate. En av de främsta inom detta område i Sverige. Ser fram emot att läsa och begrunda väldigt mycket i sommar och ett år framåt i Lars-Eric Uneståhls anda. Vilken jag först började intressera mig för redan 1983 när jag tog till mig hans lära om mentalträning och kunde som ung basketspelare verkligen se effekten av vad jag själv kunde åstadkomma med mina egna tankar. SÅ INTRESSANT!!!! vill läsa allt NU, men inser att det måste få ta sin tid.

Så har jag en Student-mottagning att planera. Kul, kul och jag känner verkligen hur framtiden finns, det smittar att han en grabb i närheten som ska ta studenten och verkligen har framtiden framför sig. Sjung om studenten....!

Så varför gräva ner sig när livet har så otroligt mycket att ge? Visst saknaden är grymt stor och obeskrivlig i många situationen men konstigt nog så överlever människan det mesta. Jag jobbar på att glädjas åt det som finns för mig här och nu. Jag lyckas mer och mer att hitta dessa glädjeämnen och situationer men det kommer aldrig att göra att jag glömmer för den delen. Den 12 juni närmar sig med stormsteg men jag tror och hoppas att jag ska ha lyckats komma så långt den dagen att jag kan ta mig igenom den och komma ut på andra sidan lite, lite starkare.

On tour är nu avslutat

Oj, oj ingen rast och ingen ro. Vilken vecka den senast varit. Det var länge sedan jag tillrygga la så här många mil på så få dagar. Den ena "resan" har jag ju redan redogjort för. Det var den härliga basket-resan till Borlänge tillsammans med ett underbart gäng basket-tjejer från en svunnen tid. Jag rider fortfarande på den helgens minnen.

Direkt från Borlänge bar det sedan av till norra Sverige. Från begynnande vår i Borlänge till sträng kyla och en massa snö i Kiruna. Planet upp på söndag kväll och snacka om att det kändes underligt att måndag morgon sitta och äta frukost med en meter snö utanför fönstret när jag 24 h tidigare satt och tittade ut på en grå vårmorgon i Borlänge. I alla fall - full rulle med jobb i två dagar och sen planet ner mot Stockholm igen.

Väl hemma tisdag kväll var det bara att slänga en maskin i tvätten och sen packa om. Bilen till jobbet onsdag morgon och sen direkt mot Norrköping och mina goa gymnasievänner som bor där. Supertaijming också jag hade sagt att jag skulle komma senast kl 19 och en minut före tittas det ut genom fönstret på dörren av familjefader och där står jag - on time... Fast vad hade de väntat sig det är ju en tidsperfektionist som är "on tour" denna vecka. God pasta serveras och med det ett gott vin. Trötta som vi är så dimper vi i säng tidigt. Upp på skärtorsdagen och efter en frukost och en promenad längs Strömmen så sätter jag mig i bilen för vidare färd ner till Växjö.

Hade sagt att jag skulle komma senast 14 och tio minuter innan ringer jag Peters föräldar och säger att nu är jag framme och har parkerat precis nedan deras nya lägenhet. Är det sjukt att kunna passa tiden så här väl? Att klara att pricka det så himla precis när jag inte ens kört denna sträcka själv förrut utan bara vet hur långt det är.



Härlig påsk i ett vårfint Småland - fick t.o.m. se två vitsippor i solen när vi promenerade runt Växjösjön i solgasset. Träffades på middag hemma hos Peters ena syster den ena kvällen och lördagen hade andra systern och jag en dag på "stan". Konstigt nog till hennes mans glädje för det inhandlades en hel del saker. Men hon brukar komma hem och säga att det inte fanns något till henne och det inträffade inte denna lördag. God middag igen med påsktårta till efterrätt.

Söndag var det dags för hemfärd. Åter igen hade jag sagt att jag skulle vara i Norrköping för en fika kl 14 ca och kom dit sju minuter efter sagda tid... Vad säger man? Vila i solen ett par timmar efter lite pannkaksfika och sen var det bara att sätta sig bakom ratten och bege sig de sista knappa 20 milen hem till Åkersberga.

Landade med en pizza i soffan strax före kl 20 hemma - jag hade tänkt vara hemma senast då...

Puh nu behöver jag åka och jobba så jag får vila lite.

Basket-tjejerna...

... eller ska vi ärligt säga basket-tanterna har just haft en underbart härlig helg hos en som flyttat utomsockens! En helg som stannar i hjärtat med otroligt mycket värme.

Det börjar på fredag när klockan äntligen blir 16 och jag också kan sticka från en jobbar-vecka. Bilen med två till förväntansfulla fd basketspelare står och väntar ute på parkeringen och sen bär färden av mot Borlänge. Några timmar senare efter lite köande ut ur Stockholm, lite snicke-snack och ett försöka av bilföraren att skala apelsin i "farten" - vilket lyckades också. Proffisigt gjort! - så når också denna "Bil3" Borlänge. Ännu mera snackande för nu är vi tio fd spelare födda i spannet -60 till -70. Vi har inte alla setts på, ja när det sista var kunde vi nog aldrig enas om vad jag vet. Svårt att höra när 10 pers försöker prata i munnen på varandra :-) För en del berätta saker som hänt de senast åren blandat med alla nostalgiska saker som kommer upp när man äntligen ses allihopa. Trocadero, "I-Love-Me-huset, gamla fester, alla människor och konstellationer som alla känner på olika sätt, basketdomare, jobb, barn, pojkvänner, skiljsmässor. Massor med skratt och tårar - tårar som kommer sig av skratt alltså. Kramp i magarna av maten - nej av allt skrattande. Konstaterar att vi kommer att ha träningsvärk efter helgen i magarna - av skratt. Mycket snack och oro om matchen i morgon mot Borlänge. Det känns rätt skönt att bara vara coach och dessutom till ett vuxet gäng där flera är/har varit coacher förrut och det mest kommer att bli lay-back för min del och ev lite passande av senaste bäbisen i laget. Fröken Borlänge-Bäbis.

Lördag morgon - frukost - den som vaknar först börjar och alla andra ansluter vart efter. Det är inte lätt att sova vidare när hela huset börjar röra på sig. Och vem vill det förresten? Tiden vi ger varandra är alldeles för värdefull för att sovas bort. Sova kan jag göra sen. Promenad och oro inför matchen. Uppladdningen har börjat på allvar. Det ska fixas och trixas och tvättas under armar och funderas ännu mer på brevet som skrevs igår - innan jag kom upp - där vi ber om ursäkt att vi spöar motståndarna... Hmmmm, undrar hur stort vi tror om oss själva :-) Planeras promenad och ätande och så. Hela förmiddagen springer iväg. Sen far vi i väg mot den berömda Maserhallen - i alla fall i Borlänge berömda. Vi är i tid - god tid. Var är motståndarna? De måste komma? De kan ju inte bara strunta i att dyka upp? Frågorna är många och att stå i solen - för den lyser faktiskt - och blunda och bara lyssna in så känns det precis som tiden stått still och det är mitten på 90-talet igen. Basket-suget kommer och jag funderar på varför jag inte tog med mig skorna och i alla fall var med på uppvärmningen. Men jag vet det är klokare att lyssna på kroppen men i bland är det tråkigt att vara klok.

Match då - ja det är väl inte så mycket att orda om. 45-19 säger ju sitt. Vi behövde inte lämna över brevet om jag så säger. Men alla hade otroligt kul och det var faktist det som var det viktigaste. Bästa kommentaren kom från Borlänges från Tyskland hemvändande (sen en vecka) basketproffs: Så här vill jag också ha det sen med mina basketkompisar när jag blir gam.... (hon svalde sista ordet - eller var det vi som valde att inte höra?)

Hela helgen har vi serverat varandra otroligt god och vällagad mat med dryck i väldig moderat mängd. Mest nyttigt och inte alls lika mycket "snacks" som förr... Hmmmmm kan det också vara ett ålderstecken eller? Funderar inte mer på det för helgen kan faktiskt sammanfattas med en enda mening:

Underbar kanon "baskethelg" tillsammans med ett supergäng basket-tjejer i soligt väder i Borlänge.

PS för er som undrar varför bilföraren fick skala apelsinen själv så var det pga att en av passagerarna får kli på händer och armar av "sprättet från skalandet" och en kan inte skala apelsin om hon inte får tvätta händerna direkt efteråt. DS

Basket är toppen!